Annons

Anne Ramberg: Vad menas med manliga strukturer?

Anne Ramerg svarar på kritiken från flera kvinnliga advokater. Hon menar att det är avgörande att skilja på ­trakasserier och sexuella övergrepp och det mer otydliga ­begreppet manliga strukturer och möjligheter att göra karriär.

Under strecket
SvD
Uppdaterad
Publicerad

Anne Ramberg svarar på kritik efter uttalanden i samband med uppropen kring #metoo.

Foto: Jonas Ekströmer/TT, Fredrik Sandberg/TTBild 1 av 1

Anne Ramberg svarar på kritik efter uttalanden i samband med uppropen kring #metoo.

Foto: Jonas Ekströmer/TT, Fredrik Sandberg/TTBild 1 av 1
Anne Ramberg svarar på kritik efter uttalanden i samband med uppropen kring #metoo.
Anne Ramberg svarar på kritik efter uttalanden i samband med uppropen kring #metoo. Foto: Jonas Ekströmer/TT, Fredrik Sandberg/TT

REPLIK | #MEDVILKENRÄTT

Med anledning av det debattinlägg som SvD publicerade den 11 december och som handlar om trakasserier mot kvinnor och ”manliga strukturer” vill jag framhålla följande.

Metoo-debatten handlade ursprungligen om sexuella trakasserier. Den har därefter delvis glidit över till att handla om ledarskap där kvinnor inte tillåts göra karriär efter förtjänst. Och om förekomsten av manliga strukturer som skulle verka i sådan diskriminerande riktning. Så även den aktuella artikeln.

Först en semantisk fråga. Vad menas med ”manliga strukturer”? Om man menar att visst beteende, i detta fallet sexuella närmanden, är mer typiskt för män än för kvinnor tror jag att uttryckssättet kan ha relevans. Men, menar man att män i någon form av uttalad eller underförstådd samverkan medvetet skulle agera på visst sätt för att trakassera kvinnor, kan jag inte se att begreppet är verklighetsförankrat. För egen del tror jag det stora problemet är den omedvetna särbehandlingen i vardagen som kvinnor upplever. Författarna beskriver inte närmare vad de menar. Det hade varit enklare att bemöta kritiken om så skett.

Annons
Annons

Jag tror för min del att det är viktigt att skilja mellan trakasserier av sexuell natur och den mer allmänna frågan om kvinnors karriärmöjligheter. Dåligt ledarskap kan förkomma i båda fallen. Att det i förfärande omfattning förekommit sexuella trakasserier är alldeles uppenbart. Och att chefer underlåtit att ta anmälningar om detta på allvar står också klart. Om det hoppas jag vi är eniga. Inte heller behöver vi strida om ansvaret för detta. Det vilar blytungt på förövarna och i viss mån på cheferna – manliga och kvinnliga.

Vad så gäller hinder för kvinnor i advokatvärlden att göra karriär har jag för min del inte sett någon trovärdig rapport om detta. Statistik finns det gott om. Femton procent av de kvinnliga juristerna upplevde sig enligt en färsk undersökning negativt särbehandlade på grund av sitt kön, trots att advokatbyråerna gör stora ansträngningar för att lyfta fram kvinnliga jurister till delägarskap. Jag håller med om att resultatet för detta arbete hittills varit alltför klent. Detta sakernas tillstånd lär emellertid komma att förändras på relativt kort sikt. Att vi knappast kommer att nå fullständig likhet i meningen lika många kvinnliga delägare som manliga, får nog tillskrivas sociala faktorer på individnivå. Alla kvinnor (och män) vill helt enkelt inte ta på sig det tunga ansvar som ett delägarskap innebär. Men att ”manliga strukturer” i dagens juristsverige skulle diskriminera kvinnor så som artikelförfattarna tycks mena tror jag inte på.

Det framgår inte av artikeln vilka åtgärder som jag har underlåtit att vidta för att åstadkomma en förändring. Inte heller lämnas några konkreta förslag på hur Advokatsamfundets jämställdhetsarbete skulle kunna bli bättre. Det hade varit intressant att få ta del av.

Annons
Annons

Advokatsamfundet tog samma dag som #medvilkenrätt publicerades initiativ till en fördjupande enkät rörande sexuella trakasserier på advokatbyråer. Denna visade att kvinnliga jurister utsätts i ungefär samma utsträckning som kvinnor i allmänhet. Så många som 36 procent av de som utsatts hade dock utsatts av klienter.

Vad bör då göras framåtsyftande? Det är advokatbyråerna i sin egenskap av arbetsgivare, som har det grundläggande ansvaret för att man genom gott ledarskap verkar för jämställdhet och en god arbetsmiljö på arbetsplatsen. Men, Advokatsamfundet har också ett ansvar för att advokatyrket präglas av hög etik och professionalism med nolltolerans mot alla former av diskriminering.

Många initiativ har redan tagits för att stärka unga kvinnor i deras professionella yrkesutveckling. Jag har inom ramen för nätverket Hilda tillsammans med ett stort antal kvinnliga och manliga chefer inom rättsväsendet och på advokatbyråerna under tolv år arbetat för att stödja och stärka kvinnor i syfte att de aktivt ska vilja ta på sig chefskap. Så har också skett. På i vart fall fem av de största byråerna är vd idag en kvinna. Och på ett jämförelsevis stort antal domstolar och myndigheter är chefen idag kvinna.

Påståendet att Advokatsamfundets jämställdhetsarbete hittills har handlat om att ”inspirera” kvinnor saknar stöd i verkligheten. Sedan 2006 har årligen över tusen unga kvinnor träffats, genomgått våra mentorprogram, medverkat i månatliga seminarier och deltagit i konferenser. Vi har också i varje nummer av Tidskriften Advokaten haft artiklar om jämställdhet och ledarskap. Advokatsamfundet genomför sedan flera år ledarskapsutbildningar. Inom ramen för samfundets proaktiva tillsyn följer vi även upp byråernas jämställdhetspolicies. Många goda insatser görs också på flertalet advokatbyråer för att motverka negativ särbehandling, diskriminering och trakasserier. Allt detta till trots finns dock mycket kvar att uträtta. Låt oss sakligt göra detta tillsammans. Jag tror att denna angelägna fråga tjänar på det.

Advokatsamfundet kommer fortsätta att stötta kvinnor i deras strävanden att ta chefspositioner i rättslivet.

Anne Ramberg

generalsekreterare Advokatsamfundet

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons