Foto: Anders Ahlgren

Borg: ”Kostnaden för de stela regelverken kommer öka”

Anders Borg anser att Sverige måste se över skatter och bidragssystem. Och han är självkritisk till att den regering han satt i, inte vågade mer. I det tredje av ledarsidans sommarsamtal möter han sin tidigare medarbetare.

Uppdaterad
Publicerad

”Myrsteg Anders, myrsteg”. Lunchekot fick mina flåsande ord på band och inledde sändningen med dem. De fortsatte: ”Ja, Anders Borg hade bråttom när han i dag skulle överlämna budgetpropositionen…” Det var budgetdag. Som pressekreterare var det aldrig särskilt lätt att hålla jämna steg med Anders Borg. Det var generellt så, och inte bara vid detta tillfälle, då vi inte kunde gå budgetpromenaden i hans takt utan att bomma liveintervjuerna som var planerade längs Drottninggatan, på väg från Finansdepartementet mot riksdagen där nådiga luntan skulle överlämnas.

När vi nu ses på ett kafé på Djurgården åtta år senare verkar hans hastighet i tanke, tal och leverne på det hela taget bestå. Hans svar på min första fråga om hur läget i svensk ekonomi är, infinner sig fort.

– Jag tror svensk ekonomi har ett par väldigt bra år framför sig. Världsekonomin kommer att utvecklas starkt. I princip hela Europa, Asien och Nordamerika är i en återhämtningsfas. Det är inte någon dundrande återhämtning, men ändå en solid sådan. Jag tror att börsreaktionerna är mer kortsiktiga, det handlar om att det har varit väldigt uppdrivna värderingar.

– Men jag tror i grund och botten att de låga räntor vi har, och strukturreformer i både Frankrike och USA, och kanske också efter valet i Tyskland, kommer bidra till en starkare utveckling i världsekonomin.

Totalt sett?

– Ja, vi talar väl om en tillväxt i världen runt 3,5 procent, så det är fortfarande en trög återhämtning. Men det är ändå en samlad återhämtning.

Nu är det förmodligen så att vi istället halkar efter, och det tror jag är en utmaning för Sverige.

Annons

Så du tror inte att vi är på väg neråt?

– Nej, jag tror inte det. Jag tycker inte det finns något skäl egentligen till att ha en uppbromsning nu. Räntorna kommer förbli låga. Inflationen är väldigt begränsad. Vi kommer få en mer expansiv finanspolitik i både Europa och USA, och gör man skattelättnader på framförallt bolagsskatter och inkomstskatter så bidrar det också. Eftersom inflationen är så låg så finns det ju ingenting som tyder på att vi har för högt resursutnyttjande. Och därtill har vi haft ett oljepris som har varit förvånansvärt lågt och det i sin tur gör ju att det blir ett utrymme för ekonomin att växa.

Vad skulle du ha gjort i detta läge?

– Jag tycker Sverige har väldigt goda förutsättningar att växa. Vi har exceptionellt starka offentliga finanser. De kommer förmodligen förstärkas ytterligare under närmsta åren. Så att när andra viktiga konkurrentländer till Sverige som Frankrike, Tyskland och USA nu sänker bolagsskatt och inkomstskatter är det naturligt att Sverige borde följa med i det. Nu är det förmodligen så att vi istället halkar efter, och det tror jag är en utmaning för Sverige.

Annons

– Vi har en väldig passivitet kring den ekonomiska politiken och vi hade en fördel av att vi gjorde så mycket 2007 och 2008, i början av Reinfeldtregeringens mandatperiod. Men i takt med att andra nu också tar steg framåt ökar trycket på Sverige, och står man still så halkar man efter. Och det är ju så den ekonomiska politiken i Sverige ser ut idag. På en del områden gör man till och med försämringar, och det är väldigt svårt att se några strukturella förbättringar.

Vi har en väldig passivitet kring den ekonomiska politiken.

Vilka försämringar är det du syftar på?

– Det är framförallt på skattesidan. Man höjer marginalskatterna, man gör förändringar på 3:12-reglerna så företagsklimatet blir väsentligt sämre, man skapar en osäkerhet med debatten om vinster. Sen är det ju närmast en total frånvaro på strukturreformer. Det görs ju egentligen ingenting åt vare sig arbetsmarknaden eller bostadsmarknaden. Och det kommer bli kostsamt på sikt. På lång sikt tror jag den stora utmaningen för Sverige kommer vara att vi har ökat tryck på våra skattebaser.

Annons
Foto: Anders Ahlgren

Med en vardag bestående av arbete som vice ordförande för Kinnevik, ordförande för World Economic Forums Global Financial System Initiative, rådgivare åt Citibank och styrelseledamot i Bima kan man uttrycka det som att Anders Borg inte riktigt har lämnat det politiska livet. Nästan dagligen har han kontakt med finansministrar, centralbankschefer och andra politiker i internationella sammanhang.

– Jag jobbar ju med ekonomisk politik och företagsklimat och det globala finansiella systemet, så jag jobbar ju väldigt mycket med politiska frågor, men inte på ett politiskt sätt. Så jag behöver ju inte ägna mig åt, och försöker hålla mig utanför, ja… inrikespolitiken i Sverige.

När han dagen efter valdagen 2014 gjorde klart att han skulle lämna politiken efter en tuff valrörelse kantad av reformtrötthet som resulterade i valförlust, var det många som uttryckte missmod. Radarparet Reinfeldt och Borg, de som hade fått den socialdemokratiska hegemonin på fall, skulle nu båda lämna. Många skulle komma att beskriva det som walk over. Andra såg det som en möjlighet för nya krafter att ta vid, och en förhoppning om att man skulle utöva stark opposition och byta reformtrötthet mot reformlust.

Annons

Anders Borg sade när han meddelade sin avgång att han skulle försöka hitta något nytt jobb som påminde om arbetet som finansminister. Även om han tidigare har beskrivit uppdraget som en sorts värnplikt, verkade han vara genuint förtjust i reformarbete, att ”göra politik”. Inför intervjun sade han att han vill hålla sig borta från att kommentera inrikespolitik. Men bara några minuter in i vårt samtal tar han självmant upp sådant som är politiskt sprängstoff – om han hade sagt det under sin tid i den förra regeringen.

Jag tror att det behövs förändringar på arbetsmarknaden. Vi har bidragssystem som låser fast människor regionalt.

– Jag tror integrationen är en enorm utmaning för Sverige. Det som regeringen har gjort, när de har lagt om migrationspolitiken så vi har färre som kommer, det tror jag är en ordning som kommer att bestå under väldigt lång tid. Vi måste hinna anpassa våra system, vi måste hinna utbilda människor och vi måste hitta vägar in på arbetsmarknaden, och det tar tid. Det är helt enkelt så att det finns gränser för hur många människor ett samhälle förmår att integrera. Vi pressade förbi de gränserna under 2014 och 2015. Jag tror att det behövs förändringar på arbetsmarknaden. Vi har bidragssystem som låser fast människor regionalt. Det borde finnas samma krav på att man är rörlig i socialbidragssystemet som det finns i a-kassan. Det borde finnas möjligheter att ställa krav på att man både aktivt deltar i utbildning och presterar resultat, det har vi inte i dag.

Annons

Det fanns flera skäl till att vi inte valde vägen med en bred arbetsrättsreform. Jag tror att det var ett stort misstag.

I samma andetag som meningen avslutas börjar Anders Borg att hosta och säger att han måste ha svalt en liten fluga. Med största sannolikhet proteinrik menar jag och vill ställa frågor om hans träning och kost, men inser jag bör hålla mig till ämnet. Jag frågar om jag har uppfattat honom rätt i att en förändring av arbetsrätten behöver göras för att vi ska lyckas med integrationen.

– Ja, den spelar roll, men jag tror inte det är realistiskt att tro att en arbetsrättsreform dramatiskt leder till att integrationen förbättras. Men det behöver göras. Jag tror generellt att när man vinner ett val ska man accelerera reformtempot. I början av en mandatperiod ska man försöka göra omfattande nya reformer. Det fanns flera skäl till att vi i det läget inte valde vägen med en bred arbetsrättsreform. Jag tror att det var ett stort misstag. Flexibiliteten på svensk arbetsmarknad är för låg. Jag tror också att kostnaden för de här stela regelverken kommer att öka.

Annons

I efterhand är han kritisk mot sig själv och vad Alliansregeringen inte gjorde, men också mot den sittande regeringen.

Foto: Anders Ahlgren

– Ska den här regeringen på allvar bidra till att Sverige står starkt framöver, måste man se över skatter och bidragssystem. Man måste fortsätta göra reformer. Man kan göra det med andra förtecken, men i grunden är det nödvändigt att förskjuta de offentliga utgifterna från transfereringar till investeringar i infrastruktur, satsningar på forskning och ökade resurser för utbildning med tydligt kunskapsfokus. Och det är inte realistiskt att tro vi kan ha kvar de här höga skatterna långsiktigt, givet det tryck jag tror kommer från teknologi och globalisering.

På tio, tjugo års sikt så kommer det bli allt svårare att beskatta arbete och kapital på det sätt vi gör idag. Och de länder som först svarar på detta kommer ha en fördel.

Annons

Den nya teknologiutvecklingen är något som Anders Borg jobbar nästintill dagligen med i sina uppdrag. Det handlar bland annat om den snabba förändring som sker vad gäller finansiella tjänster på marknader i både utvecklingsländer och närområde, vilket också kräver förändringar i det politiska hållningssättet.

– Kombinationen av snabbt tilltagande global konkurrens — de närmsta tio åren får man nog räkna med det är en trekvarts miljard människor som går in på världsmarknaden — teknikutvecklingen, digitalisering, och robotisering, kommer slå ut väldigt många jobb. Man talar om 50 procent av alla jobb som kommer omvandlas. Ovanpå det har vi en situation där kreativitet blir allt viktigare. Snabbväxande bolag och teknikbolag blir allt viktigare. Alla de tre faktorerna gör att vi får utmaningar. Det blir svårare att beskatta arbete, idéer blir alltmer lättrörliga. Det blir allt viktigare att vårda de entreprenörer och företagare vi har. Och det gör att vi får ett tryck dels av att vi kommer förlora skatteintäkter på lång sikt, dels för att vi har ett tilltagande behov av att förbättra vårt skatteklimat på kreativitets- och entreprenörssidan. De behoven tillgodoses inte nu. På tio, tjugo års sikt så kommer det bli allt svårare att beskatta arbete och kapital på det sätt vi gör idag. Och de länder som först svarar på detta kommer ha en fördel.

Annons

World Economic Forum är mest känt för sitt årliga möte i Davos då några av världens mäktigaste beslutsfattare från politik, näringsliv och media möts för att under några dagar diskutera viktiga globala ekonomiska och politiska frågor. Stiftelsen har också som åtagande att ”förbättra tillståndet i världen”.

Vid våra resor dit under regeringsåren var det tydligt att Anders Borg trivdes som fisken i vattnet; det var hög nivå på diskussionerna från morgon till kväll. Någon skidåkning var det aldrig tal om vad jag kan minnas. Det fick räcka att titta ut på de snötäckta alptopparna från konferenslokalerna eller när vi på ishala gator halkade oss fram till BBC:s tv-bås eller Richard Quests ”Quest means Business”.

Men World Economic Forum har verksamhet året runt och Anders Borg leder arbetet för World Economic Forums Global Financial System Initiative. Jag ber honom berätta vad de fokuserar sitt arbete på.  

­– Vi har haft en arbetsgrupp som har pågått under ett antal år. Tanken är att vi ska landa i en rapport om vilka utmaningar det globala finansiella systemet står inför. Det vi hittills har fokuserat på är vad den teknologiska utvecklingen och digitaliseringen innebär för banksystemet. Det sker nu en väldigt snabb omvandling, där vi ser att väldigt många jobb omvandlas och där banktjänster utsetts för en helt annan konkurrens än tidigare. Vi ser nya snabbväxande bolag ta sig in i förvaltning och betalningar och i andra tjänster. Sedan handlar det också om vad det innebär för samhällsekonomin, och inte minst för finansiell stabilitet. Just nu går vi in på upploppet i det här arbetet och närmsta halvåret kommer vi fokusera på cybersäkerhet. Tanken är att vi ska landa i ett antal rekommendationer som kommer diskuteras på det kommande årsmötet i Davos i januari.

Annons

Det har visat sig att digitaliseringen har gynnat kvinnorna mer än andra.

Han nämner att de jobbar mycket med ”financial inclusion” i tillväxtländer. Många sådana länder har en dramatisk teknologisk utveckling, vilket sammantaget gör detta till en mycket intressant period för banksystemet.

– Vi har väl över två miljarder människor som inte har tillgång till finansiella systemet. Nu sker det väldigt snabba framsteg. De sista fyra åren är det lite över 250 miljoner människor som har kommit in [i det finansiella systemet]. Det har varit lett av Kina, men nu ser vi att Indien rör sig framåt väldigt snabbt och Indonesien och övriga Asien. Det handlar om att utnyttja digitaliseringen till betalningslösningar och sparandetjänster som man behöver. Att kunna ha sina pengar i tryggt förvar. Det handlar om att finansiera småföretag, inte minst många små jordbruk har väldigt bristande tillgång till krediter eller får betala ett högt pris för dem.

– Konsumentbetalningar har ju varit jättestort. Alipay är ett bolag idag som är väg upp över en halv miljard användare i Kina. Och vi ser samma utveckling på andra ställen, inte minst i Östafrika med till exempel Tigo Money och M-Pesa. Det underlättar enormt för människor att helt enkelt kunna göra enkla betalningar då det är långa avstånd, kunna ha sina pengar i tryggt förvar och kanske kunna få lite ränta på sina besparingar. Och det gör också att den informella ekonomin i dessa länder pressas tillbaka. Det har väldiga fördelar. Dessutom har det visat sig att digitaliseringen har gynnat kvinnorna mer än andra. Det är inte minst de som har haft svårt att få tillgång till det traditionella banksystemet.

Annons

Anders Borg nickar igenkännande när jag i en passus till det han nyss sagt berättar om hur jag under mina perioder av boende och vistelser i olika delar av Afrika sett hur dessa typer av tjänster förenklar människors vardag. Veckoliga löneutbetalningar till fiskare görs i ”molnet”, vilket gör att tröskeln in till puben på lördagseftermiddagen när lönen betalas ut blir lite högre eftersom pengarna inte kommer kontant. Han har gjort samma erfarenhet.

– Vi hade möte med de kvinnliga fiskhandlarnas organisation i Tanzania. Och de hade en väldigt likartad beskrivning. De berättade att innan dessa tjänster fanns hade de fått gå ner till sjön och först där hade fiskarna meddelat att ”tyvärr, fångsten var väldigt dålig i morse så i dag måste ni betala mycket mer”, och då hade kvinnorna ändå gått en mil eller så för att komma dit och dessutom tagit med sig kontanta pengar. I dag kan de ringa och förhandla priset med flera olika fiskare, betala digitalt och sen skicka iväg en pojke som springer ner och hämtar fisken och springer upp med den till dem på marknaden. Och deras män har ingen möjlighet att stoppa handen i kaffeburken för att ta pengar när de ska gå till puben, så det är högst påtagligt att kvinnor har vunnit på detta. Det förhindrar deras bröder, makar, farbröder och pappor från att ta pengarna och kvinnorna kan istället investera dem i företaget eller i barnens hälsa och utveckling. Man ser att när kvinnor får en dollar, är det mycket mer av de pengarna som används till familjen, för företaget eller för barnen. Man möter många sådana intressanta historier.

Annons

Jag har ett mycket spännande liv.

Det är uppenbart att han har hunnit se mycket av världen. Jag frågar om antal resdagar per år och vilka länder han oftast reser till.

– Ungefär 150. Och… ja, det är Latinamerika, Europa, Afrika och det är USA. Så jag är relativt mycket på alla kontinenterna.

Under hela samtalet är Anders Borg entusiastisk. Över sina nya uppdrag, över den snabba teknikutvecklingen i världen och över sina resor. Jag frågar om han har ett roligt liv.

– Jag har ett mycket spännande liv. Jag får se världsekonomin förändras. Jag får vara med om den här teknologiska omställningen med Kinnevik. Så att få uppleva den här förändringsprocessen tycker jag är fantastisk. Det är jätteroligt att få jobba med telekombolag, banker, e-handel, jobba med utvecklingsländer, men också Europa och Sverige. Jag har en väldigt intressant portfölj, det får jag säga.

Till sist då, träningen. Anders Borg var trots allt en av de mest frekventa besökarna på Regeringskansliets gym under tiden som finansminister. Men, som han sade, inte för ”Beach 2011” utan för ”Rygg 1968” (hans födelseår).

Jodå, styrketräning gäller fortfarande. Knäböj är favoriten. Men när jag frågar vad han tar blir det stopp.

– Nej, det vill jag inte säga, haha, jag lyfter inga tunga vikter längre. Jag har slutat med det, jag gör många repetitioner i stället. Jag är närmare 50 nu och tror att man måste träna på ett annorlunda sätt än när man är 25.

Just ja, snart 50. Någon 50-årskris i sikte?

– Nej, nej.

Foto: Anders Ahlgren
Foto: Anders Ahlgren