Annons

14 besök innan cancern upptäcktes: ”Nonchalant”

Mia Rajalin fick sin cancerdiagnos efter 14 läkarbesök.
Mia Rajalin fick sin cancerdiagnos efter 14 läkarbesök. Foto: Malin Hoelstad

Trots hosta, smärta och extrem trötthet sade läkarna nej till röntgen och utredningar. I stället blev hon ordinerad värktabletter och nässpray. Först efter ett och ett halvt år och 14 läkarbesök fick Mia Rajalin sin lungcancerdiagnos.

– Jag fick känslan att de trodde att jag hade klimakteriebesvär.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Lungcancer är en av de vanligaste cancerformerna med cirka 4 000 fall om året. Överlevnaden efter diagnos har förbättrats något, men lungcancer är den cancerform som orsakar flest dödsfall i Sverige.

Foto: Malin Hoelstad

Mia Rajalin är idag engagerad i Lungcancerföreningen.

Foto: Malin Hoelstad

Mia Rajalin, 54 år, är psykolog och jobbar med självmordsproblematik inom psykiatrin i Region Stockholm. Hon höll på att förbereda sin disputation när hon första gången förstod att något var fel, hösten 2015. Hon gick ned i vikt, fick nattliga svettningar och var väldigt trött mest hela tiden.

– En arbetskamrat som är läkare sade att jag måste gå till vårdcentralen, ”det där kan vara symtom på cancer”. Så jag gick, fick ta ett blodprov som var helt normalt, och fick höra att jag bara var stressad, berättar hon.

Totalt blev det elva besök hos två olika läkare på den privata vårdcentralen på Östermalm och tre akutbesök på Danderyds sjukhus, under sammanlagt ett och ett halvt år. På vårdcentralen hände det att läkarna skickade hem henne med värktabletter eller starkt smärtlindrande opiater, eller sade åt henne att köpa nässpray. På Danderydsakuten kom hon in med lunginflammation, bröstsmärtor och bensmärtor utan att ges någon vidare utredning.

Mia Rajalin säger att läkarna på vårdcentralen inte ville skicka henne på röntgenundersökning, trots att hon själv begärde att få bli utredd för lungcancer.

Annons
Annons

Lungcancer är en av de vanligaste cancerformerna med cirka 4 000 fall om året. Överlevnaden efter diagnos har förbättrats något, men lungcancer är den cancerform som orsakar flest dödsfall i Sverige.

Foto: Malin Hoelstad

– En av dem sade att det inte kan vara lungcancer eftersom jag aldrig har rökt och var för ung. Först efter ett och ett halvt år lyckades jag övertala honom att göra en datortomografi. Där såg man tumören. Han ringde och gav mig beskedet utan att be om ursäkt. Sedan glömde han att skicka remiss till Karolinska.

Lungcancer är en av de vanligaste cancerformerna med cirka 4 000 fall om året. Överlevnaden efter diagnos har förbättrats något, men lungcancer är den cancerform som orsakar flest dödsfall i Sverige.
Lungcancer är en av de vanligaste cancerformerna med cirka 4 000 fall om året. Överlevnaden efter diagnos har förbättrats något, men lungcancer är den cancerform som orsakar flest dödsfall i Sverige. Foto: Malin Hoelstad

Hur kändes det att få diagnosen?

– Jag blev ledsen och upprörd. Samtidigt var beskedet en lättnad, att veta vad det var, och att äntligen få en riktig behandling.

Mia Rajalin är en av flera patienter som vittnar om att primärvården är för dålig på att fånga upp tidiga symtom på cancer. Trots att tidig upptäckt kan vara helt avgörande för att cancerpatienter ska överleva finns det fall där vårdcentralers läkare har agerat för sent.

Just bland lungcancerpatienter kan det bli otaliga besök på vårdcentralerna eller akutbesök i flera år innan diagnos ställs och behandlingen startar. En patient fick sin dödsdom, en obotlig spridd cancer, efter mer än 60 läkarbesök under tre-fyra år.

När SvD träffar Mia Rajalin, knappt tre år efter den stora operationen på Nya Karolinska, mår hon bra. Thoraxkirurgerna tog bort en tre centimeter stor tumör, en och en halv lunglob på höger sida och fem lymfkörtlar varav en innehöll en metastas.

Annons
Annons

Mia Rajalin är idag engagerad i Lungcancerföreningen.

Foto: Malin Hoelstad

– Innan operationen trodde läkarna att tumören hade växt fast i hjärtsäcken. Det hade varit väldigt illa, jag förberedde faktiskt min egen begravning med musik och allt före operationen. Men så blev det inte och efter åtta väldigt påfrestande cellgiftsbehandlingar anses jag nu vara tumörfri. Jag går på kontroller var tredje månad och känner mig ganska okey och är inte så trött längre, berättar hon över en fika i sitt kök på Lidingö.

Mia Rajalin är idag engagerad i Lungcancerföreningen.
Mia Rajalin är idag engagerad i Lungcancerföreningen. Foto: Malin Hoelstad

Vad betydde det att du fick vänta?

– Jag tror absolut att det förvärrade min situation, att det behövdes ett större ingrepp än annars. Dessutom fick jag lida helt i onödan, både fysiskt genom mina symtom och psykiskt genom att inte bli trodd.

I dag är Mia Rajalin med i Lungcancerföreningen och patientrepresentant i Stockholms regionala vårdprogramgrupp för både primär och slutenvård.

– Fortfarande pratar man nästan bara om rökningen som riskfaktor, trots att minst 20 procent av alla kvinnor som får den vanligaste lungcancerformen aldrig har rökt. I de nuvarande vårdprogrammet tar man upp väldigt sena symtom som slutenvårdspatienterna kan ha. Inte de tidiga diffusa symtom som man söker för på vårdcentralerna. Det blir motsägelsefullt när det är så viktigt med tidig upptäckt.

Hon tycker att vårdcentralerna måste bli bättre på att reagera när en patient söker väldigt ofta med symtom som kan tyda på allvarlig sjukdom.

– Någon varningsklocka borde klämta när man söker sig till sjukvården 14 gånger med symtom som de jag hade. Jag tog mig fram eftersom jag var påstridig och påläst och för att jag hade vänner som pushade på mig. Andra riskerar att dö på grund av att primärvården agerar för långsamt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons