Annons

Carmen Herrera, ”Lines of Sight”101-årig konstnär får sen revansch

Carmen Herrera i utställningen framför sin målning ”Blue Monday”, akryl på duk, 1975.
Carmen Herrera i utställningen framför sin målning ”Blue Monday”, akryl på duk, 1975. Foto: / Whitney Museum of American Art

Åtta våningar upp på Whitney i New York får Carmen Herrera sitt 101-åriga livs första stora museiutställning. Den visar att hon är jämbördig med manliga generationskamrater och modernistmästare som Barnett Newman och Ellsworth Kelly, men som kvinna och kubanska i hamnade hon länge i konstvärldens skugga.

Under strecket
Publicerad

Carmen Herrera, ”Untitled”, akryl på säckväv, 1948.

Foto: Roberto Ortiz Giacoman / Yolanda Santos Colection / Whitney Museum of American ArtBild 1 av 4

Carmen Herrera, ”Blanco y Verde”, akryl på duk, 1959.

Foto: Robert Gerhardt and Denis Y. Sus / Whitney Museum of American ArtBild 2 av 4

Carmen Herrera, ”Amarillo Dos”, akryl på trä, 1971.

Foto: Chi Lam / Whitney Museum of American ArtBild 3 av 4

Carmen Herrera, ”Iberic”, akryl på duk, 1949.

Foto: Ken Adlard / Whitney Museum of American ArtBild 4 av 4

Carmen Herrera, ”Untitled”, akryl på säckväv, 1948.

Foto: Roberto Ortiz Giacoman / Yolanda Santos Colection / Whitney Museum of American ArtBild 1 av 1

Carmen Herrera, ”Lines of Sight”

Genre
Måleri
Var
Whitney Museum of American Art , New York, USA

TOM 2 januari 2017

Carmen Herrera har sagt i en intervju att varje målning är en kamp, de flesta verken har hamnat i soporna. Kampen, visar det sig, har gällt så mycket mer än att noggrant beakta, bearbeta och omarbeta varje komposition.

Med hjälp av tejp och akrylfärg utvecklade hon sin teknik och estetik under slutet av 1940- talet, vilket resulterade i en extrem precision med hårda kanter. Från arkitekturstudier i Havanna via måleristudier i New York så fann Herrera sitt konstnärliga uttryck i Paris under åren strax efter andra världskriget. Det var en svår tid på många sätt, säger konstnären som just fyllt 101 år och arbetar med sin konst varje dag, det mest grundläggande som kaffe saknades. Men för Herrera fanns det en plats. Hon ställde ut med abstraktionens fäktare som Sonia och Robert Delaunay i Salon des Réalités Nouvelles ”den nya verkligheten” som förde in abstraktionen i 50-talet.

Carmen Herrera, ”Untitled”, akryl på säckväv, 1948.
Carmen Herrera, ”Untitled”, akryl på säckväv, 1948. Foto: Roberto Ortiz Giacoman / Yolanda Santos Colection / Whitney Museum of American Art
Annons
Annons

Carmen Herrera, ”Blanco y Verde”, akryl på duk, 1959.

Foto: Robert Gerhardt and Denis Y. Sus / Whitney Museum of American ArtBild 1 av 1

Herreras målningar från Paris är fyllda av geometriska former i murriga färger som gult, rött, svart och har ena foten bakåt i tiden men blicken riktad framåt. Och utåt. Tillbaka i New York på 50-talet så blev färgerna mer industriella; grönt, knallorange, illrött och formerna alltmer tre-dimensionella. Precis som Donald Judd så vägrar hon epitetet skulptur och kallar sina objekt för strukturer.

I mitten av utställningen hänger den kanske mest karaktäristiska serien Blanco y Verde, gröna kilformade rektanglar skär som knivsuddar mot en vitmålad yta. Formerna upprepas men förskjuts i varje duk; på en målning sitter kilen som det gyllene snittet, på en annan mot botten, längs kanten eller över mitten. Serien med vitt och grönt arbetade Herrera med i tolv år, 1959-1971, och det resulterade i femton målningar, drygt en om året. Målningarna är skarpa i sin enkelhet och har en självklart plats i den abstrakta konstens historia.

Carmen Herrera, ”Blanco y Verde”, akryl på duk, 1959.
Carmen Herrera, ”Blanco y Verde”, akryl på duk, 1959. Foto: Robert Gerhardt and Denis Y. Sus / Whitney Museum of American Art

I mitten av utställningen hänger den kanske mest karaktäristiska serien Blanco y Verde, gröna kilformade rektanglar skär som knivsuddar mot en vitmålad yta. Formerna upprepas men förskjuts i varje duk; på en målning sitter kilen som det gyllene snittet, på en annan mot botten, längs kanten eller över mitten. Serien med vitt och grönt arbetade Herrera med i tolv år, 1959-1971, och det resulterade i femton målningar, drygt en om året. Målningarna är skarpa i sin enkelhet och har en självklart plats i den abstrakta konstens historia.

Annons
Annons

Carmen Herrera, ”Amarillo Dos”, akryl på trä, 1971.

Foto: Chi Lam / Whitney Museum of American ArtBild 1 av 2

Carmen Herrera, ”Iberic”, akryl på duk, 1949.

Foto: Ken Adlard / Whitney Museum of American ArtBild 2 av 2
Carmen Herrera, ”Amarillo Dos”, akryl på trä, 1971.
Carmen Herrera, ”Amarillo Dos”, akryl på trä, 1971. Foto: Chi Lam / Whitney Museum of American Art

En målning som hypnotiserar är en komposition från 1952 och består av svarta och vita ränder, som bryts av en triangel som en vattenyta bryter seendet. I samma ögonblick som triangeln går igenom färgen växlar det vita till svart. Herrera förebådar den optiska konsten på 60-talet. Men mer än så, hon låter färgen spilla över i en liten kant runt om målningen, som för övrigt är helt utan ram och gör det tvådimensionella tredimensionellt. Målningen blev objekt och objektet blev en målning, ungefär samtidigt började nästa generation konstnärer som Robert Rauschenberg utforska liknande frågeställningar.

Utställningen med Carmen Herrera på Whitney Museum of American Art handlar om de 30 mest avgörande åren i hennes konstnärskap från 1948 till 1978 och visar hur hon är med sin tid och i konstant dialog med de frågor som hon och hennes samtida diskuterar i verk och vänkretsar. Herreras konst platsar bland hennes samtida vänner, som i vår tid utgör konsthistoriens milstolpar, som Barnett Newman eller Ellsworth Kelly.

Herrera använder ett välkänt språk som kan talas av alla 1900-talets modernister, oavsett om man var med eller emot det abstrakta och dess tydligaste fraser är upprepningar och geometriska former. Hon navigerar i abstraktionens historier och dialoger genom sina egna tillägg och med tydlig originalitet - kvaliteter som har krävts för att vara en del av en historia.

Men vad är ett språk om man inte får vara med i samtalet, i en marknad som inte kan se med egna ögon? För Herrera var det dubbelt omöjligt som kvinna och invandrare från Kuba. En gallerist, berättar konstnären, älskade hennes arbeten men kunde inte ställa ut på grund av hennes identitet. Herrera gick ut ur galleriet och in i ateljén och fortsatte måla. Det skulle ta 60 år av skapande innan hon sålde sin första målning.

Carmen Herrera, ”Iberic”, akryl på duk, 1949.
Carmen Herrera, ”Iberic”, akryl på duk, 1949. Foto: Ken Adlard / Whitney Museum of American Art
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons