Annons

Pristagaren: Jag tycker om saker som är lite extrema

Amanda Svensson tilldelades SvD:s litteraturpris 2019 på Bokens dag på Oscarsteatern i Stockholm.
Amanda Svensson tilldelades SvD:s litteraturpris 2019 på Bokens dag på Oscarsteatern i Stockholm. Foto: Tomas Oneborg

Författaren Amanda Svensson belönas för en roman om tunga samtidsteman, som klimat och rädsla, som ofta lockar till skratt.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Amanda Svensson

Foto: Veronica Johansson Bild 1 av 2

Amanda Svensson

Foto: Veronica JohanssonBild 2 av 2

Det ser ut som ett intressant sammanträffande. Just när Amanda Svensson är i Stockholm för att ta emot SvD:s litteraturpris kommer boken ”Klubben”, om Svenska Akademiens kris.

Amanda Svensson var en av de kvinnor som 2017 berättade om den så kallade kulturprofilens övergrepp. Eftersom hon bor i Cornwall har hon sedan följt krisförloppet på distans.

Men nu har hon flugit till Stockholm för att ta emot SvD:s litteraturpris för sin roman ”Ett system så magnifikt att det bländar”. Juryn skriver att det är en roman som ”ledigt forsar fram över sidorna och inte sällan lockar fram ett skratt”, trots tunga teman.

Romanen tar upp klimatförändringar, neurologi och komplicerade familjerelationer. Men den handlar också om vår vilja att se mönster och samband i tillvaron.

– Väldigt många i boken har problem med synen, säger Amanda Svensson och konstaterar att vår önskan att se kopplingar kan leda oss både rätt och fel.

Vi sitter i en frukostmatsal med vinrött möblemang, kristallkronor och en maffig öppen spis. Det är en bra plats för att prata om en tjock och underhållande roman. Amanda Svensson har aldrig gillat devisen ”kill your darlings”.

Annons
Annons

Amanda Svensson

Foto: Veronica Johansson Bild 1 av 1

– Det är det sämsta skrivråd som finns. Det är så glädjedödande, utbrister hon och tillägger att hennes skrivande handlar om att ha roligt med orden snarare än att hyvla och putsa.

– Det är de där sakerna som sticker ut och är lite skeva, som ger glädje, som man ska vårda.

Amanda Svensson var bara 21 år när hon debuterade med romanen ”Hey Dolly”. Nu har hon skrivit sin fjärde bok som börjar med att trillingarna Sebastian, Matilda och Clara föds i Lund. Hon ville utforska syskonskap men nöjde sig inte med att skriva om syskon eller tvillingar.

Amanda Svensson
Amanda Svensson Foto: Veronica Johansson

– Jag tycker om saker som är lite extrema, jag tycker det är roligt att ta saker ett steg till, säger Amanda Svensson som ibland tänker på sin senaste bok som en såpopera.

Hon är uppvuxen på 1990-talet, den svenska såpans guldålder, och kanske har det format henne. En bra historia ska gärna ha en massa förvecklingar, familjehemligheter och folk som smäller i dörrar, säger hon.

Den senaste romanen, som hon började skriva 2014, handlar mycket om rädsla och längtan efter trygghet. Som nybliven mamma hade Amanda Svensson upplevt en ny värld av rädslor öppna sig. Här fanns rädslan för att något skulle hända dottern och rädslan för att hon själv skulle dö.

– Jag blev mycket mer medveten om vilka rädslor jag bar på och som jag antar att andra människor bär på. Jag började också uppfatta rädsla som en stark drivkraft i livet.

Annons
Annons

Rädsla driver även människor i grupp, den kan vara en stark samhällelig kraft. Det har blivit tydligt under åren hon arbetat med boken.

– Hela brexit är ju en uppvisning i politiskt manifesterad rädsla, säger Amanda Svensson som sedan fem år bor i England. I ett hus i Cornwall ägnar hon sig åt att skriva, översätta och odla.

När hon skrivit romanen har även klimatoron vuxit sig starkare, och rädslan för att världen som vi känner den håller på att försvinna.

– Människor har väl alltid upplevt att de inte känt igen sig i världen. Men jag tänker att det ofta har handlat om att man inte känt igen sig politiskt eller ideologiskt. Men när det handlar om ekologi och klimat är det så konkret, vi vet inte hur jorden kommer att se ut rent fysiskt om femton eller tjugo år. Och det blir väldigt skrämmande.

Romanens personer är rädda. De längtar efter trygghet, de kämpar för att höra ihop. Här finns också önskan om mönster och samband.

Amanda Svensson gillar själv att lägga pussel och se saker och ting falla på plats. Hon vet att önskan att se samband kan bli självuppfyllande.

– Om man väldigt gärna vill att det ska vara på ett visst sätt så går det att bända sanningen tills det blir så, säger hon och konstaterar att viljan att se samband och mönster i en oöverskådlig verklighet och ett forsande informationsflöde kan leda oss både rätt och fel.

– Den kan leda till mycket bra, men det kan också leda till sådant som konspirationsteorier, fördomar, förhastade slutsatser och rena felslut.

Nu har hon själv hamnat i vad DN-journalisten Matilda Gustavsson beskriver som desinformation.

Annons
Annons

Amanda Svensson

Foto: Veronica JohanssonBild 1 av 1

Matilda Gustavsson, som skrivit boken ”Klubben” om sina avslöjanden om den så kallade kulturprofilen Jean-Claude Arnault, menar att det finns en myt om kvinnorna som berättade för henne om Arnaults övergrepp. Enligt myten skulle allt vara en feministisk konspiration där kvinnor gått samman för att fälla Arnault – och i förlängningen Svenska Akademien.

Vad tänker du om händelseutvecklingen som du var med om att sätta igång?

– För mig handlade det egentligen bara om en enda sak, en uppriktig ilska över att någon kunde bete sig på det sätt som han gjorde, säger Amanda Svensson efter en stunds funderande och tillägger att hon är nöjd med att Arnault fällts för våldtäkt, eftersom hon tror att det är värdefullt för många utsatta kvinnor.

Amanda Svensson
Amanda Svensson Foto: Veronica Johansson

– Sedan har det kommit att handla väldigt mycket om Svenska Akademien. Det tror jag inte att någon kunde förutse, åtminstone kunde inte jag det. Det är väl därför som tanken att det hela skulle vara orkestrerat för att fälla Akademien är på en gång skrattretande och provocerande för mig.

När Katarina Frostenson skrivit om kvinnorna som vittnade om Arnaults övergrepp har hon kallat dem megäror. Enligt Svenska Akademiens ordlista är en megära en argsint och elak kvinna.

Det ålderdomliga ordet megära känns som ett ord som skulle platsa i en roman av Amanda Svensson. Ett av hennes älsklingsord är "käril".

Kanske är det för att hon bor i England som hon har en särskild svaghet för ord som innehåller bokstaven "ä".

– ”Ä” är min favoritbokstav, det är så vackert med det öppna ä-ljudet, säger hon.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons