Skanska och SKL planerar en ny och större kontorsbyggnad på platsen där det sandstensgrå kontorshuset vid Tegelbacken i dag står.
Skanska och SKL planerar en ny och större kontorsbyggnad på platsen där det sandstensgrå kontorshuset vid Tegelbacken i dag står. Foto: Emma-Sofia Olsson

70-talshus i strid om Stockholms arkitektur

Modernistiska kontorshus från 1970-talet – fyrkantiga lådor eller arkitektur värd att bevara? I Stockholms city ställs frågorna på sin spets. Miljardaffärer möter hållbarhetsretorik när 70-talets modernism ska ersättas med nya och större byggnader.

Publicerad

Den strama fasaden liknar en väv av sandsten och keramiska plattor. När man ser huset vid Tegelbacken anar man knappast att detta är en rivningskåk, fylld av det oväntade liv som kan uppstå i väntan på rivning.

– Detta är världens första kulturhus för hemlösa, säger initiativtagaren Kavian Ferdowsi stolt och visar runt i det gamla vaktmästeriet på plan ett, som sedan några månader fungerar som träffpunkt för hemlösa med allt från bibliotek till syrum.

Klockan är nio. I den stora kontorsbyggnaden drar ännu en arbetsdag igång. Nere i entrén, där volontärer säljer kaffe, brinner ett blockljus på ett gammalt piano. Kontorsfolk som ännu jobbar kvar i huset hastar över kalkstensgolvet.

Samtidigt växer köerna till matutdelningen som ska börja klockan tio. Efter matutdelningen blir det bio.

På andra håll i huset pågår ingen verksamhet alls. Här möts man bara av långa korridorer, övergivna kontorsmöbler och tomma postfack.

Kontorshuset vid Tegelbacken har en fasad av sandstensskivor. Nu har huset hamnat mitt i en strid mellan kommun och länsstyrelse om Stockholms modernistiska arkitektur.
Kontorshuset vid Tegelbacken har en fasad av sandstensskivor. Nu har huset hamnat mitt i en strid mellan kommun och länsstyrelse om Stockholms modernistiska arkitektur. Foto: Emma-Sofia Olsson

Skanska ska bygga en ny fastighet på platsen, heter det i pressmeddelandet som får det att låta som att allt är klappat och klart.

1970-talshuset är till hälften tömt. I väntan på rivning finns här en blandning av kontorshyresgäster, tomma lokaler och ideell verksamhet för hemlösa.

Själva byggnaden är grönklassad, vilket innebär att den har höga kulturhistoriska värden för staden. Men nu sjunger den på sista versen, i alla fall om man ska tro Skanska och SKL, Sveriges kommuner och landsting, som har planer på något helt annat.

Annons

Här ska rivas och byggas ett SKL-högkvarter, ett kontorshus som ska bli betydligt större än dagens 70-talsbyggnad.

Efter att Skanska och SKL tecknat avtal om en miljardaffär skickade SKL i höstas ut ett pressmeddelande om att det befintliga huset är ”uttjänt”.

”Den fastigheten kommer rivas och Skanska ska bygga en ny fastighet på platsen”, heter det i pressmeddelandet som får det att låta som att allt är klappat och klart.

Om man ska vara petig är det dock inte riktigt klart. Det finns varken rivningslov, detaljplan eller bygglov – och kommunorganisationen SKL vet naturligtvis att den kommunala beslutsprocessen förtjänar att tas på allvar.

Men 1970-talshus lever just nu farligt. Det gäller särskilt i Stockholms överhettade city, som utvecklats till något av ett vilda västern enligt kritikerna. Länsstyrelsen skräder inte orden i ett färskt remissyttrande. Enligt Länsstyrelsen sker rivningar i city ”okontrollerat, med kumulativa skadeeffekter" på en riksintressant innerstadsmiljö.

1/3

1970-talshuset på Tegelbacken har bland annat hyst Kanadas ambassad och revisionsjätten KPMG.

Foto: Emma-Sofia Olsson
2/3
Foto: Emma-Sofia Olsson
3/3

Mycket i huset har hängt med sedan 1970-talet.

Foto: Emma-Sofia Olsson

I centrala Stockholm möts frågor om fastighetsaffärer, hållbarhetsretorik och synen på 70-talsarkitektur. Halvgamla hus kan dömas ut med hänvisning till nya kontorstrender. I så kallade heta lägen, med höga kvadratmeterhyror, kan hus ligga i dödsryckningar trots att de bara har några decennier på nacken.

Annons

Enligt fastighetsutvecklare kan byggnaderna, som uppfördes i en tid när kontorsarbetare satt i egna rum, inte omvandlas till moderna och mer intäktsbringande miljöer där skrivborden står tätt.

På Regeringsgatan planerar fastighetsbolaget Pembroke att riva Passagenhuset bakom NK. 2014 köpte Skanska huset vid Tegelbacken med avsikt att riva.

– Det är ventilationen, ljuset, takhöjden, måttet, säger Joel Ambré, projektchef på Skanska fastigheter Stockholm när han visar runt på ett tomt våningsplan och pekar ut bristerna i huset.

Utsikten, mot Södermalms branter, är makalös. Läget är guld. Här är det nära till både Centralen och maktens boningar.

Det är inte konstigt att en fastighetsutvecklare vill bygga ett nytt, högre och tjockare kontorshus på platsen.

Vi går i en korridor kantad av kontorsrum. Den mjuka heltäckningsmattan är gråblå, mötesrummen ekar tomma.

Här finns mycket som är äkta 1970-tal – cellkontor på rad, fönster med bruna träkarmar, tekniska installationer som aldrig bytts ut.

Joel Ambré kliver in i ett kontorsrum och lyfter bort frontluckan under fönstret. Han visar en svart ventilationsslang som hängt med sedan huset byggdes.

Annons

– Som du ser här är det en väldigt liten slang för luft. Dimensionerna vi jobbar med i dag är betydligt mycket större, säger han och förklarar att nu gäller det att skapa en avsevärt högre kapacitet för luftomsättning.

Dagens kontorsutrustning alstrar värme. Samtidigt ska fler personer in på mindre yta; tidigare har kontorsarbetare i Sverige ofta haft 20–25 kvadratmeter per person.

– Min teori är att vi kanske kommer att ha fem kvadratmeter per person inom en överskådlig framtid, säger Joel Ambré och förklarar att det ställer stora krav på ventilationen.

Högst upp i det nya huset ska det bli konferensvåningar, med magnifik utsikt över Stockholm.
Högst upp i det nya huset ska det bli konferensvåningar, med magnifik utsikt över Stockholm. Foto: Emma-Sofia Olsson

Vi behöver mer liv i city. Det betyder att vi inte blir så glada om någon vill bygga nya kontor, men gladare om det tillkommer nya bostäder och nya lokaler.

Tanken på en sådan utveckling kan framkalla yrsel hos den som redan tycker att moderna kontor är trånga. Men enligt Joel Ambré går det att lösa med nya grepp, stora fönsterpartier och ordentlig ventilation. Men det finns ett krux – det låter sig inte göras i ett 70-talshus av det slag vi just nu befinner oss i.

Annons

Joel Ambré tar fram ett papper där han redogör för varför byggnaden måste rivas. Det börjar med att huset är skräddarsytt efter en organisationsform, med enskilt arbete i eget rum, ”som sedan några decennier inte längre efterfrågas”.

Det slutar med att stenfasaden är nedsmutsad, porös och omöjlig att rengöra.

Enligt Skanska är detta helt enkelt ett hopplöst hus.

Men det var den tidigare fastighetsägaren, Alecta, som började jobba för rivning.

Politikerna gav tjänstemännen på Stockholms stadsbyggnadskontor i uppdrag att dra igång ett detaljplanarbete 2013. Syftet var då att befintlig 70-talskåk skulle ersättas av ett nytt kontorshus med inslag av bostäder.

”Vi behöver mer liv i city. Det betyder att vi inte blir så glada om någon vill bygga nya kontor, men gladare om det tillkommer nya bostäder och nya lokaler”, sa dåvarande stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius (M) inför politikernas beslut 2013.

Bostäderna har försvunnit under resans gång. Den politiska majoriteten i Stadshuset har bytts ut.

Men stadens arbete med att ta fram en ny detaljplan har rullat vidare, och under våren ska planen behandlas av politikerna i Stockholms stadsbyggnadsnämnd.

Annons

Skanska och SKL, där Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård (S) sitter i styrelsen, räknar uppenbarligen med grönt ljus. Nu är syftet ett renodlat kontorshus med plats för cirka 1 900 arbetsplatser. Dagens kontorshus, som är 18 000 kvadratmeter, ska ersättas med ett nybygge på 28 000 kvadratmeter.

Här handlar det dessutom om nya kontorsytor på kommunal mark som subventioneras med allmänna medel. Stockholms stad kommer inte att ta ut tomträttsavgäld för den tillkommande kontorsytan under de första 20 åren. Det är en praxis som motiveras med att det är dyrt och komplicerat för fastighetsägare att riva och bygga nytt i befintlig stadsmiljö, och som inneburit rabatterad tomträttsavgäld när fastighetsbolag som Pembroke och AMF har rivit i city.

Naturligtvis är det hela inte okontroversiellt. Stockholm har haft ett av Europas mest välbevarade och genomförda modernistiska centrum, där arkitekturen överlag hållit en hög klass. I ett yttrande över Stockholms nya översiktsplan uttrycker Länsstyrelsen missnöje med hur staden hanterar detta kulturarv.

Annons

När planarbetet vid Tegelbacken inleddes 2013 protesterade Stadsmuseet, stadens antikvariska expertorgan, till ingen nytta. I ett färskt remissyttrande skriver Kulturförvaltningen att det ”bör finnas starka skäl för att en rivning av en kulturhistoriskt värdefull byggnad ska vara motiverad”, och ett nytt kontorshus i city är inte ett sådant starkt skäl.

Konstakademien, som är granne med 1970-talshuset, menar att hela förfarandet är ”oacceptabelt”.

Länsstyrelsen underkänner den kulturhistoriska konsekvensanalysen, beställd av Skanska, och skriver att möjligheten att bevara byggnaden ”behöver klargöras”.

1/3

Korridorer gapar tomma, efter att KPMG lämnade huset i höstas.

Foto: Emma-Sofia Olsson
2/3
Foto: Emma-Sofia Olsson
3/3
Foto: Emma-Sofia Olsson

Visst kan man tycka att huset vid Tegelbacken bara är ett i raden av fyrkantiga hus. Men man kan också uppskatta husets lugna volym och sandstensfasad, som samspelar med äldre byggnader i närheten som Rosenbad och Centralpalatset, samtidigt som huset inordnar sig i stadens silhuett.

Tveklöst har huset ett högt samhällshistoriskt värde, som en välbevarad och medvetet utformad del av det modernistiska city. Men som ett barn av 1970-talet har det också många egenskaper som är problematiska i dag, från låga våningshöjder till föråldrade tekniska system.

Annons

Om den förra rivningsvågen i Stockholm motiverades med att 1800-talshusen var omoderna och ohygienska så är skälen till rivning i dag ofta att 1900-talshusen anses mörka och klimatbelastande.

Men visst går det att uppdatera halvgamla kontorshus, även om det innebär utmaningar och kräver en hel del kreativitet. Häromåret omvandlades Jarlahuset vid Birger Jarlsgatan från omodern kontorskåk till miljöklassat bygge, med ny och rundad glasfasad mot gården som gav utökad kontorsyta.

Jarlahuset belönades med ROT-priset av Svenska byggmästareföreningen, ett pris som delas ut till bästa ombyggnad i Stockholm, för att projektet ”på ett innovativt sätt lyckats förvandla en anonym 70-talsbyggnad till en kreativ miljö för moderna företag”.

Skulle det gå att uppdatera även 70-talshuset vid Tegelbacken?

Ingen ansvarig politiker verkar ha intresserat sig för frågan. Ingen har begärt någon utredning av möjligheten att bevara och utveckla det grönklassade huset. Ingen har gjort någon analys av vad som är mest klimatsmart – att riva och bygga nytt, eller att bevara och förbättra det befintliga husets energiprestanda.

Annons

Det nya huset som Skanska planerar kallas ett miljöhus med låg energiförbrukning. Ett nybyggt hus har självklart bättre energiprestanda än ett 70-talshus med föråldrade tekniska system. Rivningar motiveras ofta med att befintliga hus läcker energi. Men att riva hus och ersätta dem med nya innebär stor klimatpåverkan.

Skanska konstaterar i en utredning att rivning och nybyggnation vid Tegelbacken kommer att innebära växthusgasutsläpp om cirka 7 900 ton. Det kommer att ta 40 år innan det nya husets förbättrade energiprestanda väger upp de utsläpp som rivning och nybyggnation orsakar.

1/3
Foto: Emma-Sofia Olsson
2/3

Byggnadens u-form, de låga våningshöjderna och de små fönstren anges som skäl till rivning.

Foto: Emma-Sofia Olsson
3/3
Foto: Emma-Sofia Olsson

40 år är en lång tid. Kommer det nya kontorshuset att bli så gammalt att det hinner kompensera för sina utsläpp? Eller kommer även det huset att dömas ut efter några decennier?

Joel Ambré är naturligtvis övertygad om att det nya huset som planeras vid Tegelbacken ska få en lång livslängd. Han säger att det nu handlar om att skapa flexibla byggnader, som kan fungera för alla tänkbara framtida krav och trender inom kontorsutformning.

Vad är då morgondagens trender inom kontor? Hur ska vi arbeta i de nya kontorsbyggnaderna som ska ersätta dagens utdömda kontorshus?

Annons

Christina Bodin Danielsson är arkitekt och kontorsforskare, som disputerat på avhandlingen ”The Office”. Till skillnad från Joel Ambré tror hon inte att cellkontoret, det vill säga det egna rummet, är på väg bort.

– I organisationer med högkoncentrerat arbete finns behovet att kunna stänga en dörr och arbeta i lugn och ro. Och jag kan mycket väl tänka mig att efterfrågan på det kommer att öka.

Trenden inom kontorsutformning just nu är så kallade flexkontor, där de anställda inte har egen arbetsplats. Det ger en möjlighet att spara yta, men det kan också ge bra arbetsmiljö och bra arbetssätt om det hanteras på rätt sätt, enligt forskningen.

Men flexkontoret är inte längre nytt, och frågan är vad som kommer härnäst. Trenderna när det gäller hur vi ska sitta på kontoret kan växla snabbt.

Christina Bodin Danielsson tror samtidigt att den otrendiga frågan om arbetsmiljö är på väg tillbaka.

Både Joel Ambré och Christina Bodin Danielsson talar gärna, utifrån sina skilda utgångspunkter, om hur viktigt det är att skapa miljöer där människor mår bra.

Annons

– Arbetsmiljö var rätt ute för några år sedan. Men nu har det blivit viktigt igen. Det har med samhällets prestationsfokus att göra, och med våra sjukskrivningstal. Men det handlar också om att vi har en ålderspyramid och ett pensionssystem som gör att många kommer att behöva arbeta längre, säger Christina Bodin Danielsson.

Däremot tror hon inte att utvecklingen mot tajtare kontorslandskap kommer att rusa vidare ner till fem kvadratmeter kontorsyta per anställd.

– Vi kommer aldrig att komma ner till fem kvadratmeter per huvud. Men från fastighetsägarsidan och ekonomsidan finns naturligtvis en vilja att pressa ned den här siffran, säger hon och konstaterar att det blir en bättre affär ju fler anställda man får in mellan kontorshusets väggar.

Och viljan att skapa goda affärer, med fler kontorsarbetsplatser i allt större hus, är en viktig förklaring till den omvandling som pågår i city.

Förra gången var det rationalitet och historieförakt som speglades i rivningarna. I dag handlar det om stora fastighetsvärden och ett manövrerande för att komma förbi frågor om arkitektoniska värden och kulturarv. Men en sak är sig lik: då som nu påstås det att de gamla husen inte kan renoveras.

Kontorshuset vid Tegelbacken har en fasad av sandstensskivor. Nu har huset hamnat mitt i en strid mellan kommun och länsstyrelse om Stockholms modernistiska arkitektur.

Foto: Emma-Sofia Olsson

1970-talshuset på Tegelbacken har bland annat hyst Kanadas ambassad och revisionsjätten KPMG.

Foto: Emma-Sofia Olsson
Foto: Emma-Sofia Olsson

Mycket i huset har hängt med sedan 1970-talet.

Foto: Emma-Sofia Olsson

Högst upp i det nya huset ska det bli konferensvåningar, med magnifik utsikt över Stockholm.

Foto: Emma-Sofia Olsson

Korridorer gapar tomma, efter att KPMG lämnade huset i höstas.

Foto: Emma-Sofia Olsson
Foto: Emma-Sofia Olsson
Foto: Emma-Sofia Olsson
Foto: Emma-Sofia Olsson

Byggnadens u-form, de låga våningshöjderna och de små fönstren anges som skäl till rivning.

Foto: Emma-Sofia Olsson
Foto: Emma-Sofia Olsson