Annons

”Alliansen måste svara på hur skolan ska bli rättvis”

Skolmarknaden gynnar friskolorna eftersom de får betalt utifrån kommunens snittkostnad, samtidigt som kommunerna tar ett större ansvar för alla elever. Inför valrörelsen bör oppositionen lämna besked om vad de är beredda att göra för att skapa rättvisa villkor i skolan, skriver debattören Per Kågeson.

Under strecket
Publicerad
Foto: TTBild 1 av 2

Per Kågeson.

Foto: PrivatBild 2 av 2
Foto: TTBild 1 av 1
Foto: TT

DEBATT | VINSTER I VÄLFÄRDEN

Den svenska skolmarknaden domineras av fem koncerner som 2016 gjorde en sammanlagd vinst på nästan en miljard kronor. Det finns ett starkt folkligt stöd för att begränsa dessa vinster och regeringen har presenterat förslag om detta.

Allianspartierna förordar istället mätbara kvalitetskrav som ska utgå från skolresultat och inte från insatta resurser. Men de har inte preciserat vad som ska mätas. En nyligen av Skolverket utförd analys visar att friskolornas elever trots högre avgångsbetyg från gymnasieskolan klarar sig sämre i högskolan än elever som gått i kommunala skolor. Det styrker misstankarna om betygsinflation och visar hur svårmätt kvalitet kan vara.

Underlag för en bedömning av möjligheterna att ställa tydliga och uppföljbara kvalitetskrav saknas. Välfärdsutredningen utredde aldrig frågan utan avvisade krav på personaltäthet och personalens kvalifikationer eller andra aspekter på kvalitet. Det var ett allvarligt misstag.

Annons
Annons

Per Kågeson.

Foto: PrivatBild 1 av 1

Löner utgör cirka två tredjedelar av skolans kostnader. Därför satsar de vinstdrivande skolorna på stora klasser och så få lärare som möjligt. Läsåret 2016/17 hade fristående grundskolor i genomsnitt 13,3 elever per lärare mot 11,8 elever i kommunala. I gymnasieskolan var snittet 14,2 elever per lärare i friskolorna, jämfört med 11,4 i de kommunala. Enligt SCB och Lärarförbundet betalar friskolorna dessutom lägre löner.

Per Kågeson.
Per Kågeson. Foto: Privat

Det är inte konstigt att man kan göra stora vinster om lokalerna är små, skolgård saknas, kanske också skolbibliotek och gymnastiksal, och man dessutom i betydande utsträckning anställer obehörig personal och har låg personaltäthet. Till uppkomsten av ”övervinster” bidrar också ett selektivt elevurval. Dessa skillnader jämfört med den kommunala skolan kan ses som en form av illojal konkurrens som gör att friskolorna inte tävlar på lika villkor.

Kravet på skolgårdar togs bort ur skollagen för cirka 15 år sedan. Det har medfört att många friskolor använder kommunal parkmark istället för att lägga pengar på egna skolgårdar. En del fristående förskolor har satt i system att bara ha små ”utsläppsgårdar” och istället använda parkerna. Andra vinstdrivande verksamheter tvingas däremot betala för utnyttjande av parkmark.

Annons
Annons

En avgörande faktor för konkurrensen är att fristående skolor kan välja en utbudsnivå som säkrar fyllda klassrum, medan kommunerna måste ta hand om alla som inte vill gå i friskolor eller får plats där. Därtill måste berörda kommuner, ibland med kort varsel, ta hand om friskoleelever som står utan undervisning när deras skolor försätts i konkurs eller läggs ner till följd av dålig lönsamhet. Flera sådana fall har inträffat under senare år.

Trots ett större ansvar som leder till högre kostnader tvingas kommunerna betala skolpeng till de fristående skolorna utifrån den egna snittkostnaden. Orättvisan accentueras av att friskolorna har högre andel elever med högutbildade föräldrar och färre elever med sociala eller kognitiva problem.

Välfärdsutredningen brydde sig inte om förhållandena inom förskolan. Men trots att förskolan utgör en del av skolväsendet hade bara 42 procent av årsmedarbetarna förskollärarexamen år 2015, i Stockholms län bara 28 procent. Av samtliga anställda i riket saknade 25 procent helt utbildning för arbete med barn. I Stockholms län var andelen 38 procent.

De fristående förskolorna har generellt sett lägre andel anställda med pedagogisk kompetens. För hela riket utgjordes 46 procent av personalen i kommunala förskolor av förskollärare mot bara 28 procent i de fristående. I Stockholm saknade 15 förskolor med enskild huvudman 15 helt förskollärare 2014, medan 180 uppgav att andelen var lägre än 25 procent. Hur ansvariga myndigheter kan anse att sådana förskolor uppfyller skollagens krav på utbildad personal är en gåta!

Annons
Annons

I mina ögon förefaller det rimligt att basera skolpengen på kommunens genomsnittskostnad efter ett schablonavdrag som motsvarar den latenta kostnad som uppkommer hos kommunen till följd av dess breda ansvar för alla barns möjlighet till skolgång. Det handlar förmodligen om minst 5 procent. Dessutom bör krav ställas på att alla skolor, oavsett huvudman, ska ha ändamålsenliga lokaler, inklusive gymnastiksal, skolbibliotek och skolgård, alternativt hyra externa utrymmen för dessa behov.

Reepalu avfärdar bemanningskrav med argumentet att det kan medföra risk för ett icke kostnadseffektivt resursutnyttjande eller kräva detaljerade föreskrifter inom skilda områden. Hans invändning ter sig rimlig när det gäller gymnasieskolan där olika utbildningsprogram ställer skilda krav på bemanning, men det borde vara möjligt att fastställa miniminivåer för förskolan och grundskolan.

En speciell fråga är hur man ska hantera förhållandet att friskolor i betydande utsträckning inte behöver ta ansvar för elever med problem. En möjlighet skulle kunna vara att reservera ett par platser i varje friskoleklass som kommunen får tilldela barn med särskilda behov. Det skulle göra det lättare att undvika segregation och underlätta placering av sådana elever. En kompletterande möjlighet kan vara att medge kommunerna möjlighet att tilldela skolor i problemområden extra resurser som inte behöver inräknas i underlaget för skolpengen. Detta betecknas av skolkostnadsutredningen som ”strukturbelopp”. Reglerna bör i så fall utformas så att sådant stöd även kan lämnas till fristående skolor som är tydligt inriktade på elever med behov av särskilt stöd.

Trots svenska folkets inställning i vinstfrågan förefaller det osannolikt att höstens val resulterar i en riksdagsmajoritet som vill införa vinstbegränsningar. Därför måste oppositionspartierna inför valrörelsen lämna besked om vad de är beredda att göra för att skapa rättvisa villkor i skolan.

Per Kågeson

författare och forskare

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons