Annons

Maria Ludvigsson:Andra maj, välkommen!

Stefan Löfven talar på första maj.
Stefan Löfven talar på första maj. Foto: Janerik Henriksson/TT
Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Ledare | Första maj

Sista april, Valborgsmässoafton, är vårens högtidsdag. Sångerna och den hisnande insikten att ljuset alltid kommer åter, hur kall och mörk vintern än har varit, är värda att skåla för.

Dagen efter infaller kollektivismens högtid. Mer eller mindre glesa demonstrationståg med diverse politiska budskap tågar på många håll i landet.

För några är förstamajtågen en plikt, för andra ett sätt att knyta an till ett partis historia. Som Aftonbladets ledarskribent Daniel Swedin sade i podden Ledarredaktionen ”Första maj i dyr kavaj” i tisdags: ”Det är ett sätt att skriva in sig själv i en tradition, att värna arvet.”.

För alla oss som finner massrörelser och mindre rörelser i form av demonstrationståg olustiga och långtråkiga är det likväl av intresse att begripa vad som lockar. Varför vill man röra sig i grupp, marschera i takt och anta att man själv tycker som alla andra i samma led? Socialistiska staters krav på medborgarna att rätta sig i ledet och ge upp sin person och egenhet för kollektivets bästa avskräcker och gör det än mer svårfattligt.

Annons
Annons

Statsministern höll tal i Umeå och gav möjligen en hint om varför socialdemokrater och övrig vänster ärligen rycker ut till kollektivismens försvar. De har en historia att försvara och en tradition att bevara. Partiets makt vilar på en hävdad rätt att definiera historien. Då släpper man inte de symboliska landmärkena.

Inte så märkligt då, att Stefan Löfven i sitt tal hävdade en ny ordning i svensk politik där han och alla rumsrena partier står på ena sidan och Moderater och Kristdemokrater står på den andra, den sverigedemokratiska. Men hederligt och riktigt är det inte.

”...man börjar snegla på ett parti som en gång grundades av vit makt-rörelsen, och sen fundera på hur man ska kopiera deras retorik och samarbeta om deras politik” sade Löfven om Moderaterna.

Retoriken är hutlös och statsministern vet innerligt väl att han och hans parti många gånger har drivit igenom sin politik med hjälp av Sverigedemokraterna, partiet som springer ur vit maktrörelsen.

I och med januariöverenskommelsen blir det allt viktigare för Löfven och hans parti att tala om vad man inte är, eftersom det inte längre är lätt för partianhängarna att förklara vad man är.

När LO:s ordförande i en annan del av landet håller förstamajtal ett par timmar efter statsministern är det en internpolitisk uppmaning att gå upp till kamp som publiken bjuds på. De av Centern och Liberalerna inslagna kilarna om arbetsrätten och hyresregleringarna bidrar möjligen till ett något mer marknadsliberalt Sverige, men framför allt är de arbetarrörelsens fasa.

Som statsvetaren och Socialdemokraten Stig-Björn Ljunggren kommenterade i SVT Forum i går efter Löfvens tal: ”Politik är rätt rörigt nu för tiden”.

Annons
Annons

För att något reda upp i röran kan man med fördel återkomma till skillnaden mellan sista april och första maj. Det som skiljer de båda dagarna åt är detsamma som åtskiljer de idémässiga sidorna inom svensk politik: kollektivsim och individualism.

I retoriken blir skillnaden tydlig när Löfven utan undantag kallar staten och politiken för samhället. För vänstern är samhället och den politiska sfären ett och samma. För en borgerlig är samhället allt det som inte handlar om politik eller ekonomi – samhället är för en borgerlig person större än staten.

Det som förenar de kollektivistsiska partierna (från yttersta högern till yttersta vänstern) är tilltron till politikens möjligheter. Det är politiken som har byggt landet, inte medborgaren. Vill man att något ska uppmuntras subventioneras det, ska något stoppas beskattar man det. Idén om det goda formuleras politiskt och kommer av politiska beslut, menar kollektivisterna.
När Löfven talade i Umeå beskrev han studentstaden som en arbetarpolitisk dröm: industri, bildning och kultur.

En borgerligt sinnad skulle inte dra politiska växlar på det fria näringslivet, på vetenskap och bildning eller på kulturens sfär. För detta är de för värdefulla.

Andra maj, välkommen! Årets kollektivistiska högtidsdag är över och de allra flesta återgår till alla de verksamheter och uppgifter som inte har ett dugg med politik att göra. Den andra maj och alla andra dagar firar vi allt det som inte handlar om politik.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons