Annons

Andres Lokko:Äntligen fick Åkesson göra det han drömt om så länge!

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson filmar med mobiltelefon när han blir eskorterad av polis på Istanbuls flygplats.
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson filmar med mobiltelefon när han blir eskorterad av polis på Istanbuls flygplats. Foto: AP

Med Jimmie Åkessons resa till den grekiska gränsen fick han till slut chansen att själv bistå flyktingarna i deras närområde.

Under strecket
Publicerad

Jimmie Åkesson delade ut flygblad vid den grekiska gränsen med texten ”Sweden is full”.

Foto: AP

Under inspelningen av Killinggängets mastodontfilm ”Fyra nyanser av brunt” var Tomas Alfredsons regianvisningar till skådespelarna mestadels väldigt snarlika varandra.

”Det är stelt och spänt, varsågoda!” eller ”Det är outsägligt tråkigt, varsågoda!”.

Efter tagningen, ibland direkt efter anvisningen, bröt han ihop av skratt och kunde inte sluta. ”Åh, vad tråkigt! Det är så torftigt!”, fick han möjligen ur sig mellan hysteriska fnissattacker.

Vi vann! Allt blev ju brunt!

Då och då undrar någon varför vi i Killinggänget inte har gjort någonting tillsammans på över ett decennium. Utöver att vi just nu bokstavligen går igenom en märklig era där det mesta redan går att beskriva i just skiftningar av brunt så behövs inte heller Tomas regianvisningar längre.

Vi vann! Allt blev ju brunt!

Så vad klagar vi egentligen på?

Den tristess vi i Killinggänget tyckte var själva definitionen av humor – ögonblicket när komedi plötsligt har betydligt mer gemensamt med ett Lars Tunbjörk-fotografi av öde kontorslandskap än med, säg, Tom & Jerry – blev i veckan slutgiltigt förklarad som Sveriges officiella hållning och ideal och själva definitionen av YOLO.

Annons
Annons

Jimmie Åkesson delade ut flygblad vid den grekiska gränsen med texten ”Sweden is full”.

Foto: AP

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson reste i ystra vänners lag ner till gränsen mellan Grekland och Turkiet för att dela ut förtryckta flygblad till människor på flykt från krig. På planet ner tog han glada selfies som vore han åtta år gammal och på väg till Disneyworld.

Väl på plats, i vit liten sportjacka med texten ”förändring på riktigt” på ryggen och en vänlig blåsippa på bröstet fick han äntligen göra det han drömt om så länge: dela ut flygblad till flyktingar i deras närområden för att underlätta deras misär.

”Sweden is full. Don’t come to us!”, stod det på dem. Givetvis undertecknat av ”The Swedish people”. Alltså av dig och mig.

Som en manifestation för drömmen om homogen torftighet förvandlade resan ganska slutgiltigt ”Fyra nyanser av brunt 2” (”Fler nyanser av brunt”) till en överflödig idé.

Jimmie Åkesson delade ut flygblad vid den grekiska gränsen med texten ”Sweden is full”.
Jimmie Åkesson delade ut flygblad vid den grekiska gränsen med texten ”Sweden is full”. Foto: AP

Sedan deporterades en glad Åkesson av turkiska myndigheter (eller så gjorde han inte det).

Det går inte att tävla med verkligheten. Inte när den helt av egen kraft, fri vilja, idealiserar färglöst, homogent, likadant.

I nysatsningen ”På Spåret Fast Jättetråkigt” ställs uteslutande frågor om Skåne och Ungern.

Löftet om ökad tristess är det starkaste politiska försäljningsargumentet vi har och det fungerar alldeles utmärkt. Vem vill inte vakna i en värld så liten, så trångsynt, att den med kirurgisk precision äntligen befriats från varje uns av mångfald?

En snar framtid i obligatorisk hörnsoffa framför SD-sanktionerad tv-underhållning om regalskepp och stormaktstid dygnet runt är faktiskt möjlig.

Med bara aningen mer stärkta gränser kan äntligen all underhållning presenteras och framföras av robusta män med kalt rödlätta hjässor och lagstadgat bockskägg.

I nysatsningen ”På Spåret Fast Jättetråkigt” ställs uteslutande frågor om Skåne och Ungern. Kanske även en och annan om Polen, förutsatt att de handlar om de så lyckligt hbtq-befriade områdena.

Enligt Dante Alighieri var det just så livet efter detta ter sig i Helvetets förgård, i ett evigt limbo precis utanför Helvetets portar. Där är det så tråkigt att ”suckar, gråt och verop genljuda i en rymd utan stjärnor”.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons