Annons

Janerik Larsson:Applåder och jubel det som räknas

Söker applåder
Söker applåder Foto: Evan Vucci
Under strecket
Publicerad

Som så ofta är analysen i The Economist av president Trumps tal till kongressen på pricken:

There is a logic to Mr Trump’s intense focus on applause and acclaim—a logic that underpins his presidency. He is an unconventional outsider-politician with an unusually personal mandate, a Republican helped to victory by millions of Americans who either do not always vote or who voted Democratic in earlier elections, but who saw in him a champion. As long as the cheering and the ovations endure, that personal following gives Mr Trump great power, even when his policy positions offend against Republican Party orthodoxy.

( Det finns en logik i Trump intensiva fokus på applåder och jubel - en logik som ligger till grund för hans presidentskap. Han är en okonventionell outsider-politiker med en ovanligt personlig mandat, en republikan som hjälptes till seger av miljoner amerikaner som antingen inte alltid röstar eller som röstade på demokrater i tidigare val, men som såg i honom en ledare. Så länge jublet och ovationerna fortsätter ger detta personliga stöd Trump stor makt, även när hans politiska ståndpunkter strider mot det republikanska partiets ortodoxi.)

USA är inte en parlamentarisk demokrati. Presidenten är inte underställd kongressen utan presidenten, Högsta domstolen (hela det federala domstolsväsendet) och kongressen är likställda enligt författningen och har olika roller. Men presidenten kan skapa ett tryck särskilt mot kongressen - därför behövs det folkliga stöd Trump hela tiden söker med sin grova retorik.

Det rollspelet har som Economist-kommentaren understryker inget med parlamentarism att göra. Trumps makt är avhängigt av hans folkliga stöd och det är ingalunda särskilt påtagligt om man betänker de låga förtroendesiffror Trump hittills fått i undersökningarna.

Men det var först den 20 januari som han tillträdde.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons