Annons

Olof Ehrenkrona:Angloamerikansk skymning

Donald Trump
Donald Trump Foto: Evan Vucci / TT
Publicerad

Ledare | Civilisation i baklås

Har det någon betydelse att USA:s president påstår att han har hört att vindkraftverk orsakar cancer? Eller spelar det kanske ingen roll att den fria världens viktigaste väktare blir en global driftkucku? Och vad får det för konsekvenser för våra föreställningar om politikens rationalitet när Storbritanniens parlamentariska system, som är något av arketypen för den västerländska demokratin, går helt i baklås?

USA:s och Storbritanniens problem manifesteras just nu av Donald Trump och Theresa May. Men de är bara symptom på problem som går djupare än så. Och som har en längre historia. Den fundamentala frågan är hur några av världens mest välutbildade och framgångsrika nationer har kunnat frambringa ledare med så allvarliga brister att de blir en systemfara?

Frågan blir inte mindre intressant av att de är varandras absoluta motsatser. May är seriös, fokuserad och plikttrogen i en utsträckning som gör henne omedveten om sina begränsningar. Trumps omni-potens bottnar i en extrem själv-överskattning och egocentrism. Han är oseriös, ofokuserad och helt utan pliktkänsla.

Annons

Frågan för britterna att fundera över när brexit-tumultet väl är över och för amerikanska folket när Trump har flyttat ut ur Vita Huset är: hur kunde det bli så här? Vari består systemfelet? Varför upphör förnuftet att styra? Varför blir det orimliga plötsligt rimligt och hur kan vi tolerera att högsta maktens oförblommerade osanningar blir en normaliserad del av det politiska samtalet?

I hela västvärlden bör frågan ställas vad som händer när vår samhällsmodell börjar förknippas med dysfunktionella ledare och institutioner. Och när det blir uppenbart för omvärlden att våra samhällsdebatter, mediediskurser och nätkonversationer har fått allt svårare med verklighetsförankringen. När vi inte längre kan tala om fakta som sparkar, eftersom det som i själva verket pågår därute är sanningskärlekens dödsryckningar.

Vi har byggt våra samhällen på förnuftstro, kritisk prövning och vetenskapligt kunskapssökande. På bara några få sekler har vi med hjälp av dessa byggstenar skapat en unik mänsklig framgångshistoria.

Det angloamerikanska bidraget har varit betydande för att inte säga helt avgörande inom filosofi, politik och ekonomi. Inom naturvetenskaperna är bilden densamma. Ser vi till vår tids megatrender inom exempelvis digitalisering och biomedicin så är de angloamerikanska bidragen till utvecklingen helt dominerande.

Därför bör vi vara starkt oroade över tendenserna till att universiteten i Storbritannien och USA avintellektualiseras och identitetstänkandet tar över. Det betyder att vetenskapliga meriter devalveras och att det blir viktigare att vara politiskt korrekt än att orädd söka sanningen.

Liknande tendenser har också nått Sverige. Hotet mot den fria forskningen och det sökande akademiska samtalet kommer i vår tid inte bara från auktoritära och totalitära stater, rigida akademi-ledningar eller starka intressekonstellationer, utan också från aktivistiska studenter som av identitetspolitiska skäl gör anspråk på att få censurera lärarna och forskningen.

Sambandet mellan antiintellektuella strömningar på universiteten och ett slutet och dogmatiskt samhällsklimat är starkt. Polarisering och populism frodas där den intellektuella beredskapen att kritiskt granska rykten och falska nyheter är låg.

Men skymningen till trots kan vi trösta oss med att ett grund- läggande drag i vår västerländska civilisation är vår förmåga till något som den anglosaxiska världens ledare just nu saknar – självkritik.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons