Annons

Caroline Elander Knip:Barnet styr domstol i vårdnadstvist – inte föräldrarna

Illustration: Thomas Molén
Illustration: Thomas Molén

Barnet kommer sällan själv till domstolen – men det är barnets bästa, och inte föräldrarnas, som är avgörande när en domstol avgör tvister kring vårdnad.

Under strecket
Publicerad

Allt fler gifta par skiljer sig i Sverige – 2018 gick nästan 25 000 par skilda vägar. En av de mest brännande frågorna vid en separation där barn är inblandade är vårdnaden.

Ofta löser sig det hela utan att en domstol behöver bli inblandad, genom att parterna själva kan enas om barnens vårdnad, boende och umgänge. Det är i dag vanligt att föräldrarna har fortsatt gemensam vårdnad och att barnen bor varannan vecka hos vardera föräldern. Är föräldrarna oense kan de, med hjälp av ombud eller genom samarbetssamtal vid Familjerätten, ofta enas om vem som ska ha vårdnaden, var barnet ska bo eller omfattningen av ett umgänge.

Om föräldrarna inte når en lösning i godo kan de vända sig till domstolen och be domstolen fatta beslut i de tvistiga frågorna. Utgångspunkten när domstolen fattar beslut i frågor om vårdnad, boende och umgänge är att det är barnets, och inte föräldrarnas, bästa som ska vara avgörande.

Beslut i godo gynnar oftast det fortsatta samarbetet mellan föräldrarna och i förlängningen även barnet i fråga.

Annons
Annons

I bedömningen lägger man särskild vikt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna jämte risken för att barnet utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa. Domstolen kommer även, innan en huvudförhandling äger rum och beslut fattas, försöka få parterna att enas eftersom ett beslut i godo oftast gynnar det fortsatta samarbetet mellan föräldrarna och i förlängningen även barnet i fråga.

En vanlig fråga jag får är hur pass stor påverkan som barnets egen vilja har i en domstolsprocess. Inledningsvis ska det lyftas fram att barnet själv inte kommer till domstolen och berättar om hur det har det. Istället kommer barnet, ofta i processens inledning, att få tala med en eller flera handläggare från socialtjänsten.

De tillfrågas då som regel om hur de upplever att de har det hos mamma respektive pappa och hur de skulle vilja ha det framöver. Samtalen sker naturligtvis med beaktande av barnet ålder och mognad. I vissa fall ber tingsrätten i ett senare skede av processen Socialtjänsten att göra en större utredning om barnets vårdnad, boende och umgänge.

När barn når en ålder på omkring tolv år kommer domstolen ta mycket stor hänsyn till barnets egen vilja.

Socialtjänsten träffar då ofta barnet tillsammans med båda föräldrarna hemma hos respektive förälder och kan även kontakta andra vuxna med insyn, exempelvis personal på skola eller förskola och far- eller morföräldrar. Socialtjänstens utredning avslutas då med en rekommendation för hur de, sett till hur de har uppfattat barnets bästa, anser att domstolen bör besluta.

Domstolen kommer att lägga olika vikt vid barnets egen vilja beroende på bland annat barnets ålder och mognad. Det innebär att barnet kommer få allt mer att säga till om ju äldre barnet blir. När barn når en ålder på omkring tolv år kommer domstolen ta mycket stor hänsyn till barnets egen vilja medan yngre barn inte bedöms förstå de ofta komplexa frågorna på samma sätt. Hänsyn tas också till hur väl barnet kan motivera sin inställning och omständigheterna i övrigt.

Det är inte ovanligt att barnen uttrycker sin vilja på olika sätt till sina föräldrar och exempelvis är ledsna vid överlämningar. Barn vill som regel inte göra sina föräldrar besvikna och kommer därför ofta att säga och agera på det sätt som barnet tror att föräldern önskar. Det är naturligtvis något som försvårar domstolens bedömning. Det är därför viktigt att föräldrarna inte försöker påverka barnet innan eller under processen i domstolen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons