Annons

”Osant och polariserande om stöket i skolan”

Om nu Sveriges Elevkårer företräder så många elever, hur kommer det sig att de till synes ignorerar det stora antalet elever som faktiskt tycker att det är stökigt i skolan? Det skriver Isak Skogstad i en replik.

Under strecket
Publicerad
Isak Skogstad svarar på kritik från Ebba Kock om kränkthetskultur i skolan.
Isak Skogstad svarar på kritik från Ebba Kock om kränkthetskultur i skolan. Foto: Privat, Fredrik Sandberg/TT

REPLIK | ORDNING I SKOLAN

Ebba Kock, ordförande för Sveriges Elevkårer, skriver i en debattartikel att hon är oroad över tonläget som råder i debatten om ordning och reda i skolan. Hon menar att det har målats upp en bild av dagens elever som stökiga. Men om man läser Kocks debattartikel noga framkommer det inte bara felaktigheter – utan även motstridiga påståenden.

Låt mig börja med anledningen till att jag skriver denna replik. Kock menar inte bara att jag är en av de debattörer som använder mitt inflytande ”till att inskränka ungas rättigheter”, hon menar rent av att mitt agerande som skoldebattör gör så att Sverige som demokrati är ”ute på hal is”. Det är min åsikt att om man pekar ut personer och anklagar dem för att vara hot mot vår demokrati, då är det viktigt att man belägger sina anklagelser med fakta. I det brister Kock.

Kock skriver: ”Skoldebattören Isak Skogstad talar om en allmän kränkthetskultur där allt fler känner sig kränkta för minsta lilla tillrättavisning”. Först stod det att jag har sagt att det inte går att tillrättavisa elever utan att de känner sig kränkta, men det fick Kock ändra då det var ännu en osanning jag ifrågasatte först när jag läste artikeln. Nåväl, hur står det då till med mitt påstående om att det råder en kränkthetskultur i svensk skola?

Annons

Paradoxalt nog skriver Kock själv i artikel att ”Sanningen är att antalet anmälningar till Skolinspektionen om kränkande behandling har mer än femfaldigats mellan åren 2006 och 2017”. Kock tolkar det som ett belägg för att allt fler elever blir kränkta. Jag undrar om hon verkligen läst den källa hon hänvisar till, då till och med Skolinspektionen skriver i sin rapport om ökningen att ”Sannolikt kan en ökad medvetenhet i samhället om möjligheten att anmäla missförhållanden till Skolinspektionen förklara delar av ökningen”.

Därtill ska läggas det faktum att om man frågar lärarna själva uppger hela en av fem att de rent av tvekar att ingripa vid bråk på grund av att de är rädda för att eleven eller föräldrarna ska anmäla dem. Och ännu fler, fyra av tio, uppger att deras oro för att bli anmäld har ökat under de senaste åren.

Vad är detta tecken på, om inte en kränkthetskultur? Allt fler anmäler och lärare blir rädda för att göra sitt jobb. Det är enligt mig ett tydligt tecken på en destruktiv kränkthetskultur som måste bemötas. Om man inte gör det är risken stor att de elever som blir kränkta på riktigt inte tas på allvar, då antalet slentriananmälningar gör att anmälningsfunktionen förlorar sin trovärdighet.

Vidare skriver Ebba Kock att hon företräder elever samt att hon och hennes styrelse inte ser elever som stör undervisningen i sin vardag. Enskilda anekdoter kan visserligen vara intressanta, men för debattens skull är de inte relevanta. Det krävs helt enkelt riktiga undersökningar för att ta reda på hur det ligger till.

När eleverna själva tillfrågades i en undersökning som publicerades så sent som för några veckor sedan sedan, uppgav hela 58 procent av eleverna att lektionerna störs av andra elever som saboterar ordningen i klassrummet. Dessutom har elevernas upplevda trygghet i skolan minskat under senare år. Om nu Sveriges Elevkårer företräder så många elever, hur kommer det sig att de till synes ignorerar det stora antalet elever som faktiskt tycker att det är stökigt i skolan? Eller för de elever som känner sig otrygga?

Avslutningsvis varnar Kock för att ”vuxna i maktposition” efterfrågar olika lösningar för att komma till rätta med problemen. Oavsett vad man tycker om de sakpolitiska förslagen, menar jag att debatten måste föras på hederliga grunder. Ebba Kock, som jag noterar själv tillhör den grupp hon pekar ut, ”vuxna i maktposition”, bidrar inte med sitt inlägg till en förbättrad debatt med sitt polariserande inlägg. Som företrädare för en stor organisation torde man vara försiktig med att fara med osanningar, vantolka artiklar eller anklaga andra för att vara hot mot demokratin. Det är, för att använda Kocks egna ord, ”en djupt oroväckande retorik”.

Isak Skogstad
gymnasielärare, skoldebattör

Isak Skogstad.
Isak Skogstad. Foto: Privat
”Kränkthetskulturen i skolan urholkar lärarnas auktoritet” - DN.SEdn.se
Annons
Annons

Isak Skogstad svarar på kritik från Ebba Kock om kränkthetskultur i skolan.

Foto: Privat, Fredrik Sandberg/TT Bild 1 av 2

Isak Skogstad.

Foto: Privat Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons