Annons

Johan Rockström:Ett segerval för planeten, inte för ytterligheten

Stora delar av världens befolkning driver nu politikerna framför sig. EU-valet visar att det inte är för sent att vända trenden och rädda planeten.

Under strecket
Publicerad

Toppkandidater för det tyska miljöpartiet håller tal i München.

Foto: Alexander Pohl/TT Bild 1 av 1

Toppkandidater för det tyska miljöpartiet håller tal i München.

Foto: Alexander Pohl/TT Bild 1 av 1
Toppkandidater för det tyska miljöpartiet håller tal i München.
Toppkandidater för det tyska miljöpartiet håller tal i München. Foto: Alexander Pohl/TT

Den här texten kommer att handla om EU-valet och hur det skakar om hela det miljöpolitiska landskapet på ett positivt och kanske irreversibelt sätt.

Men först, vill jag lyfta fram ett viktigare val, som hölls den 21 maj, dagarna innan vi gick till valurnorna i Europa. Då höll nämligen den vetenskapliga subkommissionen för kvartärstratigrafi den avgörande omröstningen om huruvida vi har gått in i en ny geologisk epok. Att byta geologisk epok är inte småpotatis. Sist vi gjorde det var när vi lämnade senaste istiden för 12 000 år sedan. Med stor majoritet röstade arbetsgruppen inom kommissionen igenom att vi nu är i en ny geologisk epok, antropocen, där vi människor utgör en geologisk kraft som påverkar hela planetens stabilitet.

Annons
Annons

Detta val, tillsammans med FN:s senaste 1,5-graders rapport från IPCC, och den globala utvärderingen av världens ekosystem av IPBES - som bekräftar att vi nu befinner oss i den sjätte massutrotningen på Jorden, ger entydiga belägg för att vi nått en planetär krissituation.

Mitt i denna kris gick EU-ländernas befolkningar till valurnorna för att välja ett nytt Europaparlament. Föga förvånande, blev valet en smärre jordbävning till stöd för krafttag för klimat och miljö. Klimatförändringarna oroar allt fler i breda folklager över hela världen. Senaste opinionsundersökningarna från PEW-centret i USA pekar på 60 -70 procent av befolkningarna i Amerika, Europa och Asien. Oron manifesteras inte minst i ungdomsrörelsen ”Fridays for Future”.

Gröna partier går starkt framåt över hela Europa och klättrar från 51 till 70 ledamöter i Europaparlamentet. De beskrivs nu som lika starka som extrem-högerns populister under Salvinis ledning. Det är medialt populärt att porträttera valet som att ytterligheterna stärkts, och därmed sliter sönder de etablerade mittenpartierna. Längst ut till höger växer främlingsfientliga populister. Längst ut till vänster de gröna partierna. Inget kan vara mer felaktigt. Dessutom är det en fatal missbedömning av den politiska utvecklingen vi nu ser.

Politisk överlevnad i Europa idag kräver (..) att man bejakar den globala klimatkrisen och har en trovärdig plan för klimatomställningen.

Populismen och extremismen är en växande politisk ytterlighet. Med de gröna krafterna förhåller det sig helt annorlunda. De går nu som en djup grundbult genom hela det politiska landskapet. Dom ”rena” miljöpartierna är enbart en delmängd av detta. Politisk överlevnad i Europa idag kräver, framförallt från de etablerade partierna längs hela vänster-höger skalan, att man bejakar den globala klimatkrisen och har en trovärdig plan för klimatomställningen. Läget är således att alla partier, i olika grad, kämpar för att vara miljöpartier, med ett undantag, den populistiska extrem-högern.

Annons
Annons

Ta paradexemplet Tyskland. Här fick Die Grünen hela 21 procent av rösterna i EU-valet. Bland 18-24 åringarna fick de 34 procent. En helt färsk opinionsundersökning från förra veckan visar att om det hade varit val i Tyskland idag, skulle de gröna bli Tysklands största parti och gå om både Angela Merkels CDU och socialdemokratiska SPD. Häpnadsväckande i sig självt. Men detta är bara ena halvan av trenden.

Den andra är vad som händer inom CDU, samarbetspartiet CSU och SPD. Detta är förstås svårt att veta i detalj, men signalerna vi får är att det råder stor turbulens, där partierna kämpar för att positionera sig i klimatfrågan på ett sätt som ligger i linje med väljaropinionen. Ett ytterligare bevis på klimatpolitiskt gungfly är att Angela Merkel, med extremt kort varsel, bad om att få komma till vårt Institut, Potsdaminstitutet för klimatforskning.

Merkel ser ökad takt i klimatomställningen som en nyckelfråga för att kunna behålla regeringsmakten i Tyskland.

Hon ville diskutera hur hon kan höja ambitionsnivån för klimatomställningen i Tyskland, och framförallt introducera ett pris på kol, utanför EU:s utsläppshandelssystem, precis som vi gjort i Sverige sedan 1990. Mötet hölls i förrgår och det var tydligt att Merkel ser ökad takt i klimatomställningen som en nyckelfråga för att kunna behålla regeringsmakten i Tyskland.

Danmark höll parlamentsval direkt efter EU-valet. Där bekräftades kraften i den europeiska klimatvågen. Immigrationsfientliga Danske Folkeparti kollapsade. De förlorade stort i EU-valet och som salt i såren förstärkte Pia Kjaerrsgaard, partiets grundare, misslyckandet genom att arrogant skylla EU-fiaskot på alla ”klimatosser”, ungefär ”klimatidioter”, vilket förseglade partiets ras i det efterkommande riksdagsvalet.

Annons
Annons

Mette Frederiksen, Socialdemokraternas ledare och trolig regeringsbildare, gick ut och sa att detta var Danmarks första sanna klimatval. Vad hon menar med detta är att klimatfrågan ätit sig in i den politiska ryggmärgen över hela det politiska spektrat.

Frankrikes premiärminister erkände att valet var ett ”budskap om den ekologiska krisen”.

Det Europeiska ekologiska partiet i Frankrike följer samma trend. Med 13 procent av rösterna blev de tredje största parti i Frankrike. Édouard Philippe, Frankrikes premiärminister erkände att valet var ett ”budskap om den ekologiska krisen”. I Brexitkaosets Storbritannien, fick miljöpartiet 12 procent, jämfört med 5 procent i förra valet, vilket med all önskvärdhet visar hur grundmurad klimatoron är.

Sammantaget visar detta att Europa, sent om sider, har vänt ett viktigt blad. Klimat och miljö har under lång tid varit viktigt i europeisk politik. Nu är det riktigt stort allvar. Vi står inför en planetär kris, och måste vända utvecklingen, inte någon gång i framtiden, utan idag. Den globala utsläppskurvan måste böja 2020, nästa år, och sedan skall världens utsläpp halveras till 2030.

Detta är det vetenskapliga betinget, och det är genomförbart. Detta förstås allt mer och äter sig in i den politiska ryggmärgen tvärs över hela det politiska landskapet. Det är ett stort misstag att tolka de politiska strömningarna som att ett särintresse surfar på en framgångsvåg. Detta är inte ytterligheternas segerval. Det är huvudfårans, det vill säga, de breda folklagrens segerval för klimat och planet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons