Annons

Jesper Sundén:Allt fler inblandade i krigets Libyen

Milismän som strider för regeringen i Libyens huvudstad Tripoli tar sikte på trupper tillhörande krigsherren Haftar, som är allierad med regeringen i Tobruk.
Milismän som strider för regeringen i Libyens huvudstad Tripoli tar sikte på trupper tillhörande krigsherren Haftar, som är allierad med regeringen i Tobruk. Foto: Ricard Garcia Vilanova/AP

Kriget i Libyen utkämpas allt mer av legosoldater från olika länder. Nu ska Turkiet skicka dit syriska rebeller som ska strida mot bland annat ryssar och sudaneser. ”Förräderi” tycker syriska oppositionella.

Under strecket
Publicerad

Krigsherren Khalifa Haftar (trea från vänster) i franska presidentpalatset, på väg att träffa president Emmanuel Macron, förra året.

Foto: Francois Mori/AP

På klipp i sociala medier kan syriska rebeller ses ropa religiösa slagord och håna den libyske krigsherren Khalifa Haftar. Det är onekligen udda. Deras fiende brukar ju annars vara Syriens president Bashar al-Assad. Ännu märkligare är att klippen är inspelade i Libyen, där de syriska rebellerna uppenbarligen befinner sig.

Hur kommer det sig att de inte är i Idlib, i västra Syrien, där det just nu pågår en offensiv av syriska regimstyrkor med stöd av Ryssland? Rebellerna har förlorat omkring en femtedel av sitt område och över 235 000 människor har tvingats fly de senaste två veckorna, enligt FN.

Att syriska rebeller hellre strider i Libyen i stället för att försvara Idlib har väckt ilska bland syriska oppositionella och Idlibs invånare.

”Ett förräderi mot martyrernas och den syriska revolutionens blod", skriver de Syriska revolutionärernas sammanslutning, som består av aktivister i och utanför Syrien, i ett pressmeddelande.

”De civilas besvikelse är enorm”, säger Idlib-aktivisten Suhaib Mekhal till nyhetssajten Middle East Eye. ”De hade hoppas att de Ankara-stödda krigarna skulle hjälpa Idlib”.

Annons
Annons

Krigsherren Khalifa Haftar (trea från vänster) i franska presidentpalatset, på väg att träffa president Emmanuel Macron, förra året.

Foto: Francois Mori/AP

Ankara-stödda? Just det. Orsaken till att de syriska rebellerna befinner sig i Libyen och inte i Idlib beror på att de har allierat sig med Turkiet, som ger dem vapen och pengar. Turkiet har använt sig av dem i norra Syrien när man har velat köra bort de syrisk-kurdiska trupperna.

Om de går med på att åka till Libyen får de 300 dollar direkt och sedan ytterligare 2 000 dollar i månaden under tiden i Libyen, enligt uppgift till Middle East Eye.

Turkiet är allierat med den libyska regeringen som sitter i huvudstaden Tripoli. Den är också erkänd av FN. Problemet är bara att det finns en regering till, som stöds av Saudiarabien, Förenade arabemiraten och Egypten.

I dag är landet huvudsakligen uppdelat mellan regeringen i Tripoli, i väster, och regeringen i staden Tobruk, i öster.

Krigsherren Khalifa Haftar (trea från vänster) i franska presidentpalatset, på väg att träffa president Emmanuel Macron, förra året.
Krigsherren Khalifa Haftar (trea från vänster) i franska presidentpalatset, på väg att träffa president Emmanuel Macron, förra året. Foto: Francois Mori/AP

Sedan april pågår ett inbördeskrig där krigsherren Khalifa Haftar, som är allierad med regeringen i Tobruk, försöker inta huvudstaden Tripoli. Hans mål är att ta kontroll över hela Libyen.

Länge var positionerna på slagfältet låsta men på senaste tiden har Haftars trupper haft stora framgångar.

Avgörande framgångsfaktorer anses vara stödet från hundratals ryska legosoldater från ryska säkerhetsfirman PMC Wagner, och hypermoderna kinesiska drönare som Haftar fått från Förenade arabemiraten.

Annons
Annons

Haftars armé har även fyllts på med legosoldater från Tchad och Sudan – bland annat från den ökända Janjaweed-milisen, som anklagats för krigsbrott i Darfur.

Läget har blivit allt mer desperat för Tripoliregeringen och i förra veckan bad den Turkiet om truppförstärkningar för att kunna hejda Haftars offensiv.

Turkiets president lovade då att skicka trupper. Turkiska parlamentet ska rösta om det i nästa vecka och flera syriska rebellgrupper uppges vara redo att skickas. Men ett fåtal har uppenbarligen redan hittat dit.

I bakgrunden spökar konflikten om Muslimska brödraskapet och dess form av politisk islam som delar Mellanösterns länder.

På ena sidan finns Turkiet och Qatar som stöder Muslimska brödraskapet och dess förgreningar – till exempel regeringen i Tripoli.

På andra sidan Saudiarabien, Förenade arabemiraten och Egypten som bekämpar Brödraskapet.

FN:s medlare i Libyen, Ghassan Salamé, uttrycker stark oro för läget och menar att FN:s ”trovärdighet står på spel”. Säkerhetsrådet har inte kunnat enas kring en resolution för att få slut på striderna och dess vapenembargo mot Libyen upprätthålls inte.

Kaoset i Syrien riskerar också att sprida sig till grannländerna Tunisien och Algeriet, där det finns motsättningar kopplade till Muslimska brödraskapet.

På sikt kan hela Medelhavsregionen påverkas negativt. Där är spänningen redan stor efter att Turkiet och Libyens Tripoli-regering avtalat om att dela upp östra Medelhavet mellan sig. Därmed skulle Turkiet få rätt att borra efter olja och gas i områden som Grekland som Cypern gör anspråk på.

Något som inte direkt vunnit nya vänner åt Tripoliregeringen, utöver Turkiet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons