Annons

”Unga tror att pandemin inte drabbar dem”

Utanför en restaurang på vägen upp mot Mosebacke sitter Marcus Wastenson, Mona Chetram och Gonzalo Riera.
Utanför en restaurang på vägen upp mot Mosebacke sitter Marcus Wastenson, Mona Chetram och Gonzalo Riera. Foto: Lisa Arfwidson

Det är skillnad på hur unga och äldre generellt förhåller sig till restriktionerna. Det märks på Stockholms stads gator.

– De tror att de är odödliga, att pandemin inte drabbar dem, säger Anna-Maia Soltin.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Anna-Maia Soltin och Karin Lahti sitter avskiljda vid Vitabergsparkens amfiteater.

Foto: Lisa Arfwidson

Oskar Freiman, Martina Winkler och Christine Winkler har tagit bilen in till stan för att undvika närkontakt med andra i kollektivtrafiken.

Foto: Lisa Arfwidson

Yngve Österholm är själv rädd att smittas, eftersom han haft hjärtbesvär och beskriver sig själv som riskgrupp.

Foto: Lisa Arfwidson

Anna-Maia Soltin och Karin Lahti sitter avskiljda vid Vitabergsparkens amfiteater.

Foto: Lisa Arfwidson

Den yngre generationen fortsätter att umgås och håller inte avstånd. De äldre drabbas av smittspridningen och dör. Det var budskapet på torsdagens presskonferens, där Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson röt ifrån.

– Det är en orimlig situation att man ska kunna leva som vanligt om man inte är i en riskgrupp medan andra ska hålla sig borta, sa Carlson.

Under en blå himmel fylls Stockholms uteserveringar snabbt upp och i parkerna lutar folk kinden mot solens strålar. I Vitabergsparken, förbi alla människor som sitter i gräset och längre in, ligger en amfiteater. Där finns gott om platser har Anna-Maia Soltin och Karin Lahti upptäckt. Där sitter de, en bit ifrån varandra, och pratar med gestikulerande händer.

Jag är otroligt noga. Jag tvättar till och med mina bananer

Anna-Maia Soltin och Karin Lahti sitter avskiljda vid Vitabergsparkens amfiteater.
Anna-Maia Soltin och Karin Lahti sitter avskiljda vid Vitabergsparkens amfiteater. Foto: Lisa Arfwidson
Annons
Annons

– Jag försöker vara försiktig men inte hysterisk. Men jag vill ju inte bli sjuk, och jag vill inte smitta andra, säger Anna-Maia.

– Jag märkt att jag måste flytta på mig för att hålla social distans, man kan inte förvänta sig att någon annan ska göra det. Jag är otroligt noga. Jag tvättar till och med mina bananer, säger Karin och skrattar.

Kvinnorna berättar att de märker tydlig skillnaden mellan unga och gamla.

– Unga tror att de är odödliga, att pandemin inte drabbar dem, säger Anna-Maia.

– Men jag tror inte det beror på elakhet. De har snarare en helt annan känsla för den här sjukdomen, säger Karin.

På en uteservering i närheten av Mosebacke sitter Marcus Wastenson, Mona Chetram och Gonzalo Riera.

– Man försöker väl lyssna på vad alla säger och man tänker på att följa de hänvisningar som ges, säger Marcus.

De poängterar att de inte är i riskgrupp, och att som ung är det lätt att man inte tar lika mycket hänsyn till restriktionerna som någon som är äldre.

– Jag tycker att det är svårt, för även om vi håller social distans vid bord på restauranger, kan jag gå nerför en gata bli smittad av någon som går för nära, säger Gonzalo Riera.

Marcus berättar om sin farmor som beskrivit pandemin som ”bara ytterligare en kris”, samtidigt som han märkt av att andra äldre är mycket mer noga. Det beror nog på individ, snarare än ålder, säger han.

– Men samtidigt tror jag att äldre personer är mer noga med den sociala distansen. Jag har sett äldre bli arga på yngre för att de inte håller distans, men det har jag aldrig sett någon ung bli, säger Mona.

Annons
Annons

Oskar Freiman, Martina Winkler och Christine Winkler har tagit bilen in till stan för att undvika närkontakt med andra i kollektivtrafiken.

Foto: Lisa Arfwidson

Yngve Österholm är själv rädd att smittas, eftersom han haft hjärtbesvär och beskriver sig själv som riskgrupp.

Foto: Lisa Arfwidson
Oskar Freiman, Martina Winkler och Christine Winkler har tagit bilen in till stan för att undvika närkontakt med andra i kollektivtrafiken.
Oskar Freiman, Martina Winkler och Christine Winkler har tagit bilen in till stan för att undvika närkontakt med andra i kollektivtrafiken. Foto: Lisa Arfwidson

De äldre får vänta, eller säga till de unga

På väg mot slussen, går Christine Winkler, Martina Winkler och Oskar Freiman. De har hållit sig hemma större delen av våren, och nu tagit bilen in till stan för att äta glass.

– Det känns ganska uppdelat bland äldre. De finns de som håller sig hemma, som inte vill bli smittade. Men sen verkar det också finnas hel del som är utomhus och som inte bryr sig om restriktionerna på samma sätt, säger Martina Winkler och fortsätter:

– Jag kan tänka mig att det är många äldre som vill vara ute och leva livet. Så har jag resonerat när jag sett många äldre utomhus.

Christina jobbar i en matbutik. Där är det hårda bud på att folk ska hålla avstånd. Det är svårt ibland.

– Yngre är värst. De kommer i stora grupper och bryr sig inte om att hålla avstånd till andra. De äldre får vänta, eller säga till de unga, säger hon.

Yngve Österholm är själv rädd att smittas, eftersom han haft hjärtbesvär och beskriver sig själv som riskgrupp.
Yngve Österholm är själv rädd att smittas, eftersom han haft hjärtbesvär och beskriver sig själv som riskgrupp. Foto: Lisa Arfwidson

Även Yngve Österholm tycker att det är stor skillnad mellan hur generationerna följer restriktioner.

– Jag går och handlar nästan varje dag och försöker hålla avståndet. Men unga skiter i det.

Ibland måste han be folk att backa. Han är själv rädd att smittas, eftersom han haft hjärtbesvär och beskriver sig själv som riskgrupp.

– Vi satt inne i tre månader och träffade inte våra barn eller barnbarn. Det var hårt. Så tar jag varje chans jag kan att vara ute. Men min fru har varit dålig av corona länge, i flera veckor, hon orkar inte gå ut lika ofta.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons