Annons

”Alliansens tystnad gör vinstproblemet tydligt”

Foto: TT
Under strecket
Publicerad

Per Kågeson

Foto: PrivatBild 1 av 1

REPLIK | VINSTER I VÄLFÄRDEN

I min artikel om friskolornas villkor uppmanade jag allianspartierna att redovisa vilka åtgärder de vill vidta som alternativ till regeringens förslag om vinstbegränsning. Ingen av dem har svarat. Det kan tolkas som att de inte har för avsikt att vidta några åtgärder i syfte att säkra rättvisa konkurrensvillkor och bästa möjliga användning av samhällets utbildningsresurser.

Istället rycker Ulla Hamilton, vd för Friskolornas riksförbund, ut till friskolornas försvar, trots att jag inte ifrågasatte deras existens. Hon anser inte oväntat att den redan existerande skillnaden i resurstilldelning, som jag borde ha nämnt i min artikel, är tillräcklig. Hon menar dessutom att alla skillnader i studieresultat mellan skolor, oavsett huvudman, beror på hur skickligt verksamheten bedrivs.

Men Ulla Hamilton vill inte diskutera frågan om hur stora vinster kan uppkomma. I mina ögon är det uppenbart att så inte kan ske utan att kostnaderna reduceras genom lägre lärartäthet, lägre löner, mindre lokaler, frånvaro av skolgårdar, etc. Enligt SCB och Lärarförbundet var skillnaden i Stockholm mellan kommunalt anställda gymnasielärare och friskolelärare 3 200 kronor per månad år 2015.

Annons
Annons

Per Kågeson

Foto: PrivatBild 1 av 1

Hamilton påstår att jämförelsen av antal elever per lärare haltar därför att andelen friskoleelever är högre i gymnasieskolan än i grundskolan. Men hur kan det då komma sig att de fristående förskolorna har så extremt låg andel anställda med pedagogisk kompetens? För hela riket utgjordes 46 procent av personalen i kommunala förskolor år 2015 av förskollärare mot bara 28 procent i de fristående.

Hamilton anser att antal elever per lärare inte utgör en indikation på kvalitet. Istället kan vissa friskolors effektiva användning av lärare ses som föredöme. Det håller nog knappast de förskollärare som går på knäna på grund av för stora barngrupper med om. Hamilton bortser helt från förhållandena i förskolan. Den ses aldrig som del av utbildningssystemet utom i politikernas högtidstal.

Hamilton understryker att vinsterna i regel återinvesteras i bolagen men nämner inte att det mest handlar om att finansiera koncernernas expansion, inte om reinvesteringar i befintliga skolors lokaler, skolgårdar och skolbibliotek. Lek med tanken på att friskolor en dag står för all skolverksamhet i Sverige, i vad ska vinsterna då investeras när något expansionsutrymme inte längre kvarstår?

Ulla Hamilton har förstås rätt i att ledarskap och drift skiljer sig mycket åt och kan vara en orsak till skillnader i undervisningens kvalitet. Men hon underskattar, liksom de svarsovilliga allianspartierna, svårigheterna i att mäta kvalitet. Skolans uppgift är inte bara att producera goda resultat på nationella prov. Den ska också bidra till utveckling av elevernas sociala kompetens och förmåga till empati. Att förebygga mobbing är en viktig uppgift. Hur ska man egentligen jämföra skolor där bara 2 procent av eleverna har psykiatriska diagnoser med dem där andelen uppgår till 20 procent? Det tydligaste resultatet av det fria skolvalet är att segregationen har ökat. Därav min tanke om att kommunerna bör kunna få rätt placera vissa elever med särskilda problem i friskolor.

Problemen med betygsinflationen bör inte underskattas. Friskolereformen har lett till ökat behov av rapportering och kontroll. Pappersarbetets tillväxt är en del av de transaktionskostnader som systemskiftet medfört.

Allianspartierna har mycket att redovisa inför valet och bör inte överlåta uppgiften till Friskolornas riksförbund!

Per Kågeson
författare och forskare

Per Kågeson
Per Kågeson Foto: Privat
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons