Annons

”Anmärka på bordskick gör dig inte belevad – tvärtom”

Att hökaktigt iaktta andras uppförande får oss inte att framstå som belevade, tvärt om. Givetvis finns det gränser för vad som kan accepteras vid ett middagsbord, men i vilken hand någon väljer att hålla sin sked bör vara dennes ensak. Det menar SvD:s etikettexpert Sofia Larsson.

Under strecket
Publicerad

Illustration: Thomas Molén

Bild 1 av 1

Illustration: Thomas Molén

Bild 1 av 1
Illustration: Thomas Molén
Illustration: Thomas Molén

Fråga: Är det korrekt bordsskick nu för tiden att hålla skedar i vänster hand när man äter ”utanför familjen”? Går det an på finare fester eller till och med Nobelmiddagen? Född 1930 lärde jag mig som vuxen att dölja min vänsterhänthet vid måltider. Min plåga att skriva min namnteckning inför ”publik” var enorm mina första 30–40 år, men det har lättat med åren och den allmänna synen på vänsterhänthet. Men vad är rätt på fest i dag?

Sofia Larsson: Jag förstår att det måste ha varit en plåga att vara vänsterhänt i ett så högerhands-normativt samhälle som vårt, både rent praktiskt och mentalt. Tack och lov verkar det ha blivit bättre, till exempel kring hur skolan hanterar detta och att det i dag finns många specialtillverkade prylar för vänsterhänta. Tekniska framsteg har också hjälpt till, numera skriver vi främst digitalt istället för med sakta torkande bläck, vilket torde vara till fördel för de cirka tio procent som inte är högerhänta.

Annons
Annons

Även på en finare middag tycker jag att en människa ska få vara som den är skapt, så länge det inte framkallar obehag hos andra.

Att hökaktigt iaktta andras uppförande, istället för att se till att man själv ger ett trevligt bemötande, är ett klassiskt tecken på osäkerhet.

Varför skulle en vänsterhänt behöva tänka helt omvänt, bara för att passa in i en föråldrad mall? Vänsterhänta har traditionellt sett varit föremål för både fördömande och fascination. Det senare har sannolikt spätts på av faktumet att flera personer som anses tillhöra tidernas största genier – som da Vinci, Marie Curie och Nicola Tesla – varit vänsterhänta.

Det enda lilla trubbel jag kan tänka mig kan uppstå i en middagssituation, oavsett om man är geni eller inte, är en eventuell armbågskrock om en vänsterhänt och en högerhänt synkroniserat lyfter soppskedarna. Men med minsta lilla uppmärksamhet på sin bordsgranne är det problemet lätt avhjälpt.

Bordsskick är ett av de områden där jag tycker att människor ibland lägger väl mycket fokus. Självklart ska man inte smaska och slaska, men diskussionen riskerar att bli väldigt detaljorienterat vilket lägger sordin på stämningen. Många kan känna sig nervösa och påpassade av några få pompösa etikettsbeivrare.

Faktum är att den sortens småaktigt beteende inte alls får någon att verka belevad, tvärtom.

Att hökaktigt iaktta andras uppförande, istället för att se till att man själv ger ett trevligt bemötande, är ett klassiskt tecken på osäkerhet.

Därmed inte sagt att det går att göra vad som helst vid middagsbordet och komma undan med det. Under just Nobelfestligheterna, som du nämner, har det skett några rejäla blundrar. Den spanske litteraturpristagaren Camilo José Cela tog med älskarinnan istället för frun 1989 och Göran Persson pratade i telefon vid middagsbordet 2003. Jag tycker dock inte att vi ska vara allt för kategoriska med mobiler, de fyller så många funktioner i dag.

Om två middagsdeltagare tar upp telefonerna och visar varandra foton med anledning av konversationen, då behöver det inte nödvändigtvis vara fel. Det är som när vi förr använde en bild i plånboken för att skapa band och förtrolighet, inte för att oförskämt skärma av sig från sällskapet.

Men på just Nobelfesten bör man kanske låta mobilen ligga kvar i fickan.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons