Annons

Är det här tidernas charmigaste bil?

Något charmigare, vänligare och mer engelskt än Morris Minor är väl svårt att tänka sig?

Under strecket
SvD Näringsliv
Publicerad

Utförandet är enkelt men stilfullt med vacker instrumentpanel i plåt och ett ensamt kombinationsinstrument i mitten.

Foto: Per Hammarsjö/KlassikerBild 1 av 5

Läderklädsel var närmast en självklarhet i engelska bilar vid den här tiden.

Foto: Per Hammarsjö/KlassikerBild 2 av 5

Visst, Minor var en folkbil. Men också en bil med läderklädsel, krom och kuggstångsstyrning.

Foto: Per Hammarsjö/KlassikerBild 3 av 5

Lädersätena ger ett skönt stolsknarr.

Foto: Per Hammarsjö/KlassikerBild 4 av 5

Minor konstruerades av Alec Issigonis, som senare skulle stå bakom Hundkojan.

Foto: Per Hammarsjö/KlassikerBild 5 av 5

Utförandet är enkelt men stilfullt med vacker instrumentpanel i plåt och ett ensamt kombinationsinstrument i mitten.

Foto: Per Hammarsjö/KlassikerBild 1 av 2

Läderklädsel var närmast en självklarhet i engelska bilar vid den här tiden.

Foto: Per Hammarsjö/KlassikerBild 2 av 2
Utförandet är enkelt men stilfullt med vacker instrumentpanel i plåt och ett ensamt kombinationsinstrument i mitten.
Utförandet är enkelt men stilfullt med vacker instrumentpanel i plåt och ett ensamt kombinationsinstrument i mitten. Foto: Per Hammarsjö/Klassiker

Italien har Fiat 500, Tyskland har VW Typ 1, Sverige har Volvo PV 444 och England har sin Morris Minor.

Folkbilarna, de anspråkslösa modellerna som satte sina mer eller mindre härjade länders befolkningar på hjul åren efter krigsslutet 1945. Så lika i sina uppdrag men på så olika sätt. Fiat och VW var ju radikala konstruktioner med svansmotor, medan PV och Minor var mer konventionella – men ändå inte utan finesser för sin tid.

Minor debuterade 1948 och skulle byggas ända till 1971. Upplagan blev dock aldrig lika stor som VW-bubblans, det blev inte ens en tiondel: 1,3 miljoner mot drygt 15 miljoner (innan Typ 1 lades ned i Tyskland).

Läderklädsel var närmast en självklarhet i engelska bilar vid den här tiden.
Läderklädsel var närmast en självklarhet i engelska bilar vid den här tiden. Foto: Per Hammarsjö/Klassiker
Annons
Annons

Visst, Minor var en folkbil. Men också en bil med läderklädsel, krom och kuggstångsstyrning.

Foto: Per Hammarsjö/KlassikerBild 1 av 3

Lädersätena ger ett skönt stolsknarr.

Foto: Per Hammarsjö/KlassikerBild 2 av 3

Minor konstruerades av Alec Issigonis, som senare skulle stå bakom Hundkojan.

Foto: Per Hammarsjö/KlassikerBild 3 av 3

Minor hade konstruerats av Alec Issigonis, som senare skulle stå bakom Hundkojan. Kuggstångsstyrning var en finess som gjorde körningen trivsamt exakt. Läderklädsel, förstås, närmast en självklarhet i engelska bilar oavsett format vid den här tiden. Det är skönt stolsknarr när man sitter i den ljusa, höga kupén, i kombination med den allmänt estetiska arom som liksom bara finns i engelska bilar genom arv och material.

Minors charmfaktor är obetalbar och när det begav sig gick den hem överallt. Numera finns knappast en engelsk tv-serie med sceneri från förr utan att en Minor spelar en biroll eller tittar fram bakom byns postkontor.
Snabb? Det var Minor aldrig, men motorsurret från 948-kubikarens 37 hästkrafter och den låga utväxlingen gjorde färden intensiv i alla fall.

Visst, Minor var en folkbil. Men också en bil med läderklädsel, krom och kuggstångsstyrning.
Visst, Minor var en folkbil. Men också en bil med läderklädsel, krom och kuggstångsstyrning. Foto: Per Hammarsjö/Klassiker

Sex olika karosstyper erbjöds. Två- och fyradörrars saloon, Traveller (kombi med trästomme), rambyggda pickup- och skåpversioner, samt den öppna Convertible (eller Tourer).

Den har du säkert sett på tv, i inledningen till BBC:s förlaga till ”Antikrundan” kommer en grön sådan vaggande med en riddarrustning stående i baksätet.

CALLE CARLQUIST

Lädersätena ger ett skönt stolsknarr.
Lädersätena ger ett skönt stolsknarr. Foto: Per Hammarsjö/Klassiker
Minor konstruerades av Alec Issigonis, som senare skulle stå bakom Hundkojan.
Minor konstruerades av Alec Issigonis, som senare skulle stå bakom Hundkojan. Foto: Per Hammarsjö/Klassiker
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons