Annons

Olof Ehrenkrona:13 000 osanningar på 1 000 dagar

Foto: PRESSENS BILD

Det ryker ur pipan när man följer görandena i Washington.

Under strecket
Publicerad

Röken från pistolerna måste till slut ha legat som en dimma över sessionssalen. Vad hände egentligen i tidsdagens kongressförhör om det amerikanska biståndet och dess koppling till presidentvalskampanjen? Om det vittnade USA:s ambassadör i Kiev, William Taylor. Vittnesmålet bestod bland annat av ett 15-sidigt dokument som i detalj gick igenom substansen och tidsföljden i de samtal i frågan som Taylor hade med Trumps omgivning.

Förhöret var några mycket dåliga timmar för Vita Huset. I sak tillfördes egentligen inte så mycket nytt. Allt som tidigare har framkommit i substans bekräftades däremot och några luckor i bevisföringen tätades. Vittnesmålets betydelse ligger i att det med den yttersta precision dementerar presidentens dementier.

Taylors redogörelse för sina samtal med president Trumps utsända visar tydligt vad som framkommer redan i utskriften av telefonsamtalet med Kiev och som utlöste krisen, att villkoret för att biståndet skulle betalas ut var att Ukrainas statsledning bidrog med bränsle till Trumps valkampanj.

Annons
Annons

Donald Trump är en affärsman och en sådan förväntar sig alltid motprestationer, hette det. Ett meddelande i klartext om att USA:s utrikes- och säkerhetspolitik är till salu och att priset denna gång var ett politiskt kampanj-bidrag som till råga på allt särskilt måste konstrueras för ändamålet.

I en normal rättegång skulle Trump vid det här laget vara ett hopplöst fall för sin försvarare. Kongressens impeachment är emellertid ingen normal rättegång. Det ska röstas om saken och ska presidenten fällas måste minst 20 republikanska senatorer rösta för detta.

Republikanerna har hittills visat sig kunna tåla det mesta och har visat liten omsorg om den konstitution som de har gått ed på att försvara. I stället har partiets företrädare blivit mästare på bortförklaringar och undanflykter. Så länge opinionen inte svänger radikalt bland de egna väljarna kommer republikanerna att fria honom.

Men de tar en stor risk. Debaclet i Syrien visar att Trump inte förmår att försvara USA:s intressen, något som hans auktoritära kolleger i andra länder redan vet och utnyttjar till fullo.

Till den externa risken ska fogas en intern. Maktmissbruket bildar praxis och riskerar att vändas emot dem själva när demokraterna får makten.
Ännu värre är den djupgående samhällsskada som inträffar när statsledningen inbillar sig att den har absolut makt och handlar därefter. En sådan makt kommer alltid att korrumperas.

Donald Trumps 1 000 dagar har inneburit en stadig försvagning av USA:s ställning i världen och en lika stadig upplösning av de statsbärande institutionerna.

Förre chefen för Joint Chiefs of Staff Mike Mullen intervjuades i BBC och konstaterade lågmält att i Syrien var nu alla vinnare som USA inte ville skulle segra i konflikten – Iran, Ryssland, Assad och IS. I Fox News framträdde samtidigt en tidigare biträdande justitieminister med ett kallt konstaterande att missbruk av makt inte är brottsligt.

Förfallet i USA går så snabbt och så långt att det är svårt att förstå. Frågorna som nu tar allt syre i amerikansk debatt är faktiskt bara några månader gamla.

Efter att ha levererat 13 000 osanningar och missledande påståenden på 1 000 dagar handlar det i realiteten inte längre om presidentens trovärdighet, den existerar knappast längre.

Frågan är hur länge situationen kan tolereras. Republikanerna kan hoppas på att väljarna struntar i detta nästa höst. Men kan de verkligen ta risken av fem år till med en Trump som inte ens behöver sikta på omval?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons