Annons

Alla asylsökande har humanitära skäl

FN:s högkvarter i New York.
FN:s högkvarter i New York. Foto: Pontus Lundahl/TT

FN garanterar inga rättigheter.

Under strecket
Publicerad

Hur förhåller sig asylrätten till de mänskliga rättigheterna och samhällets grundläggande värderingar? Det är en svår fråga. Det vanliga är att mänskliga rättigheter kokas ner till alla människors lika värde.

Frasen alla människors lika värde är visserligen mera korrekt än den tidigare jämförande varianten, då man sade att alla människor är lika mycket värda, men lika värde har fortfarande en underton av ”en ann är så god som en ann” vilket är något annat än alla människors inneboende värdighet, som är nyckelbegreppet.

Det som är problematiskt med mänskliga rättigheter i relation till asylpolitiken är att de används för att sätta punkt för diskussionen om reformering av asylrätten. Mänskliga rättigheter är ovedersägliga, alltså icke förhandlingsbara. Asyl är en mänsklig rättighet. Färdigdiskuterat.

I rådande åsiktsklimat där de flesta följer med strömmen verkar mänskliga rättigheter förstås som någon sorts global jämlikhetsmission, vilket visar att man inte fullt ut greppar vad det handlar om.

Mänskliga rättigheter är ett rätt avancerat filosofiskt koncept som vi tycks tro att minsta barn kan anamma eftersom vi har infört det i kursplanerna från lågstadiet och uppåt. Inte undra på att eleverna tror att det är FN som betalar socialbidraget. Rätt till det och detta, säger FN, jamen då är det väl FN som fixar det?

Annons
Annons

Vad är det ungarna omöjligt kan förstå? Deklarationen om mänskliga rättigheter som antogs 1948 formulerade en gemensam standard för de rättsprinciper som konstituerar en rättsstat och för grundläggande fri- och rättigheter för människan i varje enskilt land. Som yttrandefrihet, mötesfrihet, föreningsfrihet.

Det stora med denna deklaration om människans rätt till frihet och värdighet genom samhällets institutioner är att dessa rättigheter tillkommer människan i sig, människan som art, de är tänkta för människan som människa i sitt hemland. De är inte personliga. De är inte juridiskt bindande.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är just det, en deklaration och inget annat: Ett samlande dokument, ett universellt mål, en överenskommelse mellan stater, ett riktmärke för enskilda nationers lagstiftning. En sorts innehållsförteckning om man så vill. Den är som sagt inte juridiskt bindande.
En enda mening nämner rätten till asyl som en punkt bland 29 andra, punkt 14. Deklarationen om de mänskliga rättigheterna skulle fyllas med innehåll i form av konventioner inom olika områden senare.

Det har gjorts. Vi har internationella konventionen om undanröjande av varje slags rasdiskriminering från 1965, internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966, internationella konventionen om civila och politiska rättigheter också från 1966, konventionen om förbud mot varje slags diskriminering av kvinnor från 1979. Och många fler under årens lopp, inklusive den nu aktuella barnkonventionen från 1989.

Annons
Annons

En var Genèvekonventionen från 1951, även kallad flyktingkonventionen, som definierar vem som är flykting och varför och flyktingars rätt till asyl. Därav beteckningen konventionsflyktingar. Den finns, den utnyttjas, den ifrågasätts.
Till och med EU:s mest liberale asylförespråkare, president Macron, finner nu flyktingpolitiken ineffektiv och inhuman. Han vill minska antalet asylsökande genom att göra Frankrike mindre attraktivt så att de som tas emot kan ges ett värdigt mottagande. (Europe 1, 24/9).

Ett land som signerar en konvention gör ett åtagande enligt internationell rätt. Implementeras konventionen i nationell lag blir den juridiskt bindande. Sveriges Utlänningslag (2005:716) är i stort sett identisk med Genèvekonventionen.

Denna svenska lag hade ett tillägg om uppehållstillstånd på humanitära grunder och rätt till asyl av klimatskäl. Den paragrafen ströks i den tillfälliga lagen 2016.

Men Miljöpartiet och Centern verkar i riksdagskommittén för den framtida svenska migrationspolitiken för att återinföra den. Jag kan inte se annat än att alla asylsökande har humanitära skäl att få stanna.

Humanitet kan helt enkelt inte vara ett urvalskriterium, det faller på sin egen orimlighet. Men det skulle onekligen förenkla proceduren.

Genèvekonventionens tilläggsprotokoll från 1967 är ett exempel på att FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna inte är detta sakrosankta dokument många vill ha det till utan skrivet i en verklighet som förändras.
Resolutionen från 1967 säger fritt översatt:

– Med tanke på att Genèvekonventionen bara täcker händelser som inträffade före 1951 och de som blev flyktingar då, och med tanke på att nya flyktingförhållanden har kommit upp är det önskvärt att alla flyktingar ska åtnjuta samma flyktingstatus som de som täcktes av definitionen från 1951. Och så blev det.

Det som var sant 1967, att nya flyktingförhållanden hade kommit upp, är ännu mera sant 2019.

Majoriteten av världens befolkning lever i länder som inte är i närheten av de mänskliga rättigheter de tror sig kunna få i Europa.

Mänskliga rättigheter hade en gång som mål att göra världen bättre genom varje nations självrespekt som rättsstat. Asylrätten ingår men har inte den överhöghet som många vill ge den.

HELENA RIVIERE är fri skribent. rivihel@gmail.com

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons