Annons

Mikael Mölstad:2010-talet genom trehundra vinkrönikor

Illustrationsbild
Illustrationsbild Foto: TT

Hållbar vinmakning, en trend mot fruktigt lätt och stupade kändisviner. Det är hög tid att se tillbaka på ett innehållsrikt år i vinvärlden.

Under strecket
Publicerad

Det finns mycket att skriva om i vinvärlden. När jag började skriva regelbundet för SvD i början av 2010 - talet kunde jag aldrig tro att jag tio år senare skulle ha skrivit mer än trehundra vinkrönikor. Dags alltså att titta tillbaka på ett decennium som varit ovanligt innehållsrikt. Dessutom bjuder jag på mina bästa vintips de senaste tio åren. Sex av dem har jag plockat ut som favoriter och därutöver listat mina femtio mest rekommenderade viner. Du hittar dem här nedan.

När jag läser de första årens spaningar säger det mer än jag kunde hoppas på. Mycket blev faktiskt som jag förutsåg. En del, ska erkännas, var mest önskedrömmar. Redan första våren 2011 sannspådde jag dock naturvinernas framgång. Jag och Mats-Eric Nilsson (känd genom böckerna Hemliga Kocken och Château Vadå) smackade oss igenom hela det dåtida sortimentet. Ärligt talat delade vi inte samma entusiasm för alla viner. Jag blev dock fascinerad över fenomenet och spådde att ”gammaldags vinmakning” skulle förändra sättet vi ser på viner i framtiden. Och visst: idag funderar alla seriösa vinmakare kring tillsatser och vildjäst.

Annons
Annons

Under samma period skrev jag om hajpen med amarone, ripasso och appassimento. Den gick över – men resultatet blev att vi översköljdes av sötaktiga aromatiska rödviner med namn som passione, amore passo – eller big zin. Lättgillat, javisst. Men trist att hänge sig åt när det finns mycket bättre vin. I andra krönikor har jag också kritiserat alla dessa bombastiska viner med för hög alkoholhalt och för mycket eksmak. Där har jag blivit bönhörd. Idag går trenden mot lättare, fruktigare viner med balanserad syra som passar fint till mat. Till och med Beaujolais är nu tillbaka i finrummet. Det gläder mig.

Flera krönikor de första åren handlade om ekologiska viner. Men alltmer om hållbar vinproduktion. Jag berättade livfullt om att hållbart var framtiden – vilket jag lärt mig på resor i Kalifornien. I samma veva skrev jag entusiastiskt om biodynamisk odling. Något jag tidigare varit skeptisk till. Men jag märkte ju att vinerna blev bättre. Och då kan det göra detsamma om man tror på det eller ej.

Tack och lov blev vin och klimat ett viktigare tema än kändisviner.

I början av decenniet skrev jag en hel del om kändisviner. Med rätta eftersom det ett tag var rent hysteriskt. Knappt en kändis kom undan. Nu hittar du ingen flaska från Maria Montazami, Kent, Plura, Lasse Stefanz eller Swedish House Mafia. Fotbollsvännerna kan inte längre pimpla Svennis och Ronnie Hellströms viner. Bra så.

Tack och lov blev vin och klimat ett viktigare tema än kändisviner. Många gånger har jag skrivit om alla problem som drabbar vingårdarna när värmen ökar. Jag har också beskrivit lösningar som till exempel att flytta vingårdarna upp i bergen – eller norröver. Eller att hitta nygamla druvor som klarar värmen. Vinvärlden står utan tvivel inför stora utmaningar. Tänk bara på hur Australiens vingårdar just nu lider i hettan.

På den positiva sidan av klimatkrisen har andra länder klivit fram. England har till exempel blivit en utmanare till champagne med bubbelviner av toppkvalitet. Även Sverige som vinland är på gång. Under decenniet har kvaliteten gått från knappt medioker till stundtals lysande. Många har lärt sig att solaris är en druva att gilla.
Till nyår kommer dessutom allt fler att hälla upp svenska bubbelviner! Gott slut och skål för ett nytt decennium!

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons