Annons

Lovisa Eklund:15-åriga sparare är ett misslyckande för systemet

Allt fler ser pensionen som ett mål med sitt sparande, även bland de yngsta spararna och förtroende för pensionssystemet är kört i botten. Trots att det är positivt att fler unga sparar, kan det inte ses som annat än ett misslyckande från politiskt håll.

Under strecket
Publicerad

Unga människor ska kunna spara till sitt första boende, inte till pensioner, skriver SvD:s nya privatekonomiska reporter Lovisa Eklund.

Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 1 av 1

Unga människor ska kunna spara till sitt första boende, inte till pensioner, skriver SvD:s nya privatekonomiska reporter Lovisa Eklund.

Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 1 av 1
Unga människor ska kunna spara till sitt första boende, inte till pensioner, skriver SvD:s nya privatekonomiska reporter Lovisa Eklund.
Unga människor ska kunna spara till sitt första boende, inte till pensioner, skriver SvD:s nya privatekonomiska reporter Lovisa Eklund. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Förtroendet för pensionssystemet bland unga är lågt och många känner en stark oro över att inte kunna leva på sin framtida pension. Det står klart efter att ungdomar i åldrarna 15–24 år fått svara på frågor kring sitt pensionssparande och tillit till pensionssystemet i en undersökning som Alecta gjort tillsammans med analysföretaget Ungdomsbarometern.

Sedan 2010 har andelen unga mellan 15 och 24 år som pensionssparar privat dubblerats, enligt undersökningen. Var tolfte pojke mellan 15 och 19 år uppger att de har ett privat pensionssparande och var fjortonde flicka i samma ålder.

Men den kanske mest uppseendeväckande slutsatsen i undersökningen är denna: att hälften av de tillfrågade ungdomarna anser att de själva bär ansvaret för sin framtida pension.

Annons
Annons

Kombinationen av att ungdomar i dag känner ett starkt egenansvar och svartmålningen av pensionssystemet, är förklaringar till det ökade pensionssparandet, enligt Alectas vd Magnus Billing. Samtidigt finns en generell trend där fler unga sparar, bland annat som en konsekvens av ökat trygghetssökande.

För det redan kritiserade pensionssystemet är det givetvis ett stort misslyckande att hälften av de tillfrågade ungdomarna i undersökningen anser att de själva bär ansvaret för sin framtida pension och saknar tillit till staten.

Det säger förmodligen även en hel del om föräldrarnas tilltro till pensionssystemet. Men utöver det är det något rentav osunt i att barn hellre lägger pengarna på pensionen än på en betydligt mer närliggande utgift som körkort eller kontantinsats till första lägenheten.

Pensionssystemet behöver helt enkelt en renässans.

Priserna på bostäder i storstäderna, där jobben oftast finns, är höga, och hyresrätter att få tag på är nästintill en omöjlighet. En bostad är många gånger en förutsättning för att skaffa sig ett arbete, som i sin tur kan inbringa både inkomst och pensionspengar ett tidigare skede.

SBAB:s senaste Mäklarbarometer, där fastighetsmäklare i tre svenska storstadsregioner fått besvara frågan om antalet unga som får ekonomisk hjälp till sin första bostad, visar att det blivit allt vanligare att föräldrar och släktingar bidrar med ekonomisk hjälp till den första bostaden. Men långt ifrån alla unga har den möjligheten.

Att barn och deras föräldrar tänker framåt och planerar inför sådant som kan underlätta barnens framtid är positivt, det är också positivt när unga vuxna börjar pensionsspara. Men längre än så här borde inte barnens horisont behöva sträcka sig.

Annons
Annons

Pensionssystemet behöver helt enkelt en renässans – och ett steg i rätt riktning är beslutet om att kasta ut en drös med skräpfonder från premiepensionstorget, och att halvera antalet fonder. Det underlättar för människor att engagera sig i sin allmänna pension och minskar risken för val av dåliga och dyra fonder. Men ytterligare insatser behöver göras för att både förbättra och öka förtroendet för pensionssystemet.

Vårt nuvarande pensionssystem bygger på den så kallade livsinkomstprincipen. Det handlar i enkelhet om att hela livets intjänade kronor ligger till grund för den slutliga pensionen.

Den allmänna pensionen, som består av inkomst- och premiepension, och tjänstepensionen utgör tillsammans nio av tio pensionskronor i dag.

Sparandet måste få vara rimligt i relation till andra behov.

Att satsa på mer information kan till exempel vara ett sätt. Det man känner till är lättare att hantera. Att nå ut med budskapet om hur pensionen påverkas av olika livsbeslut, som till exempel när entrén ut i arbetslivet sker, om arbetsgivaren betalar ut tjänstepension, jämställt uttag av föräldradagar, och deltidsarbete, skulle kunna vara ett sätt att minska pensionsångesten.

I dag har Pensionsmyndigheten, som har hand om den allmänna pensionen, till exempel ett särskilt informationsuppdrag som bland annat är riktat till unga människor, och där det går att fylla i olika livshändelser och hur de påverkar pensionen. Ännu bättre vore undervisning i privatekonomi redan i grundskolan.

Avslutningsvis är det förstås positivt att unga sparar i högre utsträckning. Med största sannolikhet görs sparandet på ett olåst konto eftersom det inte finns något subventionerat pensionskonto idag.

Dessutom visar flera undersökningar att de flesta sparkronorna finns på ett sparkonto, varför risken, eller kanske förhoppningen, är att de används till boende i första hand (sparande på ett sparkonto med nollränta är förstås inte heller optimalt, men det är en historia i sig).

Pensionssparandet bör få vänta tills ungdomarna har fått regelbundna inkomster, och sparandet måste få vara rimligt i relation till andra behov.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons