Foto: Pexels
Perfect Guide

Marcus Dunberg: Linkedin-mannens tid är nu

Vid den här tiden förra året, i samband med offentliggörandet av Nobelpriset i litteratur, var det mycket snack om Dylanmannen. Och före det var Kulturmannen flitigt debatterad i medierna. Även Kentmannen har uppmärksammats och vänts in och ut på. Nu vill jag dra mitt strå till mannen-stacken och introducera Linkedin-mannen. Kanske den mest tidstypiska av alla män.

Annons

Linkedin-mannen jobbar inom valfri konsultverksamhet, men vanligast förekommande är han inom det luddiga och flytande ”media och marknadsföring”. Hans egen beskrivning av sin yrkesroll är lång och komplicerad med ord som ”strategy”, ”innovation”, ”digital” och gärna ”head of”. Under senare år har Linkedin-mannen fått ett nyväckt och påklistrat intresse för ”tech”. Med stor ansträngning skruvar han den egna arbetsbeskrivningen så att den faller inom ramen för ”tech”. Verkligheten bakom avslöjar Linkedin-mannen som projektledare på en liten till medelstor byrå som sysslar med event, content eller sociala medier. Det vill säga en person som sköter kontakt med kunder, hanterar enklare budgetarbete samt vidarebefordrar e-mails. Som projektledare måste du vara oerhört skicklig på att vidarebefordra e-mails, det är min absoluta erfarenhet. Linkedin-mannen funderar mycket över hur han skulle kunna beskriva byråverksamheten som en ”startup”, men till och med han inser att detta vore att tänja på verkligheten allt för mycket.

”Linkedin-mannen funderar mycket över hur han skulle kunna beskriva byråverksamheten som en startup.”

Men det som verkligen definierar Linkedin- mannen är de många timmarna som han varje dag tillbringar på det digitala yrkesnätverket som gett honom hans epitet. Att uppdatera Linkedin-flödet är hans primära självtillskrivna arbetsuppgift – till och med framför att vidarebefordra e-mails. Linkedin-flödet är hans tummelplats och här delar han fritt och ogenerat med sig av stora tankar och insikter om digitalisering, entreprenörskap, management och företagskultur. Detta trots att hans egna erfarenheter och framgångar inom dessa områden kan beskrivas som obefintliga. En listig strategi från Linkedin-mannen är att växla egna tankar med att dela oändligt många ”smarta” artiklar från ”smarta tidskrifter” som Harvard Business Review, The Economist och Wired (som han själv aldrig läser, än mindre förstår). Genom denna växelverkan skapar Linkedin-mannen intrycket att han opererar på samma idéhöjd som världens främsta affärs- och tech-journalister.

Fast det som verkligen utmärker Linkedin-mannen är hans tro på nätverkande i alla former: digitalt och fysiskt. Ingen går på så många branschmingel och ingen har så många ”förutsättningslösa möten” i outlook-kalendern som Linkedin-mannen. Flödet uppdateras med spontana utrop som ”Mycket spännande lunchmöte idag. Roliga grejer på gång”. Problemet är att det aldrig blir något av alla dessa möten med ”inspirerande människor”. Inget konkret kommer ur Linkedin-mannens händer. Han är så förblindad av idén om nätverkande att han har glömt bort syftet, det vill säga att mötena ska resultera i någon form av transaktion, ett utbyte av tjänst och kapital.

Det är just detta som gör Linkedin-mannen så typisk för vår tid. Han producerar ingenting och har inga planer på att göra det heller. Hans karriär (om det nu är rätt ord) handlar inte om honom själv och det som han själv gör. Fokus är istället på att indirekt associeras med framgång och entreprenörskap – oavsett om det är i form av ord, tankar, artiklar, jargong eller människor. Det mest anmärkningsvärda och tidstypiska är dock att vi lever i en ekonomi där Linkedin-mannens oklara tjänster trots allt efterfrågas. Om än begränsat förstås.

Till Toppen