Annons

Karl Warburg. Den varsamme vägvisarenAllting gick Karl Warburgs väg – tills stora sorgen kom

År 1870 får Sveriges judar samma rättigheter som alla andra. Det utnyttjas till fullo av Karl Warburg, forskaren och kulturpersonligheten som skrev vårt lands allra första litteraturhistoria. I en ny biografi möter vi en imponerande person, som drabbades av en sorg som kom att tynga honom under hela livet.

Under strecket
Publicerad
Foto: Albert Bonniers Förlag Bild 1 av 1
Foto: Albert Bonniers Förlag Bild 1 av 1
Foto: Albert Bonniers Förlag

Karl Warburg. Den varsamme vägvisaren

Författare
Monica Lauritzen
Genre
Biografier
Förlag
Albert Bonniers Förlag

477 s.

I Monica Lauritzens nya biografi framstår litteraturhistorikern Karl Warburg (1852-1918) som en synnerligen imponerande person. Förutom att han skildras som social, godhjärtad och lojal är han arbetsnarkoman och har redan vid 21 års ålder blivit ett känt namn i sin hemstad Göteborg, som akademiker, föreläsare och recensent i Handelstidningen. Som kritiker vill han vara ”välvillig och sympatisk” och menar att man ”framför allt bör söka förstå och förklara men ej fördöma” – en generös inställning som har att göra med att han har ”sitt hjärta på annat håll.” Det viktigaste är arbetet som ”vetenskaplig författare”. Han tecknas som mångbegåvad, extremt produktiv och tidigt öppen för de nya strömningarna nere på kontinenten, inklusive den danske kritikern Georg Brandes teorier.

Annons
Annons

Det mesta i livet går Karls väg, fram till katastrofen 1897. Då dör makarna Warburgs tolvåriga dotter i en hjärtsjukdom, och sorgen efter Anna Maria kommer för alltid att tynga föräldrarna. Den leder till att paret året därpå flyttar till Stockholm, för att slippa bli påminda om dottern, men också för att Karl ”vill komma ur det ekorrhjul av olika åtaganden som har gjort honom överansträngd”.

Det kan ses som ett modigt beslut, att lämna hemstaden med många vänner, kontakter och uppdrag, men Karl blir snart omtyckt och anlitad även i Stockholm, där han skriver färdigt sin biografi över Viktor Rydberg, får tjänst som chef för det nya Nobelbiblioteket, blir professor vid universitetet och så vidare.

Också i Stockholm är Karl arbetsnarkoman, och på väg att jobba ihjäl sig, enligt hustrun, Betty Drucker. Hon beskrivs som observant, slagfärdig och skarp, och livar ofta upp biografin

Listan över Karls alla projekt är mycket lång - och kröns av utgivningen av vårt lands första litteraturhistoria, som han skriver med vännen och kollegan Henrik Schück, också han medlem av mosaiska församlingen. Man kan fråga sig varför det är två judiska författare som tar sig an detta stora nationella pionjärarbete. Enligt Lauritzen är Karl ”djupt solidarisk med det han vill förmedla, men har samtidigt en möjlighet till distans och perspektiv. Som journalist, kritiker och litteraturhistoriker kan han dra nytta av det utanförskap som hans judiska börd innebär”.

Också i Stockholm är Karl arbetsnarkoman, och på väg att jobba ihjäl sig, enligt hustrun, Betty Drucker. Hon beskrivs som observant, slagfärdig och skarp, och livar ofta upp biografin - och denne läsare hade gärna tillbringat mer tid i hennes sällskap. Man kommer Betty inpå livet, bland annat med hjälp av hennes personliga brevväxling med väninnan Sophie Elkan. Den senare introducerar Selma Lagerlöf till Warburgs, och författaren blir en av dåtidens många kulturpersonligheter som läsaren får möta; Karl umgås och samarbetar med storheter som Viktor Rydberg, August Strindberg, Ellen Key och Oscar Levertin.

Annons
Annons

Biografin rymmer ett stycke svensk kulturhistoria – och även ett stycke svenskjudisk historia. Lauritzen skriver att Karl får ”heta Karl Johan, som den nyss avlidne svenske kungen. Det ser ut som en viljeyttring. Yngste sonen i familjen Warburg skall bli svensk. Lika svensk som den franskfödde katoliken Bernadotte, Karl XIV Johan”. Och så blir det, nästan.

År 1870 får Sveriges judar samma rättigheter som andra, med några få undantag. Karl är 12, kommer framöver att fullt utnyttja de nya möjligheterna – och tar sig med kraft in i och upp i samhället, trots att där finns tunga akademiker och politiker som inte tycker att judar kan bli svenskar (f ö en hållning som lever kvar). Med andra ord, han är öppen med sin judiskhet och visar tydligt att det går utmärkt att vara både svensk och jude, även om det ibland kräver ett visst manövrerande.

Biografin känns särdeles gedigen och genomarbetad, med över 100 noter, men är för lång och för detaljerad, åtminstone för denne läsare. Exakt vad man åt på Karls och Bettys bröllop och precis vad Karl tyckte om ett stort antal författare, varav merparten numera okända, och annat liknande, skymmer bokens viktigare berättelser.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons