Annons

Catarina Kärkkäinen:Abort som lackmustest

Foto: Brett Kavanaugh och president Donald Trump. Foto: Alex Brandon/AP
Under strecket
Publicerad

Brett Kavanaugh blir president Donald Trumps kandidat att ersätta Anthony Kennedy som ny domare i USA:s högsta domstol. Utnämningen innebär, förutsatt att den godkänns av senaten, att den konservativa majoriteten bland de nio domarna befästs.

Det betyder att aborträtten snart är ett minne blott. USA har inte bara stannat i utvecklingen – utan går nu bakåt i tiden! Åtminstone om man ska tro de svenska reaktionerna. Av dem att döma är frågan om abort i princip den enda bevekelsegrunden för och konsekvensen av domstolsutnämningen.

Den är naturligtvis inte oviktig heller i den amerikanska debatten. Vad man bör ha med sig är dock att aborträtten i USA också är ett lackmustest för vilken roll man vill att juridiken i allmänhet och Högsta domstolen i synnerhet ska spela. Kavanaugh har de senaste tolv åren varit verksam vid appellationsdomstolen i huvudstadsområdet District of Columbia, och har tidigare arbetat för president George W Bush.

Han har gjort sig känd för att vara hängiven lagtext och konstitutionella principer – och tillhör skolan som menar att konstitutionen med dess maktdelningsprinciper bör tolkas i enlighet med intentionen från 1787. Det innebär att ändringar bör göras med författningstillägg i senaten och representanthuset – inte med domstolsbeslut.

Annons
Annons

Viljan till delning mellan verkställande, lagstiftande och dömande makt – och mellan olika regionala nivåer – kan vara svår att relatera till som svensk. Det betyder inte att den är fel eller oviktig. När tonen i debatten blir så melodramatisk som den har varit under det senaste dygnet finns också ett stort värde att fråga sig: Vad betyder det där – egentligen? Vi har i Sverige inte sällan en starkare fäbless för vackra ord och värdesignalering än för faktiska definitioner och svåra överläggningar. Vad betyder till exempel aborträtt?

Den svenska aborträtten innebär att en kvinna har rätt till fri abort upp till den 18:e graviditetsveckan. Socialstyrelsen får därefter ge tillstånd till sen abort upp till vecka 22. Det finns dock barn som har fötts i såväl vecka 22 som 21 och överlevt. Kvinnans rätt till frihet respektive barnets rätt till liv är alltså en högst reell avvägning. Den amerikanska aborträtten – som springer ur rättsfallet Roe mot Wade vars domslut från år 1973 innebar att fri abort anses ingå i den konstitutionellt skyddade rätten till privatliv – innebär att vissa delstater har hårdare restriktioner än Sverige, medan andra har betydligt svagare. Mer än hälften av delstaterna tillåter abort upp till mellan vecka 22 och 24. Vissa har inga sådana begränsningar alls. Den restriktion på 12 veckor som länge har bedömts som okonstitutionell i USA är europeisk normallagstiftning.

Det finns en speciell svensk självgodhet i att anta att just den punkt som vi har landat på är den självklara. Vår politiska tradition är präglad av samförståndsanda och förhandling snarare än härledning av principer – men när vi väl har kommit fram till en kompromiss är den det enda sanna och giltiga svaret.

Men frågan om abort är inte enkel. Den springer ur svåra avvägningar. Det är möjligt att just Sverige har landat helt rätt – men det är varken en självklarhet eller en evig sanning. Just av den anledningen kan det nog vara klokt att inte låta domare vara politiker – och att inte ha en enda federal abortlagstiftning i ett stort land som USA.

Måhända är aborträtten ett lackmustest även på förmågan att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Den svenska debatten, får väl sägas, klarade det sådär.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons