Annons

Agrell: ”Misstag gå ut med preliminär ubåtsanalys”

Wilhelm Agrell, författare och historiker med inriktning på freds- och konfliktforskning samt sedan 2006 professor i underrättelseanalys.
Wilhelm Agrell, författare och historiker med inriktning på freds- och konfliktforskning samt sedan 2006 professor i underrättelseanalys. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Regeringen och ÖB gjorde ett misstag när man gick ut med en preliminär analys av ubåtsjakten 2014 med ett avgörande bevis för en ”bekräftad ubåt”, enligt Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys.

– Man hugger på den preliminära analysen av den här ljudsignalen. Just med tanke på tidigare erfarenheter av ubåtsjakter borde man inte ha gjort det. Det är ett bakvänt agerande.

Under strecket
Publicerad

Wilhelm Agrell är historiker i grunden och även författare till ett stort antal böcker om underrättelse- och säkerhetsfrågor. Redan 1986 gav han ut ”Bakom ubåtskrisen” om det militära och diplomatiska spelet kring det tidiga 1980-talets många ubåtsincidenter.

Nu har Wilhelm Agrell följt SvD:s rapportering om att det, enligt Försvaret, inledningsvis tyngsta beviset för en förmodad kränkande ubåt förväxlades med SMHI:s havsboj i Östersjön. Ljudet registrerades i sensorerna på en svensk Södermanlandsubåt och tolkades som ett säkert bevis för en kränkning.

ÖB Sverker Göranson beskrev det inspelade ljudet som ett avgörande bevis för en ”bekräftad ubåt” vid en presskonferens med statsminister Stefan Löfven (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S) i Rosenbad. Det var då det enda beviset som låg på den högsta nivån, övriga bevis bedömdes som ”trolig ubåt”.

– Sverker Göranson går personligen i god för det här mer eller mindre, naturligtvis i god tro, den preliminära analysen pekar ju mot detta, bara det att den var fel, säger Wilhelm Agrell.

Annons
Annons

Borde regeringen och ÖB gått ut med en preliminär analys?

– Nej. Finns det något man borde ha lärt sig av framför allt 1980-talets utdragna debatt om ubåtsbevisen så är det att inte gå ut och säga någonting om den här typen av teknisk bevisning. Här körde man fel och efteråt försökte man städa upp så gott det gick.

Wilhelm Agrell ser paralleller till ubåtsjakten i Horsfjärden 1982 och andra liknande händelser.

– Hela 1980-talet är ju en serie av den här typen av mindre lyckade informationsinsatser. Då trodde man sig ha en mycket säker typ av indikation, typljudet, som man följer under många års tid. Man gör vapeninsatser – och sedan visar det sig att det här har ingenting med ubåtar att göra. Alla minns minkarna.

Regeringens och ÖB:s agerande i samband med ”Operation Örnen” bedömer Agrell som ett ”informationsmässigt självmål”.

– Det blev en repris av Horsfjärden – det här att man drog igång ett stort informationsspektakel, med presskonferenser och därmed förväntningar om att Försvaret skulle presentera intressant och avgörande information.

När misstaget var ett faktum teg både försvaret och regeringen i fyra månader innan riksdagen informerades om att den ”avgörande observationen” hade ”en annan förklaring”, dock utan att säga vad det var. Istället lämnade Försvarsmakten in en kvalificerat hemlig rapport till regeringen.

– Det finns en diskrepans mellan det man gick ut med alldeles för snabbt och den strikta sekretessen man tillämpar efter det, det hänger inte riktigt ihop. Om man har ett område som präglas av mycket strikt sekretess och har goda skäl för detta ska man ju inte säga någonting alls, säger Wilhelm Agrell.

Försvarsmaktens slutsats i den hemliga rapporten är att det är ”ställt utom allt rimligt tvivel att svenskt inre vatten kränktes i Stockholms skärgård i oktober 2014”.

Försvarsminister Peter Hultqvist avböjer att kommentera Wilhelm Agrells kritik, likaså Försvarsmakten.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons