Annons

Anders Q Björkman:Aftonbladets kulturkonstapel kastar sten i glashus

Martin Aagård, här tillsammans med Aftonbladets förra kulturchef Åsa Linderborg.
Martin Aagård, här tillsammans med Aftonbladets förra kulturchef Åsa Linderborg. Foto: TT

Åsiktspolis! ropar Aftonbladets kulturkonstapel Martin Aagård och pekar finger åt Svenska Dagbladet. Men att kasta sten i glashus har aldrig varit en lyckad polemisk metod.

Under strecket
Publicerad

I en redaktionell rallarsving klistrar Aftonbladets Martin Aagård på mig diverse fabulerade åsikter och preferenser. Detta för att jag har påpekat likheterna mellan en identitetspolitisk vilja att begränsa konst som anses kunna kränka och den konstsyn som Sverigedemokraterna ger uttryck för i sitt skyltfönster Sölvesborg, där man tagit det symbolpolitiskt laddade beslutet att sluta köpa ”utmanande samtidskonst”.

Aftonbladets tillförordnade kulturchef påstår att jag har skrivit ”att det bara är SD och vänstern som vill styra konstens innehåll”. Men den som läser min kommentar – som handlar om ”Hur fri är konsten?”, en nyutgiven essäbok av Die Zeits kulturredaktör Hanno Rauterberg – bara aningen mer noggrant än Aagård märker att jag där betonar att det historiskt har varit ”en konservativ överhet som velat begränsa konsten”. Det jag – liksom Rauterberg i sin bok – uttrycker förvåning över är att krafter som betraktar sig själva som vänsterliberala på senare år alltmer har utmärkt sig för att vilja styra innehållet i konsten. Det som förbryllar är att det handlar om just sådana krafter som i det förflutna tvärtom har försökt utvidga den konstnärliga friheten.

Annons
Annons

Vad Martin Aagård själv har för tankar om inskränkningar i konstens frihet i syfte att skydda människor från att eventuellt bli sårade eller stötta får vi inte veta i denna hans uppgörelse med ”dagens konservativa kulturkommissarier”. Men för att hans läsare ändå ska ”förstå” att jag har fel försöker han misstänkliggöra mig med att jag ”jobbar på en redaktion som tidigare ville avlöva Elfriede Jelinek Nobelpriset för att hon skrev för porrigt” och att ”några av de största åsiktspoliserna i svensk kulturdebatt haft sina skrivbord på SvD”.

Faktiskt har just Martin Aagård haft sitt skrivbord på SvD:s kulturredaktion – närmare bestämt precis då akademiledamoten Knut Ahnlund den 11 oktober 2005 i SvD skrev att han hoppade av Svenska Akademien på grund av att Jelinek fått Nobelpriset. Att jag och Aagård, som vid tillfället arbetade som vikarierande redaktör för Under strecket, var kolleger på SvD:s kulturredaktion när nyheten om Ahnlunds avhopp publicerades behöver naturligtvis inte per definition betyda att någon av oss – eller SvD:s kulturredaktion som helhet för den delen – skulle vilja ta ifrån Jelinek Nobelpriset. På SvD:s kulturredaktion sätter vi en ära i att rymma en mängd röster som ger uttryck för olika perspektiv.

Men Aagård har för länge sedan lämnat sitt skrivbord på SvD och är nu kulturkonstapel på Aftonbladet. Det är ironiskt att han i den positionen kritiserar SvD Kultur för att vara politiskt enkelspårig. Sina egna sidor fyllde han i somras med artikelserien ”Därför är jag vänster” och i våras fick Aftonbladets kulturredaktion hård men välförtjänt kritik för att man ville sätta Säkerhetspolisen på Rysslandsforskaren Martin Kragh. På tal om åsiktspoliser.

Men nu ropar Aftonbladets tillförordnade kulturchef just ”Åsiktspolis!”, med fingret riktat mot Svenska Dagbladets kulturredaktion. Därmed vräker han en stenbumling i sitt eget glashus.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons