X
Annons
X
Recension

The predator 80-talets hårda kroppar är borta i nya "Predator"

"The predator" är den fjärde delen i den allt mer urholkade filmserien om de våldsamma rovdjuren från rymden. Det mest positiva är regissören Shane Blacks intresse för vad som döljer sig bakom rovdjursmasken.

Läs mer om Veckans biofilmer
Arnold Schwarzenegger i ”Rovdjuret” från 1987, t.v. I nya ”The predator” kikar regissören under den hårda masken.
Arnold Schwarzenegger i ”Rovdjuret” från 1987, t.v. I nya ”The predator” kikar regissören under den hårda masken. Foto: IBL, 20th Century Fox

The predator

Regi
Shane Black
Manus
Fred Dekker, Shane Black
Medverkande
Boyd Holbrook, Trevante Rhodes, Jacob Tremblay, Olivia Munn

1 tim 48 min. Från 15 år.

Betyg: 3 av 6

"Aliens", "Dödligt vapen" och "Die hard" bidrog till att göra senare halvan av 1980-talet till en guldperiod för amerikansk action. Då gällde rå styrka, hypermaskulinitet, självsäkerhet, framgång, heroism – en mansroll som speglade Reagan-erans ideal och som förkroppsligades av välbyggda actionavatarer, vilket litteraturvetaren Susan Jeffords undersökt i "Hard bodies. Hollywood masculinity in the Reagan era".

Efter reklamen visas:
The predator

Ställd i detta sällskap är "Rovdjuret" den film som åldrats allra sämst. Primitivismen i det drygt 30 år gamla djungeläventyret, där svettiga muskelmän bekämpar en utomjordisk rastafarikrigare, bär på en aggressivitet som är för att statisk för att riktigt underhålla.

"The predator" är den fjärde delen i denna filmserie som urholkats under 00-talet med spinoffen "Alien vs. predator" och menlösa "Predators". Att regissörsuppdraget tillfallit Shane Black, som skrev "Dödligt vapen" och medverkade i "Rovdjuret", kan verka som ett självklart val. Men det rör sig för den sakens skull inte om någon konservativ nyskulptering av Reagan-erans hårda kroppar. Förutom att ha gjort fläskiga "Iron Man 3" är det trots allt en och samma Black som hållit sig relevant med de fyndiga, svarta neo noir-komedierna "Kiss kiss bang bang" och "The nice guys".

Annons
X

Berättelsen inleds med en rymdstrid där en varelse kraschlandar i djungeln, bara sekunder efter att prickskytten McKenna (Boyd Holbrook från "Narcos") avlossat första kulan mot en knarkkartell. I tumultet kommer McKenna över utomjordisk teknologi, testkör den mot en fiende och flyr fältet. För att säkra bevisen postar han djungelfynden till den villaförortsfamilj som han övergivit för sin militära karriärs skull.

En familj blir måltavla för våldsamma utomjordingarna: rovdjuren. Foto: 20th Century Fox

I händerna på den autistiske sonen Rory (Jacob Tremblay), som är så genial som autistiska barn oftast är på film, aktiveras tekniken illa kvickt. Därmed blir familjen en måltavla för såväl den lömska regeringen som utomjordingarna som vill återfå sina prylar.

Som en del av mörkläggningen klumpas McKenna ihop med andra avvisade militärmän – ett slags "12 fördömda män" som rymmer Tourettes, manodepressiv sjukdom och religiösa vanföreställningar. Väl på rymmen i sällskap av den kaxiga biologen Casey Bracket (Olivia Munn) visar sig gänget vara fullt stridsdugliga, men deras samspel rymmer också en oerhörd värme och avväpnande humor av lätt improvisatorisk karaktär.

I filmens mest klockrena scen går lille Rory på bus eller godis-turné iklädd utomjordisk rovdjursmask. Scenen kan dels läsas som ett självkritiskt tjuvnyp på titelmonstrets utveckling från skräckfilmsikon till barnleksak, men med dess våldsamma klimax framträder även ett tema: masken som ett vapen och ett försvar, ett sätt att dölja det omgivningen uppfattar som ens svaghet.

Att Black ens intresserar sig för att lyfta på denna hårda mansmask gör "The predator" mer intressant än vad den borde vara.

Annons
X
Annons
X

Arnold Schwarzenegger i ”Rovdjuret” från 1987, t.v. I nya ”The predator” kikar regissören under den hårda masken.

Foto: IBL, 20th Century Fox Bild 1 av 2

En familj blir måltavla för våldsamma utomjordingarna: rovdjuren.

Foto: 20th Century Fox Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X