Annons

Jenny Nordberg:Aborträtten avskaffas hårt, långsamt och kränkande

Det pågår en het strid i USA nu där ”pro-life”-aktivister flyttar fram sina positioner i abortfrågan.
Det pågår en het strid i USA nu där ”pro-life”-aktivister flyttar fram sina positioner i abortfrågan. Foto: Alex Milan Tracy/AP

NEW YORK. Först abort, sedan begravning – av blod och vävnadsrester. Det senaste utslaget i USA:s högsta domstol visar hur de konservativa domarna planerar att avskaffa aborträtten – långsamt, svårt och kränkande för kvinnor. Ändå kan det räknas som en kompromiss i ett allt hårdare klimat för aborter i USA.

Under strecket
Publicerad

”När börjar egentligen livet”, frågade jag en neonatalkirurg nyligen. Han gör hjärtoperationer på för tidigt födda barn, och bedriver forskning för att kunna operera dem redan inne i livmodern.

Han är alltså expert på att rädda liv, på ett högst konkret och högteknologiskt vis.

Mänskligt liv hänger ihop med en högre grad av mänskligt medvetande, svarade han. Själv anser han inte att medvetandet kan sägas existera (på den nivån) förrän den nyfödda är några veckor gammal. Men det finns ingen precis gräns, eller början för den högre grad av medvetande som kan sägas innebära liv, tycker han.

Embryon då? Foster? När det hörs hjärtslag? ”Det är väl ett slags liv”, föreslog jag.

Om man ska tala om något som lever på cellnivå, så går det ju att räkna in ägg, och spermier också, svarade han. Då får du börja redan där.

Jag tänkte på honom när det senaste utslaget från USA:s högsta domstol kom i veckan.

Vad är ”liv” och är det samma sak som ”människa” – eller krävs något mer för det?

Sju av nio domare i USA:s högsta domstol röstade i veckan ja till att delstater själva får bestämma vad som gäller för de vävnadsrester som skrapas bort ur en kvinnas livmoder vid en abort. I Indiana har lagstiftarna nämligen kommit på att det ska vara obligatoriskt att begrava eller kremera detta efter en abort. Det är inte nödvändigt att ge vävnadsresterna ett namn – men det går bra om man vill.

Annons
Annons

Eftersom abortmotståndare som en del av sin strategi har valt att tala om ”livets början” och ”ja till livet” så tvingar de fram en diskussion om när detta omtalade liv egentligen börjar.

Men det räcker sällan att fråga medicinsk expertis, oavsett olika uppfattningar om när medvetande formas hos en individ. Det blir i stället en djupare fråga om när livet börjar och när döden inträffar. För vad är en hjärndöd person, vars kropp fortfarande kan hållas vid liv? Vad är ”liv” och är det samma sak som ”människa” – eller krävs något mer för det? Och det var precis dit kirurgen ville leda samtalet, förstod jag efter en stund. Hans andra examen hade nämligen avlagts i filosofi.

Högsta domstolens beslut innebär att den kvinna som gör abort i Indiana måste fatta beslut om hur blod och vävnadsrester ska ska begravas. För begravas måste de alltså. De får inte längre behandlas som medicinskt avfall av ett sjukhus, och slängas bort på samma vis som ett bortopererat födelsemärke. Allt enligt den lag i Indiana som stiftades under guvernören som är USA:s nuvarande vicepresident; den konservativt kristne Mike Pence.

Vävnadsrester efter en abort får förmodligen istället lämnas över från kliniken till en begravningsbyrå, vilket också lär blir något som patienten får betala för. Detsamma gäller för den kvinna som får missfall – det som kommer ut ur henne måste också begravas. (En månatlig menstruation är än så länge upp till kvinnan själv hur hon hanterar. Men med tanke på att ett tidigt missfall kan te sig som en vanlig menstruation – i synnerhet eftersom en kvinna sällan vet om hon tekniskt sett varit gravid ett kort ögonblick – är det oklart vad det ska räknas som.)

Annons
Annons

Effekten blir förstås att kvinnor som väljer, eller känner sig tvungna, eller är tvungna, att göra abort för sin egen överlevnad, utsätts för en svår psykisk påfrestning. Så stor att de kanske känner sig tvungna att avstå aborten. Just för att de känner att de ska begrava ett liv.

När frågan om vad ett liv är lämnas över till läkare med förhoppningen om mer precisa svar, som jag försökte göra, känns det ju också snart som om abortmotståndarnas ”pro-life” har en betydligt bättre slogan än abortförespråkarnas ”pro-choice”. För vad är de senare? Nej till livet, men ja till att välja?

Forskningen har varit som en enda stor present till anti-abortrörelsen de senaste årtiondena, eftersom den som vill undvika filosofiska frågor och i stället få exakta svar med hjälp av medicinska framsteg får allt mer att hänvisa till. Det finns också numera forskning som säger att foster och nyfödda har en viss grad av medvetenhet, där de kan uppfatta ljud, känna smärta och så vidare.

På liknande – men motsatt – vis väljer abortförespråkare i USA ofta att bara kalla abort för ”sjukvård” för kvinnor eller som något som ingår i gynekologi, utan att det är något mer än så.

Men rätten till abort har aldrig varit en fråga som det går att ha ett rätt eller fel svar på med hjälp av medicinska fakta. Som så mycket annat är det något som människor väljer och skapar ett ja eller nej till. Och frågan om när ”liv” uppstår, eller börjar, är en frågeställning som uppfunnits av anti-abortrörelsen – där de också har övertaget.

Forskningen har varit som en enda stor present till anti-abortrörelsen de senaste årtiondena.

Annons
Annons

Domarna i Högsta domstolen ska ha sammanträtt 14 gånger om detta med begravningar, och det blir allt mer tydligt hur chefsdomaren John Roberts är den som försöker avstyra ett explosivt avgörande om aborträttigheter före presidentvalet 2020.

Han lyckades uppenbarligen få till ett slags kompromiss genom att övertyga två mer liberala domare om att godkänna begravning av vävnadsrester, i utbyte mot att inte ens ta i frågan om ett mer direkt förbud och inskränkningar mot abort som lades fram samtidigt. Om detta har de ingen åsikt, och låter därför blockeringen mot dessa hårdare lagar ligga kvar.

Enligt det utslag från 1973 i Högsta domstolen som gör abort tillåtet är ett foster, eller begynnelsen till ett foster, inte en människa. Men en av de mest konservativa domarna – Clarence Thomas – drog i en kommentar till det nya utslaget paralleller mellan abort och dödshjälp. Det tros ge en förhandsvisning om kommande argument, som fortsätter handla om vad liv är, men också när det ska börja skyddas och ges egna rättigheter.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons