Peter Sundin ägnar en stor del av arbetstiden åt att resa runt och berätta om den högerextrema världsbild som länge präglade hans liv.
Peter Sundin ägnar en stor del av arbetstiden åt att resa runt och berätta om den högerextrema världsbild som länge präglade hans liv. Foto: Lars Pehrson

Exnazist: Därför är våldtäkt så viktigt för extremhögern

Våldtäkten står i centrum för både metoorörelsen och högerextremismen. Det anses vara det allra värsta som kan hända en kvinna. Samtidigt framstår våldtäkt alltmer som ett vanligt problem. Är det dags för nya synsätt på ”brottet bortom allt”?

Uppdaterad
Publicerad

Varje gång är det någon som går.

Frankrike, Taiwan, Polen, Island, Tyskland, Australien, Spanien, Ukraina… Platsen spelar ingen roll. Efter våldtäkten lämnar i princip alltid någon eller några biosalongen.

Regissören Isabella Eklöf säger ”våldtäkterna”, i plural. De är två. Men av den första får tittaren bara se upptakten av – en drogad kvinna som utslagen och okontaktbar långsamt placeras i övergreppsställning av sin pojkvän. Vad som sedan sker vet ingen.

Det är istället den andra våldtäkten som blivit omskriven. Den mest explicita våldtäktsscen som visats i en svensk spelfilm på länge. Okej, ”Holiday” är dansk. Men regissören är svensk och det är hon som presenterar sitt senaste alster på festivalvisningar jorden runt.

Alla har varit rädda för den här våldtäktsscenen.

Utan bakgrundsmusik får publiken se hur huvudkaraktären Sasha penetreras vaginalt och oralt av Micael. Hon troféflickvän. Han mellanchef i den globala knarkindustrin. Rummet en medelhavsvilla i kliniskt dagsljus. Ljudet av hennes andetag när hon nästan kräks.

Berättelsen om våldtäkt hör till kulturens äldsta. Giovanni Lorenzo Berninis skulptur ”Pluto och Proserpina” skapades 1621–1622 och finns på Galleria Borghese i Rom.
Berättelsen om våldtäkt hör till kulturens äldsta. Giovanni Lorenzo Berninis skulptur ”Pluto och Proserpina” skapades 1621–1622 och finns på Galleria Borghese i Rom. Foto: IBL

När filmen har svensk premiär stannar fler än dem som går kvar i väntan på frågestunden efteråt. De vill veta om våldtäktsscenen är äkta (svar nej) och de vill diskutera filmens underliggande kapitalismkritik. Många säger också att de känner igen sig i Sashas rollfigur.

Annons

Holiday” hade världspremiär på Sundance filmfestival i januari i år. Att filmen först nu visas i Sverige beror på att det tog lång tid innan någon svensk distributör vågade satsa på den.

Eller som Isabella Eklöf formulerar det:

– Alla har varit rädda för den här våldtäktsscenen.

Filmen ”Holiday” hade världspremiär i januari, men det är först nu som den visas i Sverige, mycket på grund av denna våldtäktsscen.
Filmen ”Holiday” hade världspremiär i januari, men det är först nu som den visas i Sverige, mycket på grund av denna våldtäktsscen. Foto: Triart

Plötsligt är våldtäkten politiskt sprängstoff. Den står i centrum för den våg av kvinnor (och män) som vill göra upp med sexuella trakasserier och övergrepp. Och den står i centrum för den våg av män (och kvinnor) som ser nationen som hotad av migration och feminism.

För den som scannar nyhetsflödet i jakt på våldtäktsrelaterade rubriker blir det snabbt full pott. Uppmärksammade rättegångar, skärpt lagstiftning, fredsprisutnämning och andra exempel som visar hur våldtäkten diskuteras och synliggörs.

Annons

Samtidigt, som om inget hänt, är våldtäkten fortsatt populärkulturell basvara i dataspel, tv-serier och på vita duken.

Eller jo, något har hänt även där. I parallella världar pågår två motsatta rörelser. Dels underhållningsvåldets ökade brutalisering. Dels produktionsbolagens medvetandehöjning som medfört viktiga samtal om kvinnovåld.

Faktum kvarstår: filmmediet är ett av våra mest inflytelserika forum för konsumtion av våldtäkt.

Det var ingen hemma som reagerade på det, inte jag heller. Jag är uppväxt med våldtäkt som något närmast pornografiskt.

Det är här vi lärt oss att våldtäkt går till så att en vild främling kommer fram ur mörkret och släpar in kvinnan i en buske, varpå man hör henne skrika och sprattla och förstår att något hemskt händer.

Det är här vi lärt oss att se de för kvinnan mest förnedrande av situationer som sexiga.

Det är också här vi lärt oss att en våldtagen kvinna duschar och ligger i fosterställning efteråt.

Jag ringer runt i filmbranschen för att diskutera frågan. Flest fingrar pekar på Isabella Eklöf, ”hon med våldtäktsfilmen”. Nu sitter hon framför mig på ett öde Djurgårdsfik, hitrest från hemstaden Köpenhamn via skärgårdsön där hon bor under Sverigelanseringen av filmen.

Annons

Hon tittar upp från sin kaffekopp.

– Jag är egentligen fel person att tala om de här sakerna med.

Varför det?

– För att jag har en så annorlunda bakgrund. Jag växte upp i en otroligt sexistisk kultur. En av de våldtäktsbilder som format mig är från när jag var 13 år och förälskad i en kille som bodde hemma hos oss. Han brukade sjunga en sång.

Isabella Eklöf pratsjunger fram stroferna så att de överröstar fikets högtalare:

”Vi vill åka till Moskva, döda ryssar och må bra/ Ut i bushen gissa vad vi hitta, mjuk och läcker ryssbonnfitta/ Hon blev hårt och rått våldtagen, fick sig sen en bajonett i magen.”

– Det var ingen hemma som reagerade på det, inte jag heller. Jag är uppväxt med våldtäkt som något närmast pornografiskt. Mina föräldrar var väldigt speciella, bohemiska och frispråkiga. Pappa brukade säga att horor har det bästa jobbet för de har sex hela tiden.

Isabella Eklöf tror att våldtäkt är en bärande del i filmberättandet för att det är sexigt. ”Många, både män och kvinnor, har våldtäktsfantasier”, säger regissören.
Isabella Eklöf tror att våldtäkt är en bärande del i filmberättandet för att det är sexigt. ”Många, både män och kvinnor, har våldtäktsfantasier”, säger regissören. Foto: Lars Pehrson
Annons

Jag upplever ett hyckleri i förhållande till min film. Det finns en tjej som blir penetrerad av en kuk. Det tycker folk är jätteprovocerande.

Med den bakgrunden som fond har hon nu intagit en position där programförklaringen är att 1) bidra till att både män och kvinnor ska kunna uttrycka sin sexualitet utan skam 2) visa vilka kompromisser kvinnor går med på.

– Många män har ingen aning om hur långt kvinnor är beredda att gå för kärleken eller sammanhanget de är i. Det är en kompromissvilja som är enorm och som kan utnyttjas.

Som Micael gör med Sasha. Men eftersom Isabella Eklöfs ärende också är att visa ”livet som det är” resulterar våldtäkten varken i duschar eller fosterställning.

Istället bara fortsätter parets alienerade lyxliv i den våldsverklighet som stavas narkotikaindustri.

Trots det, eller kanske just därför, har filmen väckt kritik.

– Jag upplever ett hyckleri i förhållande till min film. Det finns en tjej som blir penetrerad av en kuk. Det tycker folk är jätteprovocerande. I övrigt händer inte så mycket, hon får ett par örfilar. Men i samma film blir en man sparkad nerför en trappa. En trappa är hårdare än en kuk, varför reagerar inte folk på det?

Annons

Några erigerade penisar finns det sällan i en vanlig våldtäktsscen. Inget kallt dagsljus heller. Eller kameravinklar som låter bli att zooma in offrets ögon eller dekolletage.

Samtidigt är det intressant att filmen blivit känd som ”våldtäktsfilmen” när våldtäkter förekommer i parti och minut också i hollywoodfilmer .

Varför är våldtäkten en så bärande del av filmberättandet?

– Dels för att det är sexigt. Många, både män och kvinnor, har våldtäktsfantasier. Men främst för att allt i en film är gjort för att vara sexigt. Film är i sig konstruerat som en enda stor sexfantasi eller kärleksfantasi eller bara fantasi om hur läckert det vore om man träffade den rätte och hade skitkul och gjorde roliga brott tillsammans.

Än i dag ser vi på den våldtagna kvinnans liv som ett liv slaget i spillror, menar den tyska författaren och kulturhistorikern Mithu Sanyal.
Än i dag ser vi på den våldtagna kvinnans liv som ett liv slaget i spillror, menar den tyska författaren och kulturhistorikern Mithu Sanyal. Foto: Shutterstock/IBL
Annons

Det ligger något i det. Men samtidigt som våldtäkt på film är slentrian finns den också ofta där för att förmedla ett moraliskt budskap, ett före-efter och en berättelse om att det värsta hänt. Våldtäkten skildras som en unik form av kränkning.

– Detta är knepigt att prata om för då kommer vi in på termer som värdighet och heder. Begrepp som nästan är omoderna.

För visst är det en särskild form av kränkning, säger Isabella Eklöf. Våldtäkten rör kroppens öppningar, kränkningen går rent fysiskt så långt in den kan komma. Men skillnaden mellan våldtäkt och annat våld borde inte vara en artskillnad utan en gradskillnad, menar hon.

– Att det inte är så beror förstås på hela madonna-horakomplexet. Att vi har en grundläggande föreställning om att kvinnor blir nedsmutsade av sex. Bilden av våldtäkt visar hur vi associerar kvinnors sex med integritetsbrist. Jag har själv internaliserat det där och lidit av det eftersom jag inte är så väluppfostrad och hela tiden har överskridit de gränserna.

När vi pratar om våldtäkt pratar vi mycket om kvinnan. Vad innebär populärkulturens alla våldtäktsversioner för mannen?

Annons

– De leder till ett svartvitt tänkande. Antingen är du en våldtäktsman och då ska man slå ihjäl dig. Eller så är du en hyvens kille och då kan det inte vara våldtäkt du begått hur grovt övergreppet än varit, något som diskussionen visar varje gång någon av de ”fina” sportkillarna anklagas. 

För att ta udden av våldtäktsmystiken måste vi börja se våldtäkt som ett vanligt problem, och hantera den så som vi hanterar andra vanliga problem.

Metoo-rörelsen har synliggjort hur djupt övergreppsskammen suttit hos offret och inneburit att den förskjutits till förövarens sida. Men Isabella Eklöf har svårt att instämma i det allmänna jublet över utvecklingen.

Nyligen önskade hon, inför en debatt här i Sverige om filmen, att en särskild person skulle vara med i panelen. Önskemålet gällde en kvinna som råkar ha koppling till en av de under året uppmärksammade våldtäktsanklagade männen.

– Då sa arrangören att det kan bli knepigt för hon är så stigmatiserad just nu. Så kan vi inte ha det, det blir moraliserande på ett väldigt unket sätt. Det är rättsinstanserna som ska hantera våldtäkt, inte mobben.

Annons

Samtidigt erbjuder metoo hopp om förändring, säger Eklöf. Hur konstigt det än kan låta beror det på det faktum att våldtäkten börjar normaliseras. Folk börjar fatta att det är mycket vanligare än de trodde. Och att det kanske inte alltid behöver vara så enormt förödande.

– För att ta udden av våldtäktsmystiken måste vi börja se våldtäkt som ett vanligt problem, och hantera den så som vi hanterar andra vanliga problem.

Ett vanligt problem.

Eller brottet bortom allt.

Mellan de två polerna rör sig diskussionen i den tyska författaren och kulturhistorikern Mithu Sanyals ”Våldtäkt – aspekter av ett brott”, som nyligen kommit ut på svenska. Den är en genomgång av de tankemönster som sedan årtusenden ligger till grund för idén om våldtäkt, långt innan Hollywood började spotta ur sig filmer där enligt boken var åttonde rulle innehåller en våldtäktsscen.

Där finns förstås den emblematiska föreställningen om manligt våld och kvinnlig motsträvighet, rotad sedan antiken och transformerad rakt in i vårt eget allsångsarv via Hjalmar Gullberg och Evert Taube. En riktig kvinna säger alltid inledningsvis nej till sex – oavsett om det är gullregnens månad eller ej.

Annons
Mithu Sanyals ”Våldtäkt – aspekter av ett brott” har nyligen givits ut på svenska och är en genomgång av de tankemönster som sedan årtusenden ligger till grund för idén om våldtäkt.
Mithu Sanyals ”Våldtäkt – aspekter av ett brott” har nyligen givits ut på svenska och är en genomgång av de tankemönster som sedan årtusenden ligger till grund för idén om våldtäkt.

Genom historien löper framförallt tanken på våldtäkten som ett angrepp på kvinnlighetens centrala väsen. Inte ens 70-talets kvinnorörelse, med sina många genomgripande effekter och med våldtäkten som prioriterad sakfråga, lyckades ändra synen på våldtäkten som essentiell.

Det är i grunden en hederstanke. Än i dag ser vi på den våldtagna kvinnans liv som ett liv slaget i spillror, skriver Sanyal. Ingen skulle behandla en människa som varit med om en bilolycka som om det hade förändrat hennes personlighet, konstaterar hon. Men det är precis vad som händer med våldtäktsoffer.

Hon citerar den amerikanska författaren Vanessa Veselka: ”Så länge vi håller fast vid föreställningen att våldtäkt och övergrepp är en stöld så är vi i grunden kvar i övertygelsen att en kvinnas värde och självkänsla ligger i hennes sexuella renhet.”

Annons

Det är också därför kulturens budskap till flickor är att våldtäkt är det värsta de någonsin kan råka ut för. Och eftersom mallen är så trång för hur den våldtagna kvinnan ska reagera för att bli tagen på allvar – förvandlas till ett traumatiserat kolli – blir också bilden av våldtäkten som det värsta som kan hända självreproducerande.

Det hjälper inte att begreppet ”våldtäktsmyter” i snart femtio år använts för de fördomar som omger synen på våldtäkt.

Det hjälper inte att man under 90-talet försökte lansera termen ”överlevare” istället för ”offer”.

Inte heller 00-talets mensaktivism förändrar saken. Den som under ytan av frispråkighet och ambitionen att avstigmatisera pyser av tanken på kvinnans sexualitet som moralisk skyddszon genom ett upphöjande av den kvinnliga kroppsliga erfarenheten, en särartslogik som säger att mensen liksom är helig.

Fråga bara oss pojkmammor som i lunchrummet, även på de mest progressiva arbetsplatser, sitter tysta när våra kolleger med lika delar stolthet och oro berättar om sina döttrars första menstruation. Att vi skulle yppa något om våra söners första nattliga utlösning finns inte på kartan.

Annons

Och varför det? Det är ju bara flickan som genomgår paradigmatisk förvandling och över en natt blir bärare av ett värde som är en angelägenhet för hela samhället. Eller?

En ofta återgiven siffra kring våldtäkt är denna: 90 procent av alla våldtäktsoffer är kvinnor och 90 procent av förövarna är män. Den finns även med i Mithu Sanyals bok. Men den kompletteras av siffrorna från den undersökning som USA:s folkhälsomyndighet (Centers for Disease and Prevention) gjorde 2011 där man i listan över om man haft sex utan samtycke lade till ”tvingats att penetrera”. Undersökningen är enligt boken en av de mest omfattande sexualbrottsundersökningar som hittills gjorts i USA.

Plötsligt sjönk skillnaden mellan siffrorna över kvinnliga och manliga offer till mindre än en procentenhet. Under de tolv månaderna hade 1 270 000 kvinnor och 1 267 000 män varit utsatta för oönskat sexuellt umgänge.

Vad betyder det – att kvinnor trots allt inte är de verkliga offren? Verkligen inte, menar Sanyal. Det visar bara hur snävt vårt sätt att tala om våldtäkt är och att vi måste sluta betrakta det som något som enbart män gör mot enbart kvinnor.

Annons

Dit är dock steget långt, skriver Sanyal, eftersom bilden av våldtäkt definierar synen på mannens sexualitet i lika hög grad som kvinnans. Och den bilden säger att riktiga män alltid är handlande, osårbara subjekt:

”Detta är det verkliga tabut: Att manliga offer är ett sådant minfält i det offentliga samtalet beror inte på att de konkurrerar med kvinnliga offer, utan på att de sätter hela manlighetsbegreppet på spel.”

Det är inte konstigt att våldtäkten är så central i högerextremismen – den spelar på rädsla, menar Peter Sundin: ”Ett bankrån skräms i stundens hetta. Men efteråt går man inte omkring och är rädd. Våldtäktsförövare kan däremot lamslå en hel ort.”
Det är inte konstigt att våldtäkten är så central i högerextremismen – den spelar på rädsla, menar Peter Sundin: ”Ett bankrån skräms i stundens hetta. Men efteråt går man inte omkring och är rädd. Våldtäktsförövare kan däremot lamslå en hel ort.” Foto: Lars Pehrson

Peter Sundin rullar in med sin kabinväska på Stockholms Central. Han har rest från hemorten Karlstad för att delta vid de årliga Mänskliga rättigheter-dagarna. På schemat står alla de demokrati-, genus- och människorättsfrågor som hans tidigare jag bara hade fnyst åt.

Då var han nynazist.

Nu är han handläggare på Brottsförebyggande centrum i Värmland.

Annons

Tankarna kan spåras till 30-talet. Kvinnans stora uppgift är familjen, hon ska ges ”möjlighet” att vara hemma och passa barnen.

En stor del av arbetstiden ägnar han åt att resa runt och berätta om den högerextrema världsbild som präglade hans liv från högstadieåren och fram till att han var ungefär 22 år. I dag är han 33. 1998 gick han med i Nationell Ungdom, senare i Nationalsocialistisk front.

– Det var ett stökigt liv med mycket alkohol och våld. En hierarkisk miljö, väldigt lik en sekt i sitt sätt att vara övertygad om att man sitter inne på sanningen och att den ska förmedlas till en okunnig värld.

Mycket har Peter Sundin pratat om sedan han lämnade nynazismen, på skolor och arbetsplatser. Men inte kvinnosynen och våldtäktsnormen.

– Det slår mig nu när du ställer de här frågorna. Detta har sällan varit i fokus.

Ändå är just de idéerna så dominerande.

– Tankarna kan spåras till 30-talet. Kvinnans stora uppgift är familjen, hon ska ges ”möjlighet” att vara hemma och passa barnen. Mannen ska vara kämpen för att återskapa det samhälle man vill tillbaka till. Visst lyfts kvinnor fram för att rörelsen ska kunna dra till sig fler kvinnor. Men de kommer aldrig få ledande positioner.

Annons
”Dels hade vi en uppfattning om att kvinnor ständigt gruppvåldtas av invandrare. Dels var vi upptagna av idén om att invandrarvänliga kvinnor borde våldtas av invandrare”, säger den före detta nazisten Peter Sundin.
”Dels hade vi en uppfattning om att kvinnor ständigt gruppvåldtas av invandrare. Dels var vi upptagna av idén om att invandrarvänliga kvinnor borde våldtas av invandrare”, säger den före detta nazisten Peter Sundin. Foto: Lars Pehrson

Under de år Peter Sundin var med omgavs han enbart av pojkar och män i 15 till 20-årsåldern. Det var sällan, om ens någonsin, som någon av dem hade flickvän. Ändå pratade de jämt om att de skulle skydda kvinnor från alla de våldtäktsmän som de tänkte lurade i mörkret nånstans.

– Dels hade vi en uppfattning om att kvinnor ständigt gruppvåldtas av invandrare. Dels var vi upptagna av idén om att invandrarvänliga kvinnor borde våldtas av invandrare.

Tio år senare är ”den korrigerande våldtäkten” fortfarande en av hörnstenarna inom högerextremismen. Fast man säger inte våldtagen, utan ”kulturberikad”.

Hela samhället bekräftar bilden av våldtäkt som det värsta. Frågan är om det finns något som alla är så eniga om.

Annons

Hur får man ihop paradoxen att vara rädd för att invandrare ska våldta samtidigt som man själv förespråkar detsamma?

– Man ser det inte som en paradox utan som något helt följdriktigt, eftersom den korrigerande våldtäkten är metoden för att få kvinnor att inse vilket helvete det kommer bli när Sverige är fullt med invandrare. Man ser sig inte ens som ansvarig. Den moraliska skulden för de korrigerande våldtäkterna vilar på de politiker som verkställer den generösa flyktingpolitiken.

När Nordiska Motståndsrörelsen, Nordfront eller Soldiers of Odin arrangerar nattvandraring är det detta det handlar om, säger Peter Sundin. Inte att skydda folk i största allmänhet. Utan om att skydda kvinnor.

Egentligen är det inte konstigt, menar han. Om du vill få makt ska du spela på människors rädsla. Och vad är samhällets minsta gemensamma skräcknämnare?

– Visst, ett bankrån skräms i stundens hetta. Men efteråt går man inte omkring och är rädd för bankrån. Våldtäktsförövare kan däremot lamslå en hel ort. I dag har vi allt från tjejtaxi till de här nattknapparna som man kan ringa när man ska hem på kvällen. Hela samhället bekräftar bilden av våldtäkt som det värsta. Frågan är om det finns något som alla är så eniga om, säger han.

Annons
Peter Sundin ägnar en stor del av arbetstiden åt att resa runt och berätta om den högerextrema världsbild som länge präglade hans liv.
Peter Sundin ägnar en stor del av arbetstiden åt att resa runt och berätta om den högerextrema världsbild som länge präglade hans liv. Foto: Lars Pehrson

På samma sätt är den högerextrema bilden av sexualitet bara en återspegling av omvärldens bild, hur apart den än kan te sig med sin fixering vid barnalstrande och en retorik som gör det som sker mellan kvinna och man till en form av avel.

– Inom högerextremismen är det mannen som har en drift. Begäret är hans rättighet. Men du kan samtidigt ta vilken romcom som helst, det är jätteovanligt att tjejen raggar upp killen.

Våldtäkt handlar om makt och att makten tillhör mannen, säger Peter Sundin. Därav följer synen på begär.

– Om även kvinnan kan vara den som driver på reduceras du som man. Därför är föreställningen om mannens starkare drift så central.

Fortfarande är det fult att tala om kvinnligt begär, konstaterar han. Nyss hamnade han framför Nyhetsmorgon, där fyra kvinnor över 40 pratade om kvinnlig drift och om hur osynligt ämnet är.

Annons

– För väldigt många kvinnor är det först när de blir äldre som de slår sig fria från normen att vara undergiven. Det är inte klokt att kvinnor ska behöva vänta till 40 innan de får vara den de vill vara.

Efter metoo har det varit hur många samtal om övergrepp som helst. Men det måste ske något annat, säger Peter Sundin. Det är själva machokulturen som måste monteras ner. Hur många män pratar till exempel med varandra om hur våldtäkt skildras på film?

– För det första är det få män som ens ser det. Och om man trots allt gör det och tar upp det, då blir man den här partypoopern, ”vad är du för en jävla man som registrerar det här?”.

Inför högdjur inom film- och underhållningsbranschen lyfte Natalie Portman i oktober 2018 frågan om vad som skulle ske om branschen tog ett års paus från våld mot kvinnor.
Inför högdjur inom film- och underhållningsbranschen lyfte Natalie Portman i oktober 2018 frågan om vad som skulle ske om branschen tog ett års paus från våld mot kvinnor. Foto: IBL

Den 12 oktober anordnade amerikanska magasinet Variety en gala på temat ”Power of women”. I talarstolen stod skådespelaren Natalie Portman. Framför auditoriet av högdjur från film- och underhållningsbusiness presenterade hon en steg-för-steg-lista. Punkt sju består av fyra ord: Tell a new story.

Annons

”Tänk om vi tog ett års paus från våld mot kvinnor. Vad skulle hända om alla i det här rummet såg till att den underhållning som produceras det kommande året inte skildrar en enda våldtäkt eller ett mord på en kvinna?”

Uppmaningen är givetvis seriös. Men den är också svindlande. Berättelsen om våldtäkt hör till kulturens äldsta, och att bara försöka föreställa sig ett film-, spel- och litteraturutbud utan våldtäkten som komponent är svårt.

Berättelsen och verkligheten föder varandra i ett evigt kretslopp. Om vi ska få en mer nyanserad berättelse om våldtäkt räcker det inte att en samlad filmindustri bestämmer sig för att ta paus från ett av sina mest säljande grepp för att skapa känslomässig dramatik. Det krävs också en höger som erkänner klass-, ras- och könsnormernas djupgående verkan för synen på vilka kroppar som behöver skyddas och kontrolleras. En vänster som erkänner den invandrade hederskulturens makt. En manlighet som inser att hederstanken också är en västerländsk historia, liksom en feminism som förstår att även den mest medvetna mensaktivist kan vara med om att upprätthålla denna hederstanke. Det krävs en nyanserad diskussion om biologi, från alla håll.

Annons

Framför allt behövs nya verktyg för att tala om skam, skuld och försoning.

Polis säkrar spår efter en våldtäkt i Slottsparken i Oslo.
Polis säkrar spår efter en våldtäkt i Slottsparken i Oslo. Foto: Erlend Aas/TT

Lika lite som våldtäkten ska styra offrets identitet ska den styra förövarens, skriver Mithu Sanyal. Den skamförskjutning som skett och välkomnats i och med metoo kommer därför inte leda till någon förändring, eftersom skam just handlar om vem jag är och inte om vad jag gjort, menar hon:

”Vi saknar sociala manus för hur offren ska komma över en våldtäkt och därför saknar vi också sociala manus för hur våldtäktsmän ska reformeras och komma in i samhället igen”.

Så länge manus saknas upprätthålls bilden av våldtäkten som ett angrepp på kvinnans centrala väsen.

Och så länge manus saknas kommer det alltid gå en rät linje från våldtäktsfilmernas duschscen till den våldtäktsanklagades desperata fråga: ”Hur får jag nåd?”.

Annons

Att säga att vi måste hitta andra sätt att berätta om våldtäkt är inte att förminska brottet. Våldtäkt är ett mycket allvarligt brott som djupt kränker den utsatta. Men det är också därför de förhoppningar som ibland väckts under metoo – att våldtäkten enbart ska hanteras av rättsinstanserna –aldrig kommer bli verklighet, hur pregnant utformad lagstiftningen än är och trots de framsteg som nu sker kring hur brottsoffer behandlas under en rättegång.

Alla grova brott rubbar nämligen en ordning som inte bara är juridisk utan också existentiell.

På individnivå handlar ordningen om inget mindre än rätten att få älska sig själv. Genom skammen fråntas både offer och förövare den rätten. Skammen stänger vägen för förövarens insikt om ansvar – och utan ansvarsinsikt ingen förändring, varken i själ eller samhällskropp.

Vad är våldtäktsfrågans springande punkt?

Sårbarhet, skriver Mithu Sanyal, och lutar sig mot filosofen Judith Butler. Människan är sårbar. Skydd är alltid något relativt. Smärtan i att inse detta har gjort att sårbarhet enbart lokaliserats till vissa kroppar och kontrollen till andra: ”Det är bara genom att erkänna vår egen sårbarhet som vi får möjlighet att se andras, utan att förvandla dem till objekt.”

Man kan konstatera att tanken rymmer oändliga möjligheter.

Man kan också konstatera att den går helt på tvärs mot det budskap som sprids av dagens manlighetsprofeter som Jordan B Peterson som miljontals män i alla åldrar just nu böjer knä inför.

Sabinskornas bortrövande skapades av Giovanni da Bologna 1574–82 och finns på Loggia dei Lanzi i Florens. Den skildrar hur Roms män med våld rövar bort kvinnor från närliggande byar för att tvångsgifta sig med dem. Rape är ett ord sprunget ur det romerska begreppet ”raptio” som betyder ”bortförande med våld”, men som inte sällan gick hand i hand med våldtäkt.
Sabinskornas bortrövande skapades av Giovanni da Bologna 1574–82 och finns på Loggia dei Lanzi i Florens. Den skildrar hur Roms män med våld rövar bort kvinnor från närliggande byar för att tvångsgifta sig med dem. Rape är ett ord sprunget ur det romerska begreppet ”raptio” som betyder ”bortförande med våld”, men som inte sällan gick hand i hand med våldtäkt. Foto: David Noton/IBL

Berättelsen om våldtäkt hör till kulturens äldsta. Giovanni Lorenzo Berninis skulptur ”Pluto och Proserpina” skapades 1621–1622 och finns på Galleria Borghese i Rom.

Foto: IBLBild 1 av 11

Filmen ”Holiday” hade världspremiär i januari, men det är först nu som den visas i Sverige, mycket på grund av denna våldtäktsscen.

Foto: TriartBild 2 av 11

Isabella Eklöf tror att våldtäkt är en bärande del i filmberättandet för att det är sexigt. ”Många, både män och kvinnor, har våldtäktsfantasier”, säger regissören.

Foto: Lars PehrsonBild 3 av 11

Än i dag ser vi på den våldtagna kvinnans liv som ett liv slaget i spillror, menar den tyska författaren och kulturhistorikern Mithu Sanyal.

Foto: Shutterstock/IBL Bild 4 av 11

Mithu Sanyals ”Våldtäkt – aspekter av ett brott” har nyligen givits ut på svenska och är en genomgång av de tankemönster som sedan årtusenden ligger till grund för idén om våldtäkt.

Bild 5 av 11

Det är inte konstigt att våldtäkten är så central i högerextremismen – den spelar på rädsla, menar Peter Sundin: ”Ett bankrån skräms i stundens hetta. Men efteråt går man inte omkring och är rädd. Våldtäktsförövare kan däremot lamslå en hel ort.”

Foto: Lars Pehrson Bild 6 av 11

”Dels hade vi en uppfattning om att kvinnor ständigt gruppvåldtas av invandrare. Dels var vi upptagna av idén om att invandrarvänliga kvinnor borde våldtas av invandrare”, säger den före detta nazisten Peter Sundin.

Foto: Lars PehrsonBild 7 av 11

Peter Sundin ägnar en stor del av arbetstiden åt att resa runt och berätta om den högerextrema världsbild som länge präglade hans liv.

Foto: Lars PehrsonBild 8 av 11

Inför högdjur inom film- och underhållningsbranschen lyfte Natalie Portman i oktober 2018 frågan om vad som skulle ske om branschen tog ett års paus från våld mot kvinnor.

Foto: IBLBild 9 av 11

Polis säkrar spår efter en våldtäkt i Slottsparken i Oslo.

Foto: Erlend Aas/TTBild 10 av 11

Sabinskornas bortrövande skapades av Giovanni da Bologna 1574–82 och finns på Loggia dei Lanzi i Florens. Den skildrar hur Roms män med våld rövar bort kvinnor från närliggande byar för att tvångsgifta sig med dem. Rape är ett ord sprunget ur det romerska begreppet ”raptio” som betyder ”bortförande med våld”, men som inte sällan gick hand i hand med våldtäkt.

Foto: David Noton/IBLBild 11 av 11