Annons

USA totalförstörde kulturarvet – ”kolossal blunder”

Amerikansk stridsvagn framför ruinerna på Monte Cassino.
Amerikansk stridsvagn framför ruinerna på Monte Cassino. Foto: Jerry Tavin/IBL

”En av de blodigaste kraftmätningarna under andra världskriget ägde rum vid det gamla klostret Monte Cassino, beläget på ett berg i södra Italien. Men det påstås också ha varit en av de allra onödigaste drabbningarna – att striderna på berget inte ens behövt äga rum om det inte varit för en gigantisk amerikansk blunder och ett missriktat bombanfall. Vad är sant?”

Publicerad

Striderna vid Monte Cassino utgjorde en del av kampen vid Gustavlinjen, en välbefäst tysk försvarsbarriär som länge blockerade för de allierade att rycka fram norrut genom Italien och nå fram till Rom. Striderna hade redan pågått länge, och tyskarna hade värjt sina ställningar påfallande väl, när Monte Cassino kom i fokus för krigshandlingarna. Och härvid begick de allierade, alldeles som frågeställaren anar, ett allvarligt misstag.

Monte Cassinos ryktbarhet stammar från dess kloster, den benediktinska ordens moderkloster med anor från 500-talet, där Sankt Benedictus ligger begravd. Under medeltiden hade abboten i praktiken regerat över en autonom klosterstat som kontrollerade hela det omgivande landskapet. I flera sekler hade klostret utgjort en av Europas största kulturhärdar. Detta var den tyska militärledningen i Italien, under generalfältmarskalk Albert Kesselring, väl medveten om, och man hade inga planer på att förstöra anläggningen. Tvärtom: Kesselring lät i december 1943 både Vatikanen och de allierade veta att Monte Cassino inte skulle befästas utan i praktiken vara undantaget från krigshandlingarna. Däremot stod det italienska civilister fritt att ta skydd på Monte Cassino, som alltså kom att fungera som en temporär flyktingförläggning medan den omgivande bygden söndertrasades av strider.

Det förstörda klostret efter bombningarna i februari 1944. Foto: The Art Archive/IBL

Likväl fanns det gott om officerare på den allierade sidan som misstänkte att Kesselring ljög, att det gamla klostret visst var befäst, eller åtminstone användes för observation. Allt annat hade varit vansinne, eftersom Monte Cassino hade ett formidabelt läge, sett ur militär synvinkel. Flygspanare gjorde gällande att man observerat tyskar i klostret (vad man egentligen sett var italienska flyktingar), vilket stärkte de allierade i uppfattningen att Monte Cassino måste angripas. Andra allierade officerare, som inte var helt övertygade om att tyskarna redan var på plats, menade att det bara var en tidsfråga innan de i vilket fall som helst skulle ockupera klostret. Det måste röjas ur vägen och göras oanvändbart. Alltså fattades ett ödesdigert beslut. Den 15 februari 1944 anfölls klostret av amerikanska bombplan, som nästan totalförstörde byggnaderna. Sankt Benedictus grav överlevde, som genom ett mirakel.

Annons

När Monte Cassino i vilket fall som helst låg i ruiner rev Kesselring upp sitt löfte till Vatikanen. De allierade hade självmant valt att utplåna alla kulturvärden i stridszonen, alltså stod det tyskarna fritt att rycka in och utnyttja terrängen. Eftersom de allierade dessutom hade varit dumma nog att inte koordinera bombningarna med en markoffensiv låg Monte Cassino öde, redo att besättas. Tyska fallskärmsjägare landsattes i det sönderbombade klostret, och snart hade Monte Cassino förvandlats till just det som de allierade fruktat allra mest: en nästan ointaglig tysk försvarsbastion. Striderna blev nu ännu hårdare än tidigare, och det kostade de allierade 55 000 man i döda och sårade innan tyskarna slutgiltigt drog sig tillbaka från klostret, några månader senare. Tyskarna miste betydligt färre soldater, omkring 20 000.

Monte Cassino före bombningarna. Foto: Everett Collection/IBL

Eftervärldens dom mot Monte Cassinobombningarna har varit hård. Vatikanen fördömde bombningen omedelbart med ord som ”kolossal blunder”, och dagens historiker håller med. Alla som dödades i bombattacken mot själva klostret var omkring 230 italienska civilister. De enda tyskar som dödades tillhörde trupper som slagit läger nedanför Monte Cassino-klippan och träffades av bomber som hamnade fel (träffsäkerheten lämnade mycket övrigt att önska); dylika missöden drabbade även allierade trupper i närheten.

Hur gick det för klosterfolket? Den 79-årige abboten Gregorio Diamare och sex munkar hade sökt skydd i klostrets källarvalv, där de överlevde. Tillsammans med ett trettiotal flyktingar, bland annat föräldralösa barn, lämnade de ruinerna på morgonen den 17 februari och sökte skydd hos tyskarna, som såg till att de fördes i säkerhet till klostret Sant’Anselmo. En munk valde dock att återvända till Monte Cassinos ruiner, där han försvann i början av april.

Teckning av Monte Cassino från 1871. Foto: Ullstein Bild/IBL
Annons
Annons
Annons

Det förstörda klostret efter bombningarna i februari 1944.

Foto: The Art Archive/IBL Bild 1 av 3

Monte Cassino före bombningarna.

Foto: Everett Collection/IBL Bild 2 av 3

Teckning av Monte Cassino från 1871.

Foto: Ullstein Bild/IBL Bild 3 av 3
Annons
Annons
Annons
Annons