Annons

Ann Britt, 82, flyttar hemifrån varje månad

Två veckor hemma och två veckor borta. För runt 10 000 svenskar är korttidsboende en möjlighet att bo kvar hemma längre – och samtidigt en avlastning för de anhöriga.

Ann Britt Straka, 82, har numer två olika hem.

Under strecket
Publicerad

Ann Britt och Ernst Straka, 82 respektive 89 år, hemma i lägenheten i Järfälla. Ernst måste hjälpa Ann Britt med det mesta i hemmet, som att ta på och av sig skorna.

Foto: Lars PehrsonBild 1 av 8

Just nu har Ann Britt Straka inbokat två veckor i månaden på Kastanjen till och med september månad. Hur det blir sen vet hon inte riktigt: ”Man får ta en dag i taget.”

Foto: Lars PehrsonBild 2 av 8

Nästa år firar makarna Straka 60 år som gifta. ”Jag vet inte riktigt hur vi ska fira. Vi firade 50 år ute på Djurgården, på Djurgårdsbrunns värdshus”, säger Ann Britt.

Foto: Lars PehrsonBild 3 av 8

Hemmet i Järfälla är fyllt av minnen och prydnadssaker. När flytten går till Kastanjen tar Ann Britt Straka med sig lite personliga saker. ”Det är ju som ett sjukhus, det är lite kalt, men har man egen duk och lite blommor och sådant med sig så.”

Foto: Lars PehrsonBild 4 av 8

Marie Näslund och Adela Hagström, undersköterskor på Kastanjen i Järfälla, serverar Ann Britt Straka sockerkaka och kaffe.

Foto: Lars PehrsonBild 5 av 8

”Hon är Kastanjens pärla”, säger Ann Britt Straka om Sanna Joben, som är verksamhetsledare på Mingla mötesplats på entréplanet där det erbjuds aktiviteter och underhållning.

Foto: Lars PehrsonBild 6 av 8

Sommarvädret bjuder på möjligheter till att tillbringa mer tid utomhus.

Foto: Lars PehrsonBild 7 av 8

Gerfried Brunner samtalar med Sanna Joben och Ann Britt Straka.

Foto: Lars PehrsonBild 8 av 8

Ann Britt och Ernst Straka, 82 respektive 89 år, hemma i lägenheten i Järfälla. Ernst måste hjälpa Ann Britt med det mesta i hemmet, som att ta på och av sig skorna.

Foto: Lars PehrsonBild 1 av 1
Ann Britt och Ernst Straka, 82 respektive 89 år, hemma i lägenheten i Järfälla. Ernst måste hjälpa Ann Britt med det mesta i hemmet, som att ta på och av sig skorna.
Ann Britt och Ernst Straka, 82 respektive 89 år, hemma i lägenheten i Järfälla. Ernst måste hjälpa Ann Britt med det mesta i hemmet, som att ta på och av sig skorna. Foto: Lars Pehrson

Halva månaden bor Ann Britt och Ernst Straka isär. Efter 59 års äktenskap och 47 år i lägenheten med vävtapet och brunlackerade garderobsdörrar fungerar det inte längre att bo tillsammans på heltid.

Om några dagar flyttar 82-åriga Ann Britt in på Kastanjens äldreboende i Järfälla. Det blir första gången hon bo där två veckor i rad: i höstas blev hon beviljad en vecka i månaden, nu har det utökats till det dubbla. Det är mycket som inte längre funkar hemma – trösklarna, den höga badkarskanten, den smala spiraltrappan upp till lägenheten på tredje våningen.

Att Ann Britt blivit beroende av sin make för minsta vardagssyssla är ansträngande för dem båda. För Ernst Straka, 89, är det inte alltid lätt att vara den som vårdar, den som måste orka för två.

Annons
Annons

Just nu har Ann Britt Straka inbokat två veckor i månaden på Kastanjen till och med september månad. Hur det blir sen vet hon inte riktigt: ”Man får ta en dag i taget.”

Foto: Lars PehrsonBild 1 av 2

Nästa år firar makarna Straka 60 år som gifta. ”Jag vet inte riktigt hur vi ska fira. Vi firade 50 år ute på Djurgården, på Djurgårdsbrunns värdshus”, säger Ann Britt.

Foto: Lars PehrsonBild 2 av 2

– Det fungerar bra med växelboende. För Ann Britt är det viktigt och för min del är det också bra. Det är stressande att stå till tjänst hela tiden.

Just nu har Ann Britt Straka inbokat två veckor i månaden på Kastanjen till och med september månad. Hur det blir sen vet hon inte riktigt: ”Man får ta en dag i taget.”
Just nu har Ann Britt Straka inbokat två veckor i månaden på Kastanjen till och med september månad. Hur det blir sen vet hon inte riktigt: ”Man får ta en dag i taget.” Foto: Lars Pehrson

Ansökan om att en hiss för att underlätta vardagen på Hammarvägen fick avslag, likaså ansökan om korttidsboende. Efter två avslag upplyste Järfälla kommun om att det var bättre att ansöka om växelboende.

Det var en term som makarna Straka aldrig hade hört talas om tidigare.

– Då tog det två dagar, sen fick jag komma dit, säger Ann Britt.

Ann Britt Straka hör till en grupp som är närmast osynlig i den svenska äldreomsorgsdebatten: de som är nöjda. Maken är på gångavstånd till Kastanjen och kan hälsa på varje dag. Maten är god och i badrummet står en egen tvättmaskin. Personalen beskriver hon som varm och tillmötesgående.

Nästa år firar makarna Straka 60 år som gifta. ”Jag vet inte riktigt hur vi ska fira. Vi firade 50 år ute på Djurgården, på Djurgårdsbrunns värdshus”, säger Ann Britt.
Nästa år firar makarna Straka 60 år som gifta. ”Jag vet inte riktigt hur vi ska fira. Vi firade 50 år ute på Djurgården, på Djurgårdsbrunns värdshus”, säger Ann Britt. Foto: Lars Pehrson

Vid köksbordet hemma på Hammarvägen bläddrar hon i en tunn månadskalender i A5-format. Bakom hennes rygg hänger en vit porslinsplatta med texten ”Världens bästa mamma”. Hon pekar i kalendern: de kommande två veckorna på Kastanjen har hon både fotvård och hårfrisering inplanerat.

Annons
Annons

Hemmet i Järfälla är fyllt av minnen och prydnadssaker. När flytten går till Kastanjen tar Ann Britt Straka med sig lite personliga saker. ”Det är ju som ett sjukhus, det är lite kalt, men har man egen duk och lite blommor och sådant med sig så.”

Foto: Lars PehrsonBild 1 av 5

Marie Näslund och Adela Hagström, undersköterskor på Kastanjen i Järfälla, serverar Ann Britt Straka sockerkaka och kaffe.

Foto: Lars PehrsonBild 2 av 5

”Hon är Kastanjens pärla”, säger Ann Britt Straka om Sanna Joben, som är verksamhetsledare på Mingla mötesplats på entréplanet där det erbjuds aktiviteter och underhållning.

Foto: Lars PehrsonBild 3 av 5

Sommarvädret bjuder på möjligheter till att tillbringa mer tid utomhus.

Foto: Lars PehrsonBild 4 av 5

Gerfried Brunner samtalar med Sanna Joben och Ann Britt Straka.

Foto: Lars PehrsonBild 5 av 5

– Det är så bekvämt när allt är i samma hus. Det är bara att ta hissen ner – inte ta på utekläder, inte låsa dörren, inte någonting.

Hemmet i Järfälla är fyllt av minnen och prydnadssaker. När flytten går till Kastanjen tar Ann Britt Straka med sig lite personliga saker. ”Det är ju som ett sjukhus, det är lite kalt, men har man egen duk och lite blommor och sådant med sig så.”
Hemmet i Järfälla är fyllt av minnen och prydnadssaker. När flytten går till Kastanjen tar Ann Britt Straka med sig lite personliga saker. ”Det är ju som ett sjukhus, det är lite kalt, men har man egen duk och lite blommor och sådant med sig så.” Foto: Lars Pehrson

Forskningsunderlaget om förekomsten och kvaliteten på växelvård i Sverige är bristfälligt. Socialstyrelsens statistik visar att äldre som har beslut om korttids- och växelvård har minskat något sedan 2010. I en granskning gjord av äldreförvaltningen i Stockholms stad just 2010 uppgavs budgetskäl som orsak till minskningen men också att boendeformen innebär en onödig ”mellanlandning” som inte gagnar den äldre – att hen kan påverkas negativt av att behöva flytta ett flertal gånger.

1/2

Marie Näslund och Adela Hagström, undersköterskor på Kastanjen i Järfälla, serverar Ann Britt Straka sockerkaka och kaffe.

Foto: Lars Pehrson
2/2

”Hon är Kastanjens pärla”, säger Ann Britt Straka om Sanna Joben, som är verksamhetsledare på Mingla mötesplats på entréplanet där det erbjuds aktiviteter och underhållning.

Foto: Lars Pehrson

En vecka efter vårt besök hemma hos Ann Britt Straka tar hon emot oss på avdelningen Norrskenet, högst upp i Kastanjens korttidsboende. Här är dörrpassagerna tröskellösa, korridorerna breda och hissen stor som en friggebod. I resväskan rymdes inte bara ombyte för två veckors vistelse – omsorgsfullt har hon vikt ner broderade dukar, skira blombuketter i propenplast och inramade minnen för att fylla sterila väggar i det tillfälliga hemmet med liv.

Över kaffe och sockerkaka med bär och grädde berättar Ann Britt om mötesplatsen Mingla på bottenplan; om eftermiddagar med sittgympa, musik och bingospel. Hon är tillfreds.

– Här har jag det så bra. När jag kom hit fick jag tårta två dagar i rad. I dag har vi fått wallenbergare till lunch, och så ostkaka och grädde. Vad mer kan man begära?

1/2

Sommarvädret bjuder på möjligheter till att tillbringa mer tid utomhus.

Foto: Lars Pehrson
2/2

Gerfried Brunner samtalar med Sanna Joben och Ann Britt Straka.

Foto: Lars Pehrson

Det som felar i livet just nu är inte främst att vara borta hemifrån: det är smärtan i benen, kroppen som sviker och gör ont. När hon sätter ord på det onda kommer plötsligt tårarna.

– Jag längtar väl hem, jag trivs ju hemma och så, men det är så mycket enklare här allting. Men det är klart att jag är deppig ibland, när jag har ont.

Om maken Ernst också skulle bli dålig vet hon inte hur de två skulle lösa det. Skulle de få bo tillsammans?

– Jag skulle ju önska det. Men hur det skulle gå, det vet jag inte. Det är inte vi som kan bestämma det. Man kan inte fundera hur det ska bli framåt, det är bäst att ta en dag i taget.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons