Annons

Maria Ludvigsson:Äntligen har Moderaterna en sjukvårdspolitik

Låt  professionen leda vården.
Låt professionen leda vården. Foto: Claudio Bresciani/TT

Politiker ska inte styra vården.

Under strecket
Publicerad

Hon fångar och formulerar sjukvårdens tillstånd långt bättre än andra politiker: Politik är inte lösningen utan själva problemet. Stockholms läns finanslandstingsråd, Irene Svenonius, förklarar i boken ”Jag vill avskaffa mig själv”, varför hon vill titeln. Poängen är att professionen ska leda vården, inte politiker.

Den som läser boken för att förstå vad titeln innebär kommer finna dels korrekt analys av problemet, dels idéer om nödvändiga reformer. Men är man på det humöret kan man i stället avfärda skriften som ännu ett inlägg i debatten om Karolinska eller som början till en kupp för att amerikanisera Sverige.

Bådadera är gamla slagdängor från vänstern, som gör lika mycket för sjukvårdsdebatten som Sverigedemokraterna gör för integrationsdebatten. Annars konstruktiva Aida Hadzialic (S) avfärdade boken med ett ”Moderaterna vill amerikanisera svensk sjukvård” (SvD 18/11). Det hela blir en effektiv illustration av hur debatten alltid varit och än i dag låter, när den är som sämst.

Svenonius förklarar att problemet är och har länge varit att politiken i sin iver att ”fixa” själva vårdapparaten har glömt vårdmötet. Fixandet har lett till abnorma rapporteringssystem och idel nya insatser för att styra upp och effektivisera.

Annons
Annons

Konsulter har betalats för att förstå vad personalen redan vet, och rita organisationsflöden som samma personal redan provat och ratat. Politikens logik kräver att man gör allt för att samla in och centralisera fakta, för att kunna styra organisationen rätt. Det gör att politik lämpar sig särskilt dåligt som organisationsform för sjukvård. Kunskapen, både patientens och professionens, är per definition decentraliserad.

Om Svenonius stannat vid problemformulering hade vi läst ännu en skrift med kritik men utan tankar om vad som krävs av förändring. Sjukvårdspolitik verkar för politiker vare en paradox: Man är övertygad om att vården måste vara politiskt styrd, och lika säker på att det inte finns några politiska reformer som gör den bättre. Så gott som samtliga partier stannar vid ”mer resurser”. Kristdemokraterna är enda parti som föreslagit en organisatorisk reform när man vill ta bort landstingen och göra sjukvården statlig.

Med tanke på att Sverige är ett av Europas läkartätaste länder och samtidigt det land där varje läkare har minst tid med patienter, borde reformbehovet vara uppenbart. Man har satt politiska överrockar på varje läkare och sköterska för att politiker vill försäkra sig om att personalen gör vad den ska. Det är redan från början en idiotisk idé.

Svenonius föreslår, liksom KD, att staten ska ta ansvar för helheten. Därtill ska de skattepengar medborgarna lägger på vård och omsorg tas till vara så att de går till vård och inte till organisatoriska slukhål. Genom obligatoriska men privata sjukvårdsförsäkringar finansieras vården precis som idag av medborgarna, men med den skillnaden att var och en vet vart pengarna går. The power of good bye är stark när man som patient kan göra slut med en försäkringsgivare för att välja en annan.

De system Svenonius nämner är det Nederländska och det Schweiziska där man har en sjukvård utan det slags köer och anonymitet som svenska patienter lider av. Borgerlig sjukvårdspolitik ska vara en garanterad sjukvårdsförsäkring för var och en och en sjukvård som leds av professionen. Hon är något bra på spåren.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons