Annons

Anders Rydell:Ai Weiweis cell visar vad som kan vänta Hongkong

Ai Weiweis konstverk ”S.A.C.R.E.D”.
Ai Weiweis konstverk ”S.A.C.R.E.D”. Foto: Domenico Stinellis/AP

Många av Hongkongs konstnärer har anslutit sig till protesterna – men kan protestkonsten fälla avgörandet?

Under strecket
Publicerad

Protesterande bildar en mur på flygplatsen i Hongkong.

Foto: Rick Findler/APBild 1 av 1

En man sitter på en toalett i en fängelsecell. En vakt står snett bakom – en annan framför. Scenen upprepar sig olika former – i duschen, vid lunchen, i sängen. Vakterna släpper aldrig mannen med blicken. Han är inte bara inlåst i cellen – han tillåts aldrig röra sig mer än en meter bort. Varje rörelse kräver deras tillstånd.

Scenerna framkallade både obehag och klaustrofobi när jag såg dem på en utställning i Tyskland för ett par år sedan. I sex installationer, inuti dockskåpslika svarta lådor, rekonstruerade konstnären Ai Weiwei sin 81 dagar långa fångenskap hos kinesiska säkerhetsstyrkor 2011.

Ai Weiweis konstverk ”S.A.C.R.E.D” (2013) håller symbolisk relevans för dagens oroande situationen i Hongkong. Det var en kontroversiell utlämningslag mellan Hongkong och Fastlandskina som tidigare i år utlöste demonstrationerna. Ai Weiweis konstverk visar vad som kan vänta många av demonstranterna – inte minst regimkritiska konstnärer, författare, journalister och människorättsaktivister. Isolering, tortyr, psykologisk nedbrytning. Många har råkat betydligt värre ut än Ai Weiwei – bland dem den svenska förläggaren Gui Minhai.

Annons
Annons

Protesterande bildar en mur på flygplatsen i Hongkong.

Foto: Rick Findler/APBild 1 av 1

Men cellen i ”S.A.C.R.E.D” skulle också kunna symbolisera Hongkong, där regimen likt vakterna ständigt kommer närmare. Peking arbetar strategiskt för att montera ner Hongkongs särskilda status – inte minst med mjuka maktmedel: genom att knyta band till eliten, belöna dem med ”kinesiska värderingar” och köpa in sig i medier.

Att många av Hongkongs konstnärer deltar i protesterna är knappast förvånande. Hotet från Fastlandskina har varit ett ständigt närvarande drag i Hongkong-konsten de senaste decennierna.

I juni i år uppmanade konstförbundet Hong Kong Artist Union stadens konstscen att delta i protesterna – vilket också hörsammades av många gallerier och museer. I juni gick 23 konstnärer, författare och skådespelare ut i en samordnad hungerstrejk.

Protesterande bildar en mur på flygplatsen i Hongkong.
Protesterande bildar en mur på flygplatsen i Hongkong. Foto: Rick Findler/AP

När demonstranter häromveckan ockuperade Hongkongs flygplats förvandlades välkomsthallen till en utställning för protestkonst. Bland annat skapades en mänsklig mur, inspirerad av Prags berömda Lennon Wall som blev en symbol för motståndet mot kommunistregimen under 1980-talet. Den mänskliga fylldes av post it-lappar med fredsbudskap. Förra veckan bildade 200 000 Hongkongbor en mänsklig kedja, där förebilden var den kedja som 1989 sträckte sig genom Estland, Lettland och Litauen.

Annons
Annons

Referenserna till 1989 är inte tagna ur luften och demonstrationerna närmar sig nu ett ytterst symboltungt datum – Berlinmurens fall den 9 november 1989. Att konsten var en viktig del av 1980-talets proteströrelse kan man från och med nästa vecka se i Nationalmuseums utställning ”1989 – kultur och politik”.

Kan Hongkong bryta igenom den kinesiska regimens mur – och kan dagens protestkonst ha en avgörande roll?

Och konsten har tyvärr sällan möjlighet att påverka det storpolitiska spelet.

Mycket lite talar för att Fastlandskina kommer att riskera att förlora ansiktet inför världen i Hongkongfrågan, som är en påminnelse om en historisk förnedring som fortfarande upprör – 1800-talets opiumkrig. Och konsten har tyvärr sällan möjlighet att påverka det storpolitiska spelet.

Det lär knappast spela någon roll att Ai Weiwei nyligen meddelade att han inlett arbetet med två konstprojekt om demonstrationerna i Hongkong – däribland en i opera som har premiär i Rom nästa år.

Är då protestkonsten helt betydelselös? Snarare är Ai Weiweis ”S.A.C.R.E.D” ett bevis på motsatsen. Om konsten är helt verkningslös, varför gripa konstnären?

För förtryckande regimer – som vill undergräva alla möjligheter till kritisk reflektion och ifrågasättande – blir symbolspråk livsviktigt och samtidigt livsfarligt. Den mjuka makt som också förtryckande regimer är beroende av kan alltför lätt sippra mellan fingrarna. Rätt symbol vid rätt ögonblick kan hjälpa till att tända ett uppror – som en graffitivägg i 1980-talets Prag, färgen orange i Ukraina 2004, paraplyer i Hongkong 2014 eller gula västar i Frankrike 2018.

Pussy Riot visade 2012 att en konstperformance i dagens digitala landskap kan skämma ut en förtryckande regim inför världen. Konstens lek med symboler är en explosiv politisk mix – det skrämmer även Pekings ledare.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons