Annons

Ann, 60: ”Oväntad och enorm adrenalinkick”

Löpning kan betyda mycket i en människas liv, det vittnar läsarmejlen till serien Ultralöparna om.
Löpning kan betyda mycket i en människas liv, det vittnar läsarmejlen till serien Ultralöparna om. Foto: Jessica Gow/TT

Passion, lycka och utmaning. Läsargensvaren på serien Ultralöparna vittnar om att löpning handlar om mycket mer än kondition.

Under strecket
Publicerad

Åke Myr började ifrågasätta syftet med långlopp. Hans nya mål är att springa Sörmlandsledens sträckor med sin trogne medlöpare Jagger.

Foto: Privat

1 / 9

Åke Myr började ifrågasätta syftet med långlopp. Hans nya mål är att springa Sörmlandsledens sträckor med sin trogne medlöpare Jagger.
Åke Myr började ifrågasätta syftet med långlopp. Hans nya mål är att springa Sörmlandsledens sträckor med sin trogne medlöpare Jagger. Foto: Privat

Sista tävlingen: fjällmara i horisontellt regn

För 10 år sen gick jag över till ultralöpning. Utmaningarna och naturupplevelserna lockade. Otaliga fjällmaror och andra långlopp senare börja jag fundera över vad syftet är med alla tävlingar. För att få en medalj runt halsen trots att tiderna ökar med stigande ålder?

Efter ha genomlidit en fjällmara i horisontellt regn och snö så beslöt jag att byta till egna utmaningar. Förvånande nog hittade jag utmaningen runt knuten: Sörmlandsleden. Mitt nya mål framöver blir att avverka leden etapp för etapp tillsammans med min oförtröttlige medlöpare Jagger. Av 100 mil har vi så här långt upptäckt 14.

/Åke Myr

Annons
Annons

Ann sprang sitt första maraton vid 50 och siktar nu tio år senare på Berlin maraton.

Foto: Pontus Lundahl/TT

2 / 9

Ann sprang sitt första maraton vid 50 och siktar nu tio år senare på Berlin maraton.
Ann sprang sitt första maraton vid 50 och siktar nu tio år senare på Berlin maraton. Foto: Pontus Lundahl/TT

”Fick enorm adrenalinkick efter min första mara”

Jag hade just fyllt 50 när jag sprang mitt första maratonlopp. Efter att ha kommit i mål på Stockholms stadion fick jag en helt oväntad och enorm adrenalinkick. Det fanns inga gränser för energin som behövde komma ut. Första dagen tillbaka på jobbet efter loppet, liksom studsade jag fram i korridorerna på mina höga klackar. Stegen var lätta och snabba. Benen gick av sig själva utan ansträngning.

Den fysiska ansträngningen ger ibland härlig utdelning i form av flow. Varje handling, rörelse och tanke liksom kommer av sig själv och ger utrymme för nya kreativa tankar. Jag släpper stressen.

Löpningen har sen detta första lopp blivit ett behov och nu tio år senare kommer jag att springa Berlinmaraton i september.

/Ann Ramsay

Annons
Annons

Drivkraften med ultraloppen är för Viktor att överskrida gränsen för vad han trodde var möjligt.

Foto: Henrik Brunnsgård/TT

3 / 9

”Lägger undan klockan för mer lustfylld löpning”

Drivkraften med ultraloppen är för Viktor att överskrida gränsen för vad han trodde var möjligt.
Drivkraften med ultraloppen är för Viktor att överskrida gränsen för vad han trodde var möjligt. Foto: Henrik Brunnsgård/TT

Jag springer långt för att överskrida gränserna för vad jag trodde var möjligt. När du springer ett ultralopp är dessutom sluttiden mindre viktig. Bara att klara av att springa åtta eller tio mil är nog.

Tyvärr blir tiden ofta ändå en faktor när du sprungit några ultralopp eftersom du vill pressa dig lite mer. Då kommer stressen in. För mig har det inneburit att jag lagt undan klockan mellan loppen. Då blir löpningen friare och mer lustfylld.

/Viktor

Annons
Annons

Vetskapen att man klarar att bita ihop och orka lite till i ett ultralopp är en hjälp på jobbet och under småbarnsåren.

Foto: Claudio Bresciani/TT

4 / 9

Vetskapen att man klarar att bita ihop och orka lite till  i ett ultralopp är en hjälp på jobbet och under småbarnsåren.
Vetskapen att man klarar att bita ihop och orka lite till i ett ultralopp är en hjälp på jobbet och under småbarnsåren. Foto: Claudio Bresciani/TT

”Allt handlar om att se om det går”

Fick upp ögonen för mer extrema distanser efter att ha kört flera maraton och tre svensk klassiker. Har sprungit femton maraton/ultramaraton och de som sticker ut är SM i tio mil och ett maraton där man sprang upp och ner för Hammarbybacken motsvarande ett maraton.

Alla erfarenheter hjälper mig i såväl det yrkesmässiga som under småbarnsåren. Jag vet att jag klarar att bita ihop när sömnen tryter eller det är kämpigt. Det är precis samma som i slutfasen av ett lopp. Det enda som gäller är att komma i mål.

Har tappat sugen för ”vanliga” lopp där det handlar mer om att trimma tiderna. Älskar det okända med nya och extrema lopp. Allt handlar om att se om det går...

/Sara

Annons
Annons

Känslan av att vara i god form är mycket attraktiv.

Foto: Hasse Holmberg/TT

5 / 9

Känslan av att vara i god form är mycket attraktiv.
Känslan av att vara i god form är mycket attraktiv. Foto: Hasse Holmberg/TT

”Livsstil centrerad kring löpning blev mitt mål”

Jag började löpträna sista året i gymnasiet för gymnastikbetygets skull 1974, men blev omgående "hooked" och började tävla i långlopp flera gånger i månaden efter att ha nått kring snitt sex–sju mil/vecka inom ett halvår.

Inom tre–fyra år började jag elitsatsa på maraton (nådde två medaljer i SM i maraton 1979 och 1980) och i den vevan insåg jag att livsstilen centrerad kring löpning mitt på dagen blev ett mål i sig att prioritera, så jag slutade på KTH Fysik och valde senare aktiehandel som ett smidigt intressant verktyg ekonomiskt som inte inkräktade på löpningen.

Nu har jag sprungit över cirka 232 000 kilometer i hela livet motsvarande knappt en mil om dagen i snitt och deltagit i över 700 löptävlingar (varav 34 fullföljda maraton).

Det är en del gamla för dåligt rehabiliterade skador som utgör begränsningen för min dos senaste året på i snitt cirka sju kilometer per dag. Jag sprang sannolikt mitt sista lopp 2017, ett backlopp uppför i Marbella.

Känslan av att vara i upplevd god form (vilopuls långt under 30 fortfarande) och att vara lätt i kroppen (BMI alltid 18–19)  känns fortfarande mycket attraktivt för mig även om jag njöt som mest när jag oftast sprang lugna (cirka 4.30 min/km) tremilsrundor flera gånger i veckan för omkring 40 år sedan.

/B E

Annons
Annons

Löpning har inget med prestation att göra för Lotta, men är en stor hjälp för att må bra.

Foto: Anders Good/TT

6 / 9

Löpning har inget med prestation att göra för Lotta, men är en stor hjälp för att må bra.
Löpning har inget med prestation att göra för Lotta, men är en stor hjälp för att må bra. Foto: Anders Good/TT

”Löpning har många gånger räddat mig”

Löpning betyder mycket för mig. Springer tre gånger i vecka mellan 8–10 kilometer per gång. Springer helst själv. Utan musik i öronen. Tycker om att höra naturens och omgivningens ljud. Tycker om att få fokusera på markens underlag och hur vädret och solen känns mot kroppen.

Får ofta frågan från grannar och andra om jag springer med mål att springa lopp. Svarar alltid (lite stolt) nej. Totalt ointresserad av att tävla i löpning. Löpning har inget med prestation att göra för mig. Det är handlar mer om själslig och känslomässig balans. Ibland tar en springrunda 50 minuter och ibland tar samma springrunda 80 minuter. Det kvittar!

Under livets dalar har löpning många gånger räddat mig från att må sämre än jag gjort. Det är jag tacksam för.

/Lotta, 37 år

Annons
Annons

”Lycklig Kungsholmsbo” började med löpning vid 65 och har genomfört två halvmaror.

Foto: Vidar Ruud/TT

7 / 9

”Lycklig Kungsholmsbo” började med löpning vid 65 och har genomfört två halvmaror.
”Lycklig Kungsholmsbo” började med löpning vid 65 och har genomfört två halvmaror. Foto: Vidar Ruud/TT

”Att springa är livet!”

Intressanta artiklar om ultralöpning. För mig betyder löpningen väldigt mycket!

Började med detta när jag fyllt 65 år, är idag 71, och i början blev det några kilometer litet då och då, det var väldigt tungt och jobbigt. Men jag höll ut ett tag och ganska snart upplevde jag den härliga känslan efteråt, med energi och en viss lyckokänsla.

Det blev mer och längre med tiden och även den upplyftande känslan under passen infann sig. En del lopp har det blivit också, vilket är inspirerande att genomföra, till och med två halvmaror har jag klarat. De perioder då löpningen inte kunnat genomföras på grund av skador, har humöret blivit lidande och jag har tappat energi, så det betyder mycket att komma ut och springa, året runt.

Ultralöpning är jag tyvärr för gammal för då jag började så sent i livet att springa, men det verkar väldigt härligt utmanande! Önskar jag kunde göra detta.

Att springa är livet!

/Lycklig Kungsholmsbo

Annons
Annons

Varför trängas under Göteborgsvarvet när man kan springa sträckan dagen efter loppet när lugnet lagt sig.

8 / 9

Varför trängas under Göteborgsvarvet när man kan springa sträckan dagen efter loppet när lugnet lagt sig.
Varför trängas under Göteborgsvarvet när man kan springa sträckan dagen efter loppet när lugnet lagt sig.

”Springer Göteborgsvarvet – dagen efter”

Att inte kunna springa eller cykla på grund av skada eller sjukdom är för mig förenat med starkt obehag.

Nu är jag 62 år, har sedan ungdomen sammanlagt sprungit drygt två och ett halvt varv runt jorden, cyklat det dubbla.

För mig är det lustfyllt att springa i naturen, cykla i oupptäckta delar av omgivningen, bara jag tänker på det, som nu, känner jag en längtan och lust i kroppen.

För mig försvinner känslan av frihet om jag börjar ta tid, se hur långt jag har förflyttat mig, eller på annat sätt mäta min prestation. (Enda loppet jag har sprungit var en kvarts maraton som jag sprang på 44.33. Göteborgsvarvet har jag sprungit tidigt på morgonen dagen efter loppet när jag lugnet lagt sig.) Det räcker att jag vet att jag är stark, att min kropp bär mig.

Hade jag levt i en annan tid hade jag förmodligen varit springande budbärare.

Nu är jag i stället fysioterapeut med psykoterapiutbildning, arbetar nästan uteslutande med psykisk ohälsa och stressrelaterade besvär, och har en trygg grund i kunskaper från båda mina utbildningar. En del av arbetet är att lyckas motivera patienter att börja röra på sig med glädje i stället för tvång.

Tilläggas kan att jag just nu har en meniskskada som gör att jag inte kunnat springa på några månader, men cykling fungerar. Tack och lov, både för mig själv och för min omgivning!

/Malin Alström, Göteborg

Annons
Annons

Många steg per dag renderar beröm på läkarbesöket.

Foto: Tomas Oneborg

9 / 9

Många steg per dag renderar beröm på läkarbesöket.
Många steg per dag renderar beröm på läkarbesöket. Foto: Tomas Oneborg

”Håller ett snitt på 14 500 steg per dag”

Jättekul läsning i SvD om Johan Steene och extremidrott. Har tyvärr ingen egen erfarenhet av den sortens ”motion”. Har i och för sig alltid sprungit lite till husbehov, men aldrig mer än så. Brukar säga att jag sprang när jag var ung, joggade när jag var medelålders och som äldre blev det att lufsa fram!

Sedan något år så har jag slutat springa, kroppen höll helt enkelt inte längre. Inte att undra på kanske om man fyller 68 i sommar och väger runt en tiondels ton! Övergått till långpromenader – håller ett snitt på cirka 14 500 steg per dag det senaste dryga året, vilket innebär beröm hos farbror doktorn – 113/70 i blodtryck och 52 i vilopuls är tydligen ganska så bra siffror för en gammal tjockis!

Nog med skryt nu.

/Claes

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons