Annons
Kommentar

Mårten Schultz:Aftonbladets text typexempel på förtal

Åsa Linderborg och Martin Kragh.
Åsa Linderborg och Martin Kragh. Foto: Pontus Lundahl/TT, Simon Rehnström

Rysslandsforskaren Martin Kragh har anmält Aftonbladet för förtal. Det är ytterst ovanligt att JK åtalar tidningar – men samhällsintresset talar för att det borde göras i det här fallet.

Under strecket
Publicerad

Bakgrunden är denna: i Aftonbladet har Martin Kragh, som är docent vid Uppsala universitet och ansvarig för Rysslands- och Eurasienprogrammet vid Utrikespolitiska institutet, anklagats för att ”under förment vetenskaplig dräkt” ha företrätt en ”hemlig, statlig säkerhetsorganisation i Storbritannien". Organisationen har, skriver tidningen, förutom att smutskasta Jeremy Corbyn utgjort ”basen för ett internationellt nätverk som ska sätta dit folk som sprider ’rysk propaganda’”.

I en senare artikel utvecklade kulturchefen Åsa Linderborg påståendena efter att ha fått mothugg av Expressens kulturchef Karin Olsson: ”Enligt läckta dokument som brittisk press tar på allvar, misstänks Martin Kragh arbeta för främmande makt, närmare bestämt den brittiska underrättelsetjänsten. Om det stämmer, hyser Expressen en medarbetare som säljer (falsk) information om sina landsmän.”

Linderborgs text utgör ett typexempel på vad som enligt brottsbalken är förtal i teknisk mening. Det är när någon pekas ut som brottslig eller klandervärd. Även halvkvädna visor om att någon gjort sig skyldig till brott kan uppfylla lagens krav på utpekande. Den sist citerade meningen har en tydlig koppling till (det sällan aktualiserade) brottet ”tagande av utländskt understöd” i brottsbalkens 19 kapitel, oavsett Linderborgs förbehåll, ”om det stämmer”.

Annons
Annons

Förtal i teknisk mening är emellertid bara första steget i en förtalsbedömning. Därefter görs en försvarlighetsbedömning. Var det försvarligt av Linderborg att uttrycka dessa beskyllningar? Yttrandefrihetsintresset vägs mot intresset av ett skydd för äran. Om svaret är ja på den frågan är det upp till tidningen att visa att det var sant, eller att det fanns skälig anledning att tro att det var sant att Kragh sålt ut sina landsmän till brittisk säkerhetstjänst. Här kan det ställas krav på tidningen att själv utföra undersökningar om hur det ligger till – det går inte att bara gömma sig bakom andra tidningars publiceringar för att visa på skälig grund.

Så vad händer nu? Anmälan har lämnats in till Justitiekanslern (JK) och inte till polisen. Det beror på att förtal i tidningar behandlas på ett speciellt sätt i svensk rätt. När det gäller traditionella medier hanteras brottspåståenden av just JK och inte av vanlig åklagare och det är enbart JK och den förtalade personen själv som kan väcka talan för så kallade tryckfrihetsbrott, som i det här fallet förtal. När det gäller förtal ska JK enbart åtala om det är påkallat ur allmän synpunkt, det vill säga om samhälleliga skäl talar för en prövning. Det är väldigt sällan JK anser att sådana skäl föreligger. Från de senaste två decennierna finns det enbart några få åtal.

Expressens dåvarande ansvariga utgivare åtalades av JK och fälldes av domstolen för att felaktigt ha påstått att en svensk skådespelare tagits in på alkoholistklinik. I ett senare fall åtalades en bloggare i Stockholmstrakten – som inordnat sig i det tryckfrihetsrättsliga regelverket genom att skaffa sig ett så kallat utgivningsbevis – för att ha anklagat en person bland annat för övergrepp. Bloggaren friades men vi vet inte varför. I dessa mål finns det vid friande dom inga domskäl – ingen förklaring till varför åtalet underkändes – och domen kan inte överklagas.

Statistiken talar emot att Kragh får hjälp av JK med att utkräva ansvar från Aftonbladet. Men allt är inte statistik. Det finns principiella skäl som talar för att de här påståendena borde tas upp till prövning och att staten genom JK borde driva målet. Uppgifterna har fått enorm spridning, även utanför Sverige. Aftonbladet är landets största tidning och berättelsen innehåller inslag av världspolitiskt slag som drar till sig intresse även utanför den ankdamm som är konflikten mellan kvällstidningarnas kulturredaktioner. Lägg därtill att anklagelser om bristande akademisk hederlighet har en särskild sprängkraft i forskningssammanhang. Publicitetsskadan är omfattande. Samhällsintresset talar för att JK borde åtala, även om statistiken talar däremot.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons