Annons

Aktiv utrikespolitik kräver starkt försvar

Stefan Ring, om den oroväckande obalansen mellan idealism och realism.

Under strecket
Publicerad

Olof Palmes ibland provocerande utrikespolitik balanserades av ett starkt militärt försvar och en hemlig återförsäkringspolitik.

Foto: Anders Holmström/TTBild 1 av 1

Olof Palmes ibland provocerande utrikespolitik balanserades av ett starkt militärt försvar och en hemlig återförsäkringspolitik.

Foto: Anders Holmström/TTBild 1 av 1
Olof Palmes ibland provocerande utrikespolitik balanserades av ett starkt militärt försvar och en hemlig återförsäkringspolitik.
Olof Palmes ibland provocerande utrikespolitik balanserades av ett starkt militärt försvar och en hemlig återförsäkringspolitik. Foto: Anders Holmström/TT

Strategi var ursprungligen ett begrepp som handlade om krig och krigföring, om konsten av föra krig. Numera verkar dock mer eller mindre alla verksamheter tycka sig behöva en strategi som gör att man undviker att hamna i en situation där kortsiktiga perspektiv och detaljer hotar att bli de faktorer som dominerar beslutsunderlagen. Med hjälp av en strategi ska fokus i stället flyttas mot långsiktiga och övergripande mål. 

Samtidigt som fler och fler skapar strategier menar Sir Lawrence Freedman i studien Strategy: A History (Oxford University Press 2013) att begreppet främst avser ”konsten att skapa makt” och att det kan ses som en länk mellan politiska mål och militär verksamhet.

Inom ramen för denna definition har den genomgående tanken för många teoribildningar som behandlar strategi, varit att människor tar beslut baserat på en rationell analys. Med andra ord att besluten grundas på att nå ett så effektivt resultat som möjligt, befriat från känslomässiga hänsyn. Senare forskning har dock visat att svagheter i detta synsätt. Det går inte alltid att förklara människors agerande i första hand utifrån detta snäva synsätt. Vi gör val som kan vara självuppoffrande och för utomstående kan verka kontraproduktiva.

Annons
Annons

Eftersom en strategi utformas för att uppnå egna fördelar i ett sammanhang där andra aktörers agerande kan bli helt avgörande, är en omvärldsanalys helt avgörande. Om vi inte förstår vår omgivning eller utgår från att alla tänker som vi gör, är risken för ett misslyckande överhängande. 

Strategier kan också utformas med olika syften. En utgångspunkt kan vara ett realpolitiskt perspektiv som utgår från en överlevnadskamp mellan nationella säkerhetsintressen. En annan kan vara ett idealistiskt förhållningssätt som fokuserar på att reformera den internationella politiken och minska riskerna för konflikter genom internationellt samarbete. I den svenska traditionen har båda dessa synsätt använts. Den nationella säkerheten har byggt på en realpolitisk försvarspolitik med ett förhållandevis starkt försvar, medan utrikespolitiken präglats av ett idealiskt förhållningssätt. 

Inte minst för små stater ska man inte underskatta det värde som den ”mjuka” makt som kan skapas genom en idealistisk utrikespolitik. För att undvika en situation där stora stater sinsemellan bestämmer agendan, är det viktigt med ett internationellt samarbete som bidrar till att det skapas världsomfattande regler som även gynnar mindre aktörer. Dessa regelverk kan bidra till avspänning.

Om en konflikt ändå uppstår räcker det dock inte med idealism för att försvara de nationella säkerhetsintressena.

Under det kalla kriget fanns det i Sverige en balans mellan dessa båda perspektiv. Medan Olof Palme förde en s k aktiv utrikespolitik och var en röst för små alliansfria stater i den internationella samvaron, avsattes samtidigt motsvarande 3,5 procent av BNP för det militära försvaret. Den aktiva och ibland provocerande utrikespolitiken, balanserades alltså av ett starkt militärt försvar och en hemlig återförsäkringspolitik genom nära kontakter med Washington.

Idag råder det dock en obalans mellan idealism och realism. Medan det svenska totalförsvaret har nedmonterats och försvarsanslaget endast utgör cirka 1 procent av BNP, fortsätter den idealistiska utrikespolitiken med oförminskad kraft. Och i vissa fall med ett högre tonläge än på länge. Inte minst i synen på International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN) kan detta skapa en situation där Sveriges alltmer fördjupade militära samarbeten kan försvåras och i värsta fall hotas. 

En strategi som innehåller både ett idealistiskt och ett realistiskt förhållningssätt kan bidra till att den nationella säkerheten ökar. Men den obalans som vi idag kan bevittna är oroväckande och bidrar inte till ett förbättrat svenskt säkerhetsläge.

STEFAN RING är tidigare huvudlärare i strategi vid Försvarshögskolan.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons