Annons

Jesper Sandström:Ännu ett socialistiskt experiment kollapsar

Venezuelas socialistpresident Nicolas Maduro poserande på flottbasen Puerto Cabello i söndags.
Venezuelas socialistpresident Nicolas Maduro poserande på flottbasen Puerto Cabello i söndags. Foto: Marcelo Garcia / TT
Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Venezuela. Ännu ett socialistiskt experiment kollapsar, enligt samma mönster som så många gånger förut. Först försvinner människors ekonomiska frihet. Företag exproprieras, marknadsmässig produktion och konsumtion sätts ur spel, staten tar kontroll över ekonomin. Men det sker ju med nobla syften. Man ska dela ut pengar till de fattiga, bygga bostäder, skolor och vårdinrättningar, skapa jämlikhet.

Denna smekmånadsfas går ibland, på ett ytligt plan, helt okej. De fattiga får det bättre en stund tack vare statens allmosor.

Men när man väl hackat upp de ekonomiska resurser som fanns och strösslat dem omkring sig går det utför. I sin iver att fördela välstånd har man slagit sönder samhälleliga institutioner och avskaffat de fri- och rättigheter som skapar välstånd.

Företag får inte drivas och utvecklas av kompetenta företagare. De styrs i stället av politiskt tillsatta, pösmagade byråkrater. Det finns ingen fri prissättning, så det blir omöjligt för de producenter som ännu finns kvar att avgöra tillgång och efterfrågan. Redan för flera år sedan ledde det till en ibland fnissigt omskriven brist på toalettpapper i Venezuela. I dag har det nått en dystrare nivå – 90 procent av befolkningen har inte längre råd med de allra nödvändigaste livsmedlen.

Annons
Annons

När ekonomin är körd i botten blir de socialistiska ledarna impopulära, då de inte längre kan fresta med allt som lovades förut. Men den stat som avskaffat ekonomisk frihet kan enkelt göra detsamma med politisk och social dito. Det är ingen slump att äganderätten försvaras i såväl EU:s som FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. Den befolkning som förbjuds att äga någonting är helt värnlös mot politisk tyranni – och det är alltid dit det leder.

Så har skett i ett dussintal länder, de flesta påhejade av svensk vänster. Och så var fallet även med Venezuela. Jonas Sjöstedt gratulerade den nu diktatoriske Maduro till valsegern 2013. Åsa Linderborg hånade liberaler som varnade för föregångaren Chávez angrepp på demokratin.

Varje gång det går åt skogen reagerar den vänster som nyss utgjorde hyllningskör med ett yrvaket “oj då”. De vill försöka på nytt. Men de borde inte slippa undan med undanflykter om att det minsann ska bli bättre nästa gång eller att despoten de stödde visade sig vara något annat än en “riktig socialist”. Förtrycket och ofriheten är ingen olyckshändelse, det är en ofrånkomlig del av den ideologi som vill låta politiker detaljstyra varje liten del av samhället.

Vänsterpartiet vill avskaffa den privata äganderätten även här. Den ståndpunkten borde kritiseras betydligt oftare och hårdare än vad som sker i dag – exempelvis när Löfven stolt markerar att (V) till skillnad från ett visst annat parti är “anständigt”.

Det finns ingen anständighet i att vilja rasera en av grundpelarna för det fria samhället. Det finns ingen anständighet i att försvara totalitära idéer och sedan rycka på axlarna de urartar i förtryck. Det är höjden av oanständighet – och var och en som gör det borde också lastas för det.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons