Annons

Erik Zsiga:11 september förändrade inte världen

Minnesmonument över 11 september i New York.
Minnesmonument över 11 september i New York. Foto: Adrien Vautier / TT

Det är vanskligt att läsa ut för mycket i enstaka händelser. Förutom tragiken satte 11 september förhållandevis litet avtryck.

Under strecket
Publicerad

Sedan i höst finns vuxna människor som inte har upplevt attackerna mot USA den 11 september 2001. Några av dem som föddes efter detta ikoniska datum har nu nått myndighetsålder. Sakta övergår 11 september från att vara en del av vår samtid till att bli historia.

Till skillnad från när de inträffade kan vi nu se på dessa dramatiska händelser med distans. I oktober 2001 skrev jag en rapport för Näringslivets Medieinstitut där jag gick igenom de första dagarnas svenska medierapportering om attacken. Jag konstaterade att många nästan samtidigt som tornen kollapsade beskrev attackerna som början på en ny världsordning. Detta menade jag var en för tidig slutsats att dra samtidigt som händelsen fortfarande pågick.

Efter några år fick jag äta upp slutsatsen. 11 september hade blivit startpunkten för ett USA-lett krig mot terrorism. Det gick att dra en linje till den arabiska våren och kanske även till valet av den första afro-amerikanen som president i USA.

Men nu när ännu mer tid har gått kanske jag har fått rätt igen. Förutom tragiken satte 11 september förhållandevis litet avtryck. Händelsen markerade inte ens en större övergång från ett tillstånd till något annat. Sett i backspegeln var tiden före och ganska länge efter händelsen påfallande konstant. Aktörerna var någorlunda de samma och de handlade ungefär så som de hade gjort hittills.

Annons
Annons

De skeenden vi såg var just skeenden, och ingenting i jämförelse med vad vi har upplevt under de senaste fem åren. Nu ser vi verkligen nya maktbalanser och allianser växa fram. Grundläggande samhällsföreteelser prövas. Tekniska genombrott ger dramatiska avtryck. Ekonomiska sanningar omvärderas och helt nya aktörer dyker upp på den globala marknaden.

Historien lär oss detta: Det går inte att utvärdera historien när den händer. Och kruxet är att historien händer hela tiden. De omvälvningar vi ser som stora nu kanske inte heller kommer att framstå som det om några år. Det är fullt möjligt att vi då genomlever än mer dramatiska förändringar. Tanken är kuslig, men jag är optimist.

Framför allt är det vanskligt att läsa ut för mycket i enstaka händelser. Över tid är det sällan dessa som visar sig vara formativa. Historien är snarare tydligt seg och trådig. Till synes helt orelaterade händelser och strömningar från en helt annan tid kan plötsligt mötas och något oväntat händer. Eller är det inte så oväntat om man bara ser historien ur ett tillräckligt långt perspektiv.

Därför behöver vi breda perspektiv på historien. Och vi måste anstränga oss ännu mer för att försöka finna de oväntade kopplingarna. Då är det nog klokt att leta i det som ligger längre bort i tid än det som nyss har hänt. Skolverket föreslog nyligen att svenska grundskolor – eftersom historieämnet är ”överlastat” – ska strunta i undervisning om faraonerna och antiken för att i stället fokusera på efterkrigstiden. Förslaget stoppades, men att det kom upp är talande.

Att till och med historieämnet flyttas allt närmare samtiden säger en del om samtidens besatthet av just samtiden.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons