Annons

MoppupproretAktivism som hade behövt fysiskt motstånd

Rebecca Kaneld och Simon Rodriguez i ”Moppupproret” av Anna Vnuk.
Rebecca Kaneld och Simon Rodriguez i ”Moppupproret” av Anna Vnuk. Foto: Markus Gårder

I Anna Vnuks skruvat underhållande ungdomspjäs ”Moppupproret” blir det panik i lärarrummet när eleverna revolterar. Idén är bra men texten behöver fler bottnar i fysiskt spel och rörelse.

Under strecket
Publicerad

Simon Rodriguez, Rebecca Kaneld, Daniel Nyström, Per Öhagen och Astrid Kakuli i ”Moppupproret”.

Foto: Markus Gårder

Moppupproret

Genre
Barn- och ungdomsteater
Regi
text: Anna Vnuk
Medverkande
Astrid Kakuli, Rebecca Kaneld, Daniel Nyström, Simon Rodriguez, Per Öhagen
Var
Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen

Scenografi, kostym: Jenny Kronberg. Musik: Marit Bergman. Ljus: Maria Ros

”Moppupproret” är en uppkäftig och associationsrik titel. Idén är bra. Kaos utbryter i högstadieskolan då kursen i ”konst som aktivism” får eleverna att utmana skolans hierarkier. Barnen sjunger kampsånger i stämmor och ockuperar rektorns garageuppfart då de upptäckt att två av skolans städare är hutlöst lågavlönade.

Anna Vnuk, som står för text och regi, har under de senaste åren skämt bort publiken med bland annat den underbart känsloflammande mimuppsättningen ”Möta hösten tillsammans” och den dansant stormande ”Hela familjen” i Skärholmen. Men i ”Moppupproret” (från 13 år) är hon för sparsam med att använda sin egensinniga koreografiska potential och sitt exceptionella sinne för hur kroppsspråk kan läcka begär och vånda, hemligheter och skamligheter. Det glimtar till ibland, men hennes text behöver mer motstånd och fler bottnar i fysiskt spel och rörelse.

Det börjar bra med Marit Bergmans häftigt spänningsskapande musik och en huvklädd skugga som glider runt och klottrar på väggarna. Det pågår fikamöte i scenografen Jenny Kronbergs rutigt randiga lärarrum med skelett i hörnet. På tavlan står bokstäverna T F K – tillit, framåtrörelse och kommunikation. Skolans signum som rektor tagit till sitt hjärta efter otaliga workshops med post-it-lappar, kan man tänka.

Annons
Annons

Simon Rodriguez, Rebecca Kaneld, Daniel Nyström, Per Öhagen och Astrid Kakuli i ”Moppupproret”.

Foto: Markus Gårder
Simon Rodriguez, Rebecca Kaneld, Daniel Nyström, Per Öhagen och Astrid Kakuli i ”Moppupproret”.
Simon Rodriguez, Rebecca Kaneld, Daniel Nyström, Per Öhagen och Astrid Kakuli i ”Moppupproret”. Foto: Markus Gårder

Rollerna är snabbt och tydligt skisserade, här finns inget utrymme för finlir. Per Öhagens välvilligt velige rektor; Astrid Kakulis parant rättänkande bildlärare; Rebecca Kanelds stresshysteriska helyllefröken med astma, blomvolanger, tjocka strumpor och fläta; Simon Rodriguez empatiska gympalärare och Daniel Nyström som spelar både sarkastisk NO-lärare och eleven Max, som av kollegiet utnämns till skolans värsting. Och en tyst städare som passerar förbi.

Elevernas uppror triggar igång både föräldrar och medier. Panik utbryter i lärarrummet. Vem har ansvaret? Händelseförloppet girar då det visar sig att de lågavlönade städarna riskerar utvisning. Lärarna måste bekänna färg. Vad betyder aktivism och solidaritet i praktiken? Ska man sikta in sig på det långsiktiga arbetet med att förändra strukturer eller måste man agera mot orättvisor här och nu?

Förändringens vindar blåser. Rollerna krackelerar, nya relationer bildas och ur kalabaliken föds en häpnadsväckande organisationsförmåga. Visst är det skruvat underhållande och ganska bra. Men inte mer.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons