Annons

Anna Takanen har en historia att berätta

Anna Takanen avslutar sin lovordade chefstid på Göteborgs stadsteater med en djupt personlig uppsättning om de finska krigsbarnens öde. Om en månad tillträder hon som teaterchef på Kulturhuset Stadsteatern och kommer även där att satsa på nyskriven dramatik.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

”Det blir en utmaning. Kulturhuset Stadsteatern är mer än dubbelt så stor som Göteborgs dito”, säger Anna Takanen om sitt nya jobb.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMANBild 1 av 3

Anna Takanen avslutar sitt chefskap på Göteborgs stadsteater med att regissera ”Fosterlandet”, som har premiär den 25 februari. Sedan väntar jobbet som teaterchef på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMANBild 2 av 3

Om en månad tillträder Anna Takanen som teaterchef på Kulturhuset Stadsteatern och kommer även där att satsa på nyskriven dramatik.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMANBild 3 av 3

”Det blir en utmaning. Kulturhuset Stadsteatern är mer än dubbelt så stor som Göteborgs dito”, säger Anna Takanen om sitt nya jobb.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMANBild 1 av 3

Anna Takanen avslutar sitt chefskap på Göteborgs stadsteater med att regissera ”Fosterlandet”, som har premiär den 25 februari. Sedan väntar jobbet som teaterchef på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMANBild 2 av 3

Om en månad tillträder Anna Takanen som teaterchef på Kulturhuset Stadsteatern och kommer även där att satsa på nyskriven dramatik.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMANBild 3 av 3
1/3

”Det blir en utmaning. Kulturhuset Stadsteatern är mer än dubbelt så stor som Göteborgs dito”, säger Anna Takanen om sitt nya jobb.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN
2/3

Anna Takanen avslutar sitt chefskap på Göteborgs stadsteater med att regissera ”Fosterlandet”, som har premiär den 25 februari. Sedan väntar jobbet som teaterchef på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN
3/3

Om en månad tillträder Anna Takanen som teaterchef på Kulturhuset Stadsteatern och kommer även där att satsa på nyskriven dramatik.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN

FOSTERLANDET • GÖTEBORGS STADSTEATER • PREMIÄR 25 FEBRUARI

Anna Takanen har bråda dagar. Hon håller på att avsluta sitt nioåriga chefskap på Göteborgs stadsteater samtidigt som hon förbereder det nya förordnandet på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Samtidigt är hon en helt uppslukad regissör för den nya pjäsen ”Fosterlandet”. Det ska bli fem timmar teater om finska krigsbarn: om deras och föräldrarnas trauma, sorg och förlust.

Anna Takanen har precis avslutat ett repetitionspass, några tekniker står ännu kvar och i fonden rullar ett avsnitt av filmatiseringen av Väinö Linnas ”Okänd soldat”. Scenografin är enkel, en trappa av grå granplankor. Energin fyller ännu rummet. En otålig kreativitet som tar språng mot allt trä.

Hennes chefsrum samspelar med funkishuset. Blekt ljusgult, enkla möbler. Här huserar ingen chef som behöver imponera. Anna Takanen har en egen, självklar pondus. Hon börjar omedelbart tala entusiastiskt om ”Fosterlandet”, denna två språkiga uppsättning med 30 personer på scenen. Teaterstudenter från Helsingfors, en hel skolklass från en finsk-svensk skola. Birgitta Ulfsson gör en gammal kvinna som ligger på sin dödsbädd, hennes eget barnbarn Alma Pöysti spelar den unga Lussa. Birgitta Ulfsson var själv med under kriget och fungerar som urkund för detaljer, stämningar och alla stora tragedier som vinter- och fortsättningskrigen kom att skapa på båda sidorna av Östersjön.

Annons
Annons

**Anna Takanen är uppfylld **av sin regiuppgift men också av allt det repetitionerna väcker. ”Fosterlandet” är till stora delar hennes egen historia, nerskriven av dramatikern Lucas Svensson, som också han har finsk bakgrund. Anna är barn till krigsbarn från Finland och har levt med föräldrarnas oförmåga att ta itu med sår, skuld och utanförskap.

– Du vet, dom var ju så små. Min pappa Timo var bara fem år, och lungsjuk. Hans pappa blev dödad, skjuten rakt genom hjärtat, vid fronten. Farmor var förtvivlad men övertalades att skicka sonen över havet. Familjen var urfattig. Pappa kom tillbaka till Finland först när han var 17, då var all finska borta. Han satt med sin bror med ett svensk-finskt lexikon och brodern med ett finsk-svenskt. Det är en bild som rör mig så enormt, säger Anna Takanen.

– Den här pjäsen är delvis biografisk men vi vill också föra upp den här frågan på ett existentiellt plan – nu igen lika aktuell med mängder av ensamma flyktingbarn som kommer hit. Vi vill också ta fram detta ur glömskan, särskilt poängtera kvinnorna, mödrarna och deras ångest inför att lämna ifrån sig barnen.

Uppåt 10 000–15 000 av de cirka 80 000 barn som kom hit blev kvar hos sina svenska fosterfamiljer.

– Detta trauma har påverkat generationer av människor – som min familj. Nu håller krigsbarnen på att dö och därmed också berättelserna. Det här är viktig samtidshistoria. Alla, verkligen alla som deltar på scenen har finländska rötter, en upplevd del av detta enormt smärtsamma.

**Anna Takanen har arbetat **med projektet under flera år och det blir ett såväl personligt som storslaget avslut. Ännu en alldeles oväntad iscensättning – något som har karaktäriserat hennes chefstid på Göteborgs stadsteater. Hon har satsat mycket på nyskrivna pjäser, och gärna nya dramatiker.

Annons
Annons

– Jo men också säkra kort, säger hon. Som Karin Kavli sa när hon var chef här: ”Man ska lägga en rejäl skinka på stora scenen då och då.” Delvis för att man ska ha råd att satsa på okända texter, mer avancerad konstnärlighet där man kanhända inte kan budgetera med utsålda hus.

Nu spelar teatern en ”Tartuffe” för utsålda hus. Anna Takanen lyfter också fram den nyligen bortgångna Carin Mannheimer:

– Hennes geniala pjäser har ett kvinnoperspektiv men handlar också mer allmänt om hur det är att åldras. Pjäser som möjliggör mer ”svåra” saker. Jag tror att man kan spela också mer avancerad dramatik bara den har frågeställningar som berör. Jag är jättenöjd med den beläggning på cirka 80 procent som vi har i dag. Vi har etablerat lilla scenen Nya Studion som konstnärlig scen.

**Det Anna Takanen är **mest stolt över syns möjligen inte men påverkar ändå stämningen och därmed resultatet, säger hon. Under hennes tid – med Ronnie Hallgren som vd – har teatern arbetat aktivt med jämställdhetsfrågor, genus och delaktighet. Teatern har tagit sig tid att diskutera mångfaldsfrågor, haft föreläsningar och diskussioner.

– Jag träffar ensemblen varannan vecka. Jag är ingen teoretiker, utan en praktiker. Jag vill leda konstnärliga processer där alla är med. Vi ska vara ett kollektiv där vi alla kan stå för verksamheten. Jag kommer att sakna den här staden och dess publik, men jag ser enormt mycket fram mot att få börja jobba på Kulturhuset Stadsteatern.

– Du vet, man lånar bara sitt chefskap en tid. Sedan är det dags för någon annan att ta över stafettpinnen …

Annons
Annons

Anna Takanen tillträdersom konstnärig chef på Kulturhuset Stadsteatern den 15 mars. Hon har ju varit där förut, under tio år som skådespelare och regielev på Unga Klara under Suzanne Osten, något som på djupet format hennes teatersyn.

– Det blir en utmaning. Kulturhuset Stadsteatern är mer än dubbelt så stor som Göteborgs dito. Och fungerar därmed som ett slags generator för hela det svenska teaterlivet. Jag vill inte säga så mycket ännu om vad jag vill göra. Jag tar med mig Lucas Svensson som dramaturg till Stockholm – jag tror att det är viktigt att ha kloka människor som ser och läser mycket omkring sig.

**Hon har redan **beställt pjäser – lagt ut cirka 25 stycken på svenska dramatiker – och planerar inför 2016 då hennes repertoar börjar. Samtidigt har hon lagt alla premiärer på Göteborgs stadsteater för säsongen 2015/16.

Det finns en viss skillnad mellan Göteborg och Stockholm tror hon.

– Stockholm är en tjänstemannastad med ett enormt publikunderlag, en presumtiv åskådargrupp som är kräsen och pigg. Man bör nog kunna spela en del mer exklusiva texter, även om jag förstås som alltid tror på att spela för en bred publik. Vi ska vara till för hela staden, alla som vill berika sina liv med samtida stora frågor och starka känslor.

– Kulturhuset som sådant med alla människor som strömmar genom det lockar mig också. Vilka möjligheter!

Fosterlandet

Göteborgs stadsteater

Urpremiär 25 februari

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons