Annons
Kommentar

Jakob Nilsson:Är det här verkligen Afrika?

Dagens Afrika är långt mycket mer än safari och vackra solnedgångar. Ändå återskapas klichén på bokomslag efter bokomslag. Jag önskar att vi hade kommit längre, skriver Jakob Nilsson.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 3
Bild 2 av 3
Bild 3 av 3
Bild 1 av 2
Bild 2 av 2

Ett akaciaträd och en orange solnedgång över savannen. Så ser Afrika ut om vi ska tro bokomslagen. I ett inlägg på bloggen med det ironiska namnet ”Africa is a country” visar ett kollage hur snarlika många omslag till böcker som utspelar sig i Afrika är – akaciaträd och orange solnedgång – oavsett vad de handlar om eller var författaren kommer ifrån: ”I princip verkar de flesta romaner som 'handlar om Afrika' ha omslag av någon vars huvudsakliga idé om kontinenten bygger på 'Lejonkungen'" skriver bloggens redaktör Elliot Ross.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

I Sverige har det på sina håll sett bättre ut. ”Ni gör vackra omslag som beskriver vad boken handlar om och inte innehåller någon fånig idé om vad Afrika skulle kunna tänkas vara.” sa den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie i en intervju med SvD (26/10-2013) och berättade om skräckexempel med giraffer, lejon och djungel på framsidan av hennes böcker (trots att de delvis utspelar sig i USA).

**Men jag studsar **vid omslaget till Modernistas nya svenska utgåva av Nobelprisfavoriten Ngugi wa Thiong’os debutroman ”Upp genom mörkret”. Ngugi wa Thiong’o är en politiskt medveten författare vars fantastiska ”Om icke veterkornet” (1967), där den kenyanska självständighetens komplexitet skrivs fram i skildringen av flera människoöden, i sig är snudd på värd Nobelpriset.

1970 övergav han ”James Ngugi” och antog sitt kikuyunamn Ngugi wa Thiong’o och sedan 1978 skriver han inte sina böcker på kolonisatörens engelska utan på kikuyu, som trots att det talas av drygt sju miljoner kenyaner saknar officiell ställning. Ngugi wa Thiong’o lever i exil sedan 1982 och har varit aktiv i den postkoloniala debatten (bland annat med essäsamlingen ”Decolonising the Mind” från 1986).

Detta verkar ha gått Modernista förbi som valt att förpacka hans ”Upp genom mörkret” med ett slags kollage mot en bakgrund av ett ökenliknande landskap bestående av en tiger i svartvitt, en grön militärbasker, en svart persons öga samt ett slags färgglatt mosaikmönster. Deras utgåvor av andra titlar av Ngugi wa Thiong’o ser liknande ut: här finns gamar, hyenor och antiloper. Inga akaciaträd och solnedgångar, men ändå snudd på bingo för symboler som används för att förenkla och exotifiera Afrika.

Modernistas initiativ till att på nytt ge ut Ngugi wa Thiong’o är berömvärt, men paketeringen är ovärdig. Och det finns än värre exempel: omslaget till Leopard förlags nya svenska utgåva av den moçambikiske författaren Mia Coutos ”Jerusalem” pryds av… trumvirvel… ett akaciaträd och ett orangegult landskap.

Det är 2015 nu, jag önskar att vi hade kommit längre.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons