Annons

Catarina Kärkkäinen:Åkessons löften är tomma önskedrömmar

Jimmie Åkessons tankar om EU är fyllda med luft.
Jimmie Åkessons tankar om EU är fyllda med luft. Foto: Johan Nilsson/TT
Under strecket
Publicerad

Ledare | Sverige och EU

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson vill att Sverige lämnar EU. ”Vi betalar ofantligt mycket pengar och får ofantligt lite tillbaka”, säger han i en intervju i Dagens Industri (18/6), och lyckas göra både en och två tankevurpor.

Det finns goda skäl att vara kritisk till hur det europeiska samarbetet har utvecklats under de senaste åren. Förslaget på nästa långtidsbudget med nya utgiftsökningar och egen beskattningsrätt för unionen är ett. Kommissionens generella ovilja att lyssna på den kritik om centralisering och överstatlighet som åtminstone delvis föranledde det brittiska utträdet, är ett annat.

Även ledande politiker i medlemsländerna bär en stor skuld för utvecklingen. Att på samma gång beskylla EU för kritiserade beslut och använda unionen som en deponi för frågor som man själv inte vill ta i har blivit en flitigt praktiserad konst i EU-sammanhang. Det gäller inte minst de svenska socialdemokraterna och den sociala pelaren.

Att vi betalar ofantligt mycket pengar och får ofantligt lite tillbaka måste dock sägas vara en överdrift av rätt rejäl kaliber. De senaste åren har Sverige betalat mellan 30 och 40 miljarder kronor om året till EU, och fått tillbaka cirka 10–12 miljarder. Men det är bara de direkta in- och utbetalningarna.

Annons
Annons

Vinsten med medlemskapet är naturligtvis inte jordbruks- eller regionstöd – utan den frihet och handel som följer av den inre marknaden och ökar medlemsländernas välstånd. I sitt tal under Järvaveckan menade Åkesson att “de allra flesta förstår” att Sverige är ett litet, exportberoende land. Det är dock en insikt som är svår att kombinera med förhoppningen om utträde.

De fyra friheterna för varor, tjänster, personer och kapital som har varit centrala under hela unionens historia gör den inre marknaden till världens största ekonomi och EU till Sveriges viktigaste handelspartner.

När amerikanska handelskammaren lät studera marknadens påverkan på medlemsländernas ekonomier sedan år 1990 fann man att samtliga länder hade varit både fattigare och haft färre jobbtillfällen utan den. Sveriges BNP är 1,5 procent större till följd av den handel som möjliggörs av den inre marknaden.

“Vi ska givetvis samarbeta med andra länder och ha handelsutbyte med länder i vårt närområde, men vi ser ingen poäng i att ingå i en politisk union så som EU har blivit”, säger Åkesson i intervjun. Det låter för all del fint – men hur är det tänkt att ske? Storbritannien väntas bli tvungna att välja mellan antingen Kanadas eller Norges modell.

Det förstnämnda skulle innebära en rejäl försämring av handeln för landet. Det sistnämnda skulle innebära nästan fri tillgång till EU:s inre marknad – men på bekostnad av relativt höga avgifter, helt utan inflytande. För den som har som syfte att ta tillbaka kontrollen är det inte ett önskvärt alternativ. Kanadas avtal, som är det senaste som EU har tagit fram, krävde sex år av förhandlingar.

Innan det finns ett riktigt svar på frågan om hur är Åkessons löften bara tomma önskedrömmar.

Medlemskap i EU och tillgång till dess marknad är inte värt vilket pris som helst. Det har Åkesson rätt i. Det finns ett antal röda linjer som unionen inte får passera.

Att vända utvecklingen till mer subsidiaritet, färre åtaganden och större fokus på just den inre marknaden är inte en helt enkel uppgift. Men det är bra mycket mer möjligt än idén om att äta kakan och ha den kvar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons