Redan på fredag eftermiddag är det så fullt att Jennie Engstrand måste låta rulla ut patienter i korridorerna.
Redan på fredag eftermiddag är det så fullt att Jennie Engstrand måste låta rulla ut patienter i korridorerna. Foto: Simon Rehnström

Akuten redan överfull – hennes telefoner ringer konstant: ”Vanlig kväll”

Fyra telefoner ringer oavbrutet. Underläkare ska stöttas, skadade från en trafikolycka är på väg i ambulans och så beskedet att en nattsjuksköterska fattas.

– Nu kan vi bara göra det allra nödvändigaste, det är inte patientsäkert, säger Jennie Engstrand.

I ett unikt reportage följer SvD ett jourpass där kirurgspecialisten på 16 timmar inte ens hinner ringa sina barn och säga god natt.

Uppdaterad
Publicerad

När allt annat är stängt får akutmottagningarna ta allt. Patienterna är många, svårt sjuka blandas med lindrigare fall och väntan kan bli extremt lång när det saknas personal.

Traumalarmet går och Jennie Engstrand rusar till akutrummet. En manlig patient med flera underliggande sjukdomar skriker ut sin smärta. Hans buk är uppsvälld, måste opereras och sedan få intensivvård.

Samtidigt är alla undersökningsrum upptagna. Här ligger en äldre man med prostatacancer och metastaser i skelettet. Han har urinvägsinfektion. En 65-årig kvinna som haft njursten har nu fått feber. En stomipatient har problem med sin påse på magen.

Som mångårig sjukvårdsreporter är det lätt att fastna i statistik och berättelser om vårdkrisen. Den om brist på sjuksköterskor och även läkare och alla stängda vårdplatser som gör att man tvingas chansa med patienterna.

Annons

Men i ett unikt reportage har SvD:s team släppts in bakom siffrorna och larmen om personalbrist och jakten på vårdplatserna som inte finns. Akutvärlden är som regel stängd för medier och fotografer – men under detta pass har SvD fått förtroendet att följa patienter och personal genom natten.

Det handlar om ett jourpass på kirurgakuten på Danderyds sjukhus. Ett långt nattpass som börjar klockan 16 på fredagen till strax efter klockan 8 på lördagsmorgonen.

Kirurgspecialisten Jennie Engstrand, 36 år, är huvudperson. Hon bär det yttersta medicinska ansvaret för de bortåt 50 patienter som ska komma in under natten innan hon lämnar vidare jourtelefonen till nästa jour.

Ett pass då hon också hinner med fem operationer och gå runt till inneliggande patienter som blivit sämre.

Efter reklamen visas:
DEL1 – På väg till jobbet

Inför ett så här långt arbetspass sover Jennie Engstrand mycket under dagen. Vi ses vid Odenplan där hon tidigare vinkat av två barn och mannen Johan som ska upp till Vemdalen.

Vi åker buss och tunnelbana till Danderyds sjukhus. Vad tror hon om denna fredagsnatt, ett pass som brukar vara ett av de mest slitsamma på en akutmottagning? Då vårdcentralerna har stängt för helgen, närakuterna går på halvfart och det är mycket fylla och misshandel.

Annons

– Det kan nog bli en hel del patienter när det är fredagskväll och dessutom löning. Men det stora problemet brukar vara att få tag i vårdplatser till dem som ska läggas in, säger hon.

Efter reklamen visas:
DEL2 – Passet inleds

Akuten består i själva verket av flera sektioner med sina egna jourlinjer. Det är medicin och neuro, hjärta, ortopeden, gynekologen, och så kirurg- och urologakuten som snittar på ungefär 77 patienter om dygnet.

Jennie Engstrand har bytt om till arbetskläder. Hon sätter sig vid datorn mitt i rummet, tar över jourtelefonen och får en genomgång av läget från dagjouren.

18 kirurgpatienter väntar på britsar i undersökningsrummen eller bakom skynken på observationsplatserna. Den som väntat längst kom in för sex timmar sedan. Men bara två patienter är ”opåtittade” – då en sjuksköterska men ingen läkare hunnit träffa patienten.

Sex underläkare är på plats. Det är oftast vikarier som väntar på sin allmäntjänstgöring. De undersöker patienterna och beställer provtagningar tillsammans med sjuksköterskorna och undersköterskorna.

Jennie Engstrand är spindeln i nätet och diskuterar varje patient med underläkarna innan beslut fattas om inläggning eller hemgång.

1/4
Foto: Simon Rehnström
2/4
Foto: Simon Rehnström
3/4

Överlämning efter ett 16-timmarspass med flera operationer. Nattens hjälte är narkossjuksköterskan Mikaela Lindblad som avbryter en middag på krogen för att ta ett extra nattpass.

Foto: Simon Rehnström
4/4
Foto: Simon Rehnström
Annons

En kvinna har kommit in med ont i magen, misstänkt blindtarmsinflammation. En annan är misshandlad, har buksmärtor och blöder från magtarmkanalen. En 65-åring ligger inne med uppsvälld buk och lågt blodvärde, utan att man hittat blödningsorsaken. En äldre med ett besvärligt liggsår måste tas om hand.

En patient med ljumskbråck måste opereras akut. Blod beställs och en operationssal bokas.

Ytterligare minst tre operationer behöver göras under natten. En ung man med inflammation och varsamling vid ändtarmen behöver öppnas. Kommer att få stomi, påse på magen.

Ytterligare en ändtarmsoperation och så en man som kräkts blod. Här behövs gastroskopi, när man går ner med instrument och tittar i magsäcken.

Larmet går på allas telefoner. Ett lätt traumafall med patient som varit inblandad i en misshandel är nu på väg till akutrummet.

Samtidigt: en ung kvinna med tilltagande buksmärtor på grund av en inre blödning har trots morfin otroligt ont. Diskuteras att flytta henne till annat sjukhus.

En man född 1920 kommer in förvirrad med hustru och dotter. Nu behövs en geriatrikplats men enligt anslagstavlan finns bara sex lediga sängar i hela Stockholmsregionen.

Efter reklamen visas:
DEL3 – Patientbesök

På alla akutsektioner finns nu 140 patienter. 26 av dem väntar på sjuktransport hem eller en vårdplats. Det borde vara noll.

Annons

Paula Ronge har som många på kirurgakuten problem med magen och har kräkts blod flera gånger. Hon ligger på en brits:

– Jag ramlade efter en kotoperation på Nya Karolinska och kom till rehab på Frösundavik. Men i natt fick jag fruktansvärt ont i magen så vi kom in för 6-7 timmar sedan. Jag var säker på att de skulle hitta en cancer, säger hon medan Göran Ronge tröstar och håller hennes hand.

Underläkaren Rebecca Palmstierna säger att blodproverna ser bra ut och även röntgen.

– Men du är förstoppad. Och behöver Movicol-påsar för att lösa upp. Det finns inga tecken på cancer så du kan åka tillbaka till rehab om ett tag, säger hon.

På britsarna är det fullt. En man ligger öppet i korridoren. Han jämrar sig och dottern vill ha kontakt med personalen.

Rebecca Palmstierna, underläkare, berättar att proverna ser bra ut för Paula Ronge som kräkts blod flera gånger. Göran Ronge pustar ut.
Rebecca Palmstierna, underläkare, berättar att proverna ser bra ut för Paula Ronge som kräkts blod flera gånger. Göran Ronge pustar ut. Foto: Simon Rehnström
Annons

En påverkad kvinna vill gå ut och röka. En annan kvinna som nyligen fött barn har ont och blöder. Troligen en urinvägsinfektion men livmodern måste undersökas och hon skickas till gynakuten.

Det ringer från ett geriatriskt sjukhus. En man blöder näsblod, ska han åka in?

– Nej, säger Jennie Engstrand. Han måste brännas i näsan igen, så åk till öron-, näs och halsakuten på Huddinge.

Så kommer Anette Ernstdotter och gör sin runda och kollar läget. Hon är en av akutens viktigaste personer – som vårdplatskoordinator ska hon försöka hitta lediga platser för dem som måste läggas in på avdelning.

Men just nu finns det bara en ledig säng på gyn, åtta på hjärtavdelningen, två på medicin och två på ortopeden. På Norrtälje är det fullt. Där kan man inte ta över några Roslagspatienter.

– Visst är det svårt. Vi kan inte lägga in patienterna hur som helst heller. Jag måste hålla mig väl med alla avdelningar och helst trolla, säger hon.

Efter reklamen visas:
DEL4 – Patient kommer in

Vid 18-tiden kommer nästa traumalarm.

Flera poliser är på plats, ambulanssjukvårdarna avrapporterar. Jennie Engstrand skickar underläkaren Alexander Kinnman som undersöker patienten. Han får frågor om han vet var han är och om han kan röra på armar och ben.

Annons

Underläkaren Elias Karlsson går igenom ett fall med en manlig patient med blod i urinen. Borde undersökas på vårdcentralen, men den är stängd. Vi tar det även om vi har ont om plats och sjuksköterskor, enas man om.

En 90-årig man, rejält nedsatt allmäntillstånd och cancer som visar tecken på blödning från magtarmkanalen.

– Borde genomgå gastroskopi för att leta efter blödningskällan, men det är påfrestande hos någon som är så gammal. Vi sätter in medicin och ger honom blod tills vidare, säger Jennie Engstrand.

Jennie Engstrand pratar med ambulanspersonalen om en misshandel som är på väg till akuten.
Jennie Engstrand pratar med ambulanspersonalen om en misshandel som är på väg till akuten. Foto: Simon Rehnström

Den som väntat längst ska skiktröntgas med datortomografi. Hon har väntat sju timmar.

Samtal från en avdelning om en inneliggande 70-årig patient som mår sämre och sämre. Blöder, har svårt att andas, har inte mycket lunga kvar.

– Jag kommer efter operationen, säger Jennie Engstrand.

Annons

Hon åker upp till centraloperation där erfarne läkaren Mahmood Mahmood redan är igång med en ljumskbråcksoperation. Han går så kallad bakjour och rycker in när det behövs.

Samtidigt har Jennie Engstrand kvar ansvaret på kirurgakuten. Inne i operationssalen får hon samtal från underläkaren Anastacia Belovskaja. Hon vill veta vad hon ska göra med en kvinna som kommit in med ambulans, som opererades för några dygn sedan och som nu har ont i magen och kräkts tio gånger.

Efter reklamen visas:
DEL5 – Operation

Det borde vara matrast. Men Jennie Engstrand behövs på operation för en ortopedpatient där man har problem att sätta in en kateter.

Sedan ner till akutpatienten med uppsvälld buk. Hon läser in sig på patienten och går ner till röntgenläkaren Åsa Eckerboom och tittar på plåtarna. Misstänkt tarmvred, beställer operation och pratar med narkosläkaren.

Nytt kirurglarm på akuten kl 21.07. Jennie Engstrand kollar ansiktsfärgen, andningen, pulsen och om patienten svarar redigt. Här verkar det inte vara så allvarligt och hon lämnar över till en underläkare.

Annons

I det stora väntrummet intill akutintaget är det nu helt fullt. Sittplatserna räcker inte för alla, några står utmed väggarna och väntar. Det är patienter som tagit sig till akuten för egen maskin.

Fredrik Eriksson, 34 år, har väntat en timme. Han kände av sitt höga blodtryck och frun skjutsade in honom.

Några dagar senare berättar han att han fick vänta sammanlagt tre timmar i den överfulla väntsalen. Man mätte hans blodtryck och han fick sedan träffa en sjuksköterska som var tydlig med att han inte kommer vara ett prioriterat fall under natten.

– Ville jag ha vård och träffa en läkare skulle det dröja till morgonen och då var det bättre att jag åkte hem och eventuellt kom tillbaka nästa dag tyckte hon. Ett besked som verkade vettigt, säger Fredrik Eriksson.

Efter reklamen visas:
DEL6 – Lunch

Jennie Engstrand tar matpaus.

Under de 15 minuterna hon drar sig undan i lunchrummet får hon tre samtal från underläkarna på akuten. Vad ska göras med den förvirrade mannen som vill hem, trafikolyckan och en berusad som mår dåligt?

Mitt i allt detta ringer hennes man Johan. Hon hinner fråga om resan gått bra och om barnen sover innan hon måste bryta.

– Vi hörs, puss, hej, säger hon.

Annons

Det jobbigaste samtalet kommer från narkosläkaren som meddelar att en av två narkossjuksköterskor ringt sig sjuk.

Jennie Engstrand blundar och suckar tungt.

– Det kan få enorma följdverkningar. Det påverkar hela flödet, patienterna blir inte opererade utan får vänta tills morgonen därpå. Inga vårdplatser frigörs och patienter som vi vill lägga in blir kvar på akuten. Hoppas ni hittar någon och inte bara ger upp, säger hon.

Sittplatserna räcker inte för alla i väntrummet, en fredagskväll på Danderyds-akuten 2019.
Sittplatserna räcker inte för alla i väntrummet, en fredagskväll på Danderyds-akuten 2019. Foto: Simon Rehnström

På kirurgakuten väntar 22 patienter. Ett pass slutar nu och det blir glesare med personal. Jennie Engstrand börjar med att gå till ett undersökningsrum där en gripen patient ligger. Två poliser sitter utanför rummet.

Annons

Hon känner på magen och säger sedan till poliserna att patienten måste observeras på sjukhus under ett dygn. Patienten måste bli kvar på akuten eftersom man inte kan ha polisbevakning på en flerbäddssal och det finns heller inget ledigt enkelrum.

Underläkaren Julia Kressner undrar vad hon ska göra med en patient som tidigare under dagen fått en balk i huvudet. Han fick morfin och har nu kommit in igen och har rejält ont.

Det verkar ha lossnat på operation och Jennie Engstrand beger sig upp till en MRSA-patient som ska stomiopereras. Bakjouren Mahmood Mahmood är också på plats igen efter några timmars vila.

Numera utlöser smittskyddsklassade MRSA-bakterien ingen större dramatik och rutinerna är väl inövade. När Jennie Engstrand kommer ut från operationen har hon fem samtal att ringa för olika konsultationer. Det planeras nu också för tre operationer på rad under natten. Ett tarmvred och två gastroskopier.

Tillbaka på kirurgakuten blir Jennie Engstrand snabbt indragen i en diskussion om hur man bäst undersöker en testikel. Mannen har ont i pungen och har en infektion som behöver tas omhand.

Efter reklamen visas:
DEL7 – Summerar
Annons

Strax efter midnatt är det fortfarande 20 väntande kirurgpatienter. Inte så många nya kommer in, och tempot dras ner inför den väntande anstormningen av fyllor och misshandel som brukar dyka upp vid 3-tiden.

En av nattens underläkare Abraham Ibrahimson vill diskutera en patient med buksmärtor. Hon har redan smärtlindring i blodet och därför måste man numera alltid ställa den svåra frågan om patienten ska få ännu mer.

– Patienter som har ont ska få hjälp, men vi vet också att patienter blivit missbrukare inom sjukvården, av opiater som vi har gett dem. Smärtan är verklig för dem, samtidigt ska vi vara restriktiva med morfin, säger Jennie Engstrand.

I USA och Kanada dör flera tiotusentals personer varje år av sitt opiatmissbruk som ofta börjar med ett recept på smärtstillande tabletter eller smärtbehandling inom sjukvården. Det är missbruk av exempelvis tramadol som nu även märks i Sverige med patienter som är knutna till en smärtmottagning och har ett program att följa.

En del har satt i system att söka sig till akutmottagningarna.

– Det är ett fenomen som kommit de senaste åren. De går runt inom vården, försvinner ett tag men återkommer ofta.

Annons
Fredag och löning. En anstormning av akutfall väntas under natten, men redan på eftermiddagen är det så fullt att patienter måste rullas ut i korridorerna.
Fredag och löning. En anstormning av akutfall väntas under natten, men redan på eftermiddagen är det så fullt att patienter måste rullas ut i korridorerna. Foto: Simon Rehnström

Jennie Engstrand gäspar och ruskar på sig. Totalt 26 patienter varav 13 väntar på besked om de kan åka hem eller ska läggas in. Lika många är opåtittade. En patient som kom in 13 timmar tidigare väntar på att få åka hem.

Tio minuter senare ropas det ut att sista vårdplatsen har gått. Just då finns det inte en enda vårdplats för patienter som ska läggas in.

Jennie Engstrand tänker passa på med några operationer. Hon läser in sig på patienterna och summerar sedan jourpasset så här långt:

– En ganska vanlig kväll, men det frustrerande är att leta efter vårdplatser. Det tar enormt med tid som vi kunde använda till annat som är bättre för patienterna, säger hon.

På Stockholmssjukhusen är omkring 800 beslutade vårdplatser stängda. Enligt Stockholms läkarförening måste åtminstone hälften av dem öppnas för att få bort den värsta vårdkrisen. Vill man ha luft i systemet och även klara topparna med många patienter krävs fler lediga sängar.

Annons
Passets första operation, en ljumskbråcksoperation.
Passets första operation, en ljumskbråcksoperation. Foto: Simon Rehnström

Innan operation går Jennie Engstrand till en kirurgavdelning där en inneliggande patient blivit riktigt dålig, berättar nattsköterskan Helene Pettersson. Man misstänker ett allvarligt tillstånd i buken.

Jennie Engstrand känner på magen och inser direkt att patienten måste opereras och behöver förberedas med sond, syrgas och att det sätts kateter.

Men patienten vill inte trots att hon säger att det är helt nödvändigt.

– Det blir inget av med det, säger patienten.

Jennie Engstrand går därifrån men förbereder ändå för en eventuell operation tillsammans med narkosen. Hon ska komma tillbaka och fråga igen när patienten fått tänka på saken.

Några timmar senare säger mannen först ja, men sedan nej igen när han förstår att han måste ha påse på magen.

– Då dör jag hellre, säger han bestämt.

Efter reklamen visas:
DEL8 – Förbereder sig för operation

Nattsköterskan Helene Pettersson ansvarar för nio inneliggande patienter. De är mycket sjukare än förut och just den här natten är det tre patienter som behöver mycket hjälp. Allra mest en svårt hjärtsjuk som måste övervakas nästan hela tiden.

Annons

Samtidigt som Jennie Engstrand är på vårdavdelningen ringer man upphetsat från operation och frågar var hon håller hus. Patienten är sövd och klar för operation sedan länge. Hon skyndar dit för att reda ut ett invecklat tarmvred.

Mikaela Lindblad är en av hjältarna denna natt. Hon är narkossjuksköterska och kom in och tog det extra nattpasset.

– Jag gick av på fredagsmorgonen och såg fram emot en ledig helg. När de ringde satt jag och några kompisar och åt middag på en restaurang. De frågade om jag kunde komma in och jag hörde ju på dem att det var allvarligt så jag sade ja.

– Det är svårt att inte ställa upp. Men man kan ju hoppas på att få bra betalt för ett extrapass med kort varsel, säger Mikaela Lindblad.

Dottern Isabelle körde in Roger Grönroos till akuten vid 23-tiden. 10,5 timmar senare kunde han åka hem. – Det borde sköts mycket bättre, säger han några dagar senare.
Dottern Isabelle körde in Roger Grönroos till akuten vid 23-tiden. 10,5 timmar senare kunde han åka hem. – Det borde sköts mycket bättre, säger han några dagar senare. Foto: Simon Rehnström

På akuten sitter Roger Grönroos, 63 år från Åkersberga på en stol bredvid britsen i ett av undersökningsrummen. För tio månader sedan fick han diagnosen prostatacancer och inom 3-5 månader har han utlovats en operation.

Annons

Nu kom han in med ett urinstopp, kan inte kissa och har rejält ont. Dottern Isabelle körde in honom till akuten vid 23-tiden. Nu är klockan närmare 03.

– Det känns sådär att ligga här på en smal plastbrits utan kudde. Man har tagit prover, men jag har inte träffat någon läkare. Man märker ju att personalen är stressad, men det hade ju varit kul om de kom in ibland och frågade hur det är och talade om hur många det är före i kön, säger Roger Grönroos.

Till slut blev det 10,5 timmars väntan innan han fick åka hem kl 9.30 på lördagsmorgonen. Han är inte nöjd när vi pratas vid några dagar senare.

– Det är ju uppenbart att de inte vill att man ska vara på akuten om man inte är halvdöd. Den känslan förmedlas tydligt, säger han.

Klockan 03 väntar nio patienter på beslut, tolv är opåtittade. Som väntat ökar nu trycket mot akutintaget. En man kommer in rejält berusad. Han är knappt kontaktbar, men säger att han har ont. Han får sova några timmar och skickas sedan hem.

Annons
Korridorvård. Det är fullt i varje undersökningsrum och på observationsplatserna.
Korridorvård. Det är fullt i varje undersökningsrum och på observationsplatserna. Foto: Simon Rehnström

En äldre patient som haft två stroke och har prostatacancer har snubblat och slagit sig och kommer först nu in med ambulans.

Men tröskeln för att lägga in en patient är extremt hög, egentligen går det inte. På avdelningarna får man numera bara ha två överbeläggningar, men inte i korridorerna eller bakom pappskärmar på expeditionen. De extra sängarna får tryckas in på salarna i stället.

Då är det lättare att skicka hem patienter, särskilt yngre eftersom de vet att komma in igen om det behövs. Då är det värre med äldre och dementa som inte alltid förstår att de ska komma in igen. Därför får de ofta övernatta på akuten i stället.

I ett stort väntrum ligger nio patienter och sover i sofforna.

1/2

”Opåtittade” patienter som väntar på hjälp på kirurgakuten på Danderyds sjukhus.

Foto: Simon Rehnström
2/2

Mathias Breman känner sig övergiven. Han har ont men efter sex timmar har han fortfarande inte träffat någon läkare.

Foto: Simon Rehnström
Annons

Det är ganska tyst och lugnt tills det plötsligt kommer ett nytt akutlarm, ett lätt traumafall. En medelålders berusad som blivit svårt misshandlad kommer in med ambulans och rullas in på akutrummet. Personen har utsatts för oprovocerat våld och blivit slagen i bakhuvudet med en flaska och sedan har man hoppat på bröstkorgen.

Patienten klagar på ont i nacken och har huvudvärk. Halsryggen behöver röntgas.

En annan mycket berusad person som även tagit sömnmedel har ramlat och slagit sig i huvudet. Han blöder och har ont. Hans fru är med och är väldigt arg på hans drickande. Efter några timmar skickas patienten hem och rekommenderas att vända sig till beroendevården.

Jennie Engstrand går upp för ytterligare en ändtarmsoperation. Samtidigt går nattsjuksköterskan Agnes Karlsson in till Mathias Breman, 45 år, från Åkersberga. Han får smärtstillande medicin som Jennie Engstrand gett klartecken till.

Efter reklamen visas:
DEL9 – Sjuksköterska

– Jag har fortfarande inte träffat någon läkare trots att jag varit här i sex timmar. Jag har haft fruktansvärt ont i ryggen och framåt magen. De borde ha hjälpt mig mer och inte bara låtit mig ligga här, säger han.

Agnes Karlsson är 23 år och blev färdig sjuksköterska för 1,5 år sedan. Hon jobbar mest dagtid, men har nu hoppat in på två nattpass på raken.

Annons

– Just nu är vi faktiskt två sjuksköterskor på natten, det känns lyxigt och då har man bara ansvar för tio patienter var. Ändå har vi svårt att hinna med omvårdnaden och då är det mest synd om de äldre. Att sortera patienterna, dela läkemedel, ta prover och skicka till röntgen går alltid först, säger hon och funderar ett tag på frågan varför hon sökte sig till yrket.

– Det ger mig mycket att hjälpa andra, säger hon till slut.

Intill akutintaget sitter ledningssjuksköterskorna Fredrik Runsköld och Jenny Ingvarsson på sitt rum med alla skärmar med viktiga data om patienterna. Härifrån ska de sortera både ambulansfallen och de gående akutpatienterna och lägga upp ett flöde utan flaskhalsar. De ska också se till att det alltid finns minimibemanning på akutsektionerna under natten.

Bristen på vårdplatser ”chokar” hela huset, tycker ledningssjuksköterskorna på akuten.
Bristen på vårdplatser ”chokar” hela huset, tycker ledningssjuksköterskorna på akuten. Foto: Simon Rehnström

Det gör det inte alltid.

Annons

– Det är mycket jobbigare nu än för sex år sedan. Förr om åren lämnade man över max 15 patienter från hela akuten till dagskiftet. Nu kan det vara 40-60 patienter som inte träffat en läkare under natten och då startar ju morgonpasset i en väldig uppförsbacke, säger Jenny Ingvarsson och fortsätter:

– Men bristen på vårdplatser ”chokar” hela huset, säger Fredrik Runsköld. Just nu har vi bara sju överliggare från akuten som är inläggningsklara men för några timmar sedan var det 31. Det motsvarar två avdelningar med 15 platser vardera. Gamla, sköra och multisjuka far mest illa. De säger inte ens till när de blir hungriga eller kissnödiga.

För ett år sedan öppnade intensivakuten på Nya Karolinska. Tusentals vanliga akutpatienter skulle då omdirigeras från Karolinska i Solna till Södersjukhuset, S:t Göran och Danderyds sjukhus. Men där var inte de nya lokalerna färdiga, en felplanering som förklarar mycket av dagens vårdkris i Stockholmssjukvården.

– Det är så korkat. Här på Danderyd blir inte nybygget klart förrän i oktober, säger Fredrik Runsköld.

Annons

Dessutom visar det sig nu att kirurgakuten och ortopedakuten inte får plats i den försenade nybyggnaden. De måste vara kvar i de gamla lokalerna samtidigt som man tvingas bygga tre förbindelsegångar till den nya byggnaden. Resultatet lär bli att både patienter och personal måste ha hörselskydd på sig för att stå ut under byggtiden.

I sex månader.

Efter reklamen visas:
DEL10 – Magoperation

På hela akuten väntar nu 38 patienter och den som väntat längst kom in för sju timmar sedan. Det är tre timmar längre än den bestämda maxtiden på fyra timmar från det att patienten kommit in tills man beslutat om inläggning eller hemskickning.

I genomsnitt klarar Danderyds akutmottagning bara 52-55 procent av patienterna inom fyra timmar. Ett dåligt resultat jämfört med några år sedan då man låg på 75-80 procent.

Jennie Engstrand är klar med en tarmvredsoperation och tar sig ner till kirurgakuten och pustar ut med den övriga nattpersonalen. Några fruktkorgar bjuder inte arbetsgivaren på, i stället håller man igång med energidryck och tuggar på godisbilar.

Kl 04.53 undersöks äntligen en person som väntat länge. Patienten har tidigare i veckan gjort en åderbråcksoperation hos en privat vårdgivare och nu har det blivit en komplikation. Patienten har väntat i sammanlagt tolv timmar, först på närakuten fram till 22.30 och sedan på Danderydsakuten.

Annons

– Det är synd, patienten ska inte vara här. Det är också konstigt att man får bedriva kirurgi utan att kunna ta hand om sina egna komplikationer utan överlåta det till den offentliga sjukvården, säger Jennie Engstrand.

Efter reklamen visas:
DEL11 – Reflektioner

Jennie Engstrand går upp till sin sista operation denna natt. En gastroskopi på en yngre kvinnlig patient som haft flera blodiga kräkningar. Hon har fått lugnande. Hon ligger färdig i sängen, läggs på sidan så att instrumentet kan föras ner genom munnen till magsäcken och tolvfingertarmen.

Jennie Engstrand tittar på tarmväggarna på vägen ut med kameran och en narkossjuksköterska, operationssjuksköterska och en undersköterska assisterar.

Efteråt får kvinnan ett lugnande besked. Allt ser normalt ut.

Det är tidig lördagsmorgon och lugnt på akuten. En kvinna kan åka hem efter sju timmars väntan. Hon har blivit påhoppad bakifrån, ramlade och slog sig i ansiktet.

Avlägset hör man några patienter som snarkar. Vi passar på att fråga Jennie Engstrand varför läkarna vägrar bli schemalagda på kvällar, nätter och helger som annan vårdpersonal.

Annons

– Man måste skilja på schemalagd arbetstid och att ha jour. Vi jobbar inte 16 timmar i sträck utan har jour vilket innebär att vi är på plats men jobbar när behov uppstår. Förut kunde man gå och lägga sig efter midnatt och sällan bli väckt under natten. Nu är arbetsbelastningen högre och det blir inte så mycket vila, säger hon.

1/3
Foto: Simon Rehnström
2/3

Jennie Engstrand är spindeln i nätet för att stötta underläkarna på kirurgakuten och operera med bakjouren Mahmood Mahmood.

Foto: Simon Rehnström
3/3
Foto: Simon Rehnström

Men hur bra jobbar du efter 15 timmar?

– Under jouren varierar arbetsbelastningen, allt ifrån svåra operationer till att ta igen sig ett tag. Jag är på tå när det kommer in något riktigt akut, det ger ett adrenalinpåslag. Men en stor del av passet har vi ganska rutinmässiga fall även om det händer mycket. Vi gör ju inte nödlandningar hela tiden.

Sitt första långa jourpass gick hon 2008 som vikarierande underläkare. På senare år varvas två nattpass under en vecka med fem dagveckor. Sista jourpasset hoppas hon ta inom fem år, sedan går hon gärna bakjour.

Klockan är 06.30. Någon enstaka patient kommer nu in till akuten, men de får vänta till dagpasset börjar klockan åtta. Jennie Engstrand kollar av patientläget på skärmen och inser att hon kan vila en stund på rummet. Om inget riktigt akut dyker upp.

Annons

Strax före klockan åtta kommer den nya mellanjouren, Hanna Zacharias. Jennie Engstrand lämnar morgonrapport om de inneliggande patienterna till överläkarna Jacob Freedman och Ylva Falkén som går bakjour och så kallad rondjour.

Efter reklamen visas:
DEL12 – Slutar

Kl 08.34 lämnar Jennie Engstrand över jourtelefonen. Det finns 16 patienter på kirurgakuten, varav nio är opåtittade. Det borde ha varit noll. Den som väntat längst kom in kl 21.35.

Vi ber henne summera de senaste dryga 16 timmarna.

– Ett helt okej pass, inte så mycket som det kan vara när det är som allra värst. Men många patienter är kvar efter natten och det beror ju på att vi har problem med att få fram vårdplatser, säger hon.

Efter totalt 6 564 steg byter Jennie Engstrand om till civila kläder och skyndar ner i tunnelbanan. Hon ska hem och sova och sedan ansluta till familjen i Vemdalen.

När vi sitter på tåget och har lämnat stationen Danderyds sjukhus ringer hon barnen. Äldsta dottern, fyra år, är jättearg och vill flytta hemifrån. Hon får inte använda sina nya finskor utomhus.

– Då är man tillbaka i familjevardagen igen, säger Jennie Engstrand och ler.

Foto: Simon Rehnström Bild 1 av 17
Foto: Simon Rehnström Bild 2 av 17

Överlämning efter ett 16-timmarspass med flera operationer. Nattens hjälte är narkossjuksköterskan Mikaela Lindblad som avbryter en middag på krogen för att ta ett extra nattpass.

Foto: Simon Rehnström Bild 3 av 17
Foto: Simon Rehnström Bild 4 av 17

Rebecca Palmstierna, underläkare, berättar att proverna ser bra ut för Paula Ronge som kräkts blod flera gånger. Göran Ronge pustar ut.

Foto: Simon Rehnström Bild 5 av 17

Jennie Engstrand pratar med ambulanspersonalen om en misshandel som är på väg till akuten.

Foto: Simon Rehnström Bild 6 av 17

Sittplatserna räcker inte för alla i väntrummet, en fredagskväll på Danderyds-akuten 2019.

Foto: Simon Rehnström Bild 7 av 17

Fredag och löning. En anstormning av akutfall väntas under natten, men redan på eftermiddagen är det så fullt att patienter måste rullas ut i korridorerna.

Foto: Simon Rehnström Bild 8 av 17

Passets första operation, en ljumskbråcksoperation.

Foto: Simon Rehnström Bild 9 av 17

Dottern Isabelle körde in Roger Grönroos till akuten vid 23-tiden. 10,5 timmar senare kunde han åka hem. – Det borde sköts mycket bättre, säger han några dagar senare.

Foto: Simon Rehnström Bild 10 av 17

Korridorvård. Det är fullt i varje undersökningsrum och på observationsplatserna.

Foto: Simon Rehnström Bild 11 av 17

”Opåtittade” patienter som väntar på hjälp på kirurgakuten på Danderyds sjukhus.

Foto: Simon Rehnström Bild 12 av 17

Mathias Breman känner sig övergiven. Han har ont men efter sex timmar har han fortfarande inte träffat någon läkare.

Foto: Simon Rehnström Bild 13 av 17

Bristen på vårdplatser ”chokar” hela huset, tycker ledningssjuksköterskorna på akuten.

Foto: Simon Rehnström Bild 14 av 17
Foto: Simon Rehnström Bild 15 av 17

Jennie Engstrand är spindeln i nätet för att stötta underläkarna på kirurgakuten och operera med bakjouren Mahmood Mahmood.

Foto: Simon Rehnström Bild 16 av 17
Foto: Simon Rehnström Bild 17 av 17