Annons
Krönika

Dick Harrison:Är det okej att nazisterna demonstrerar på första maj?

Nazister demonstrerade på första maj i Falun ifjol.
Nazister demonstrerade på första maj i Falun ifjol. Foto: Henrik Hansson/IBL

Nazistiska Nordiska motståndsrörelsen har fått tillstånd att demonstrera i Ludvika och Boden på första maj. På arbetarrörelsens egen dag? Man kan väl inte sno en högtid utan vidare? Eller?

Under strecket
Publicerad

Demonstrationen i Chicago den 4 maj 1886 krävde flera dödsoffer och var anledningen till att arbetarrörelsen började hålla demonstrationer den 1 maj för att högtidlighålla minnet av de döda arbetarna.

Foto: Everett Collection/IBLBild 1 av 2

Förstamajfirande i Stockholm 1952.

Foto: StockholmskällanBild 2 av 2

Det är ingen hemlighet att högerextremister har försökt kapa åt sig högtider och offentliga arenor – tänk bara på bråket om deras närvaro under Almedalsveckan och i Göteborg under Bokmässan. Och även i fjol tågade de i Falun på första maj, och året innan i Borlänge. Borde vi inte sätta ned foten när det gäller en så inarbetad arbetarhögtid som första maj?

Personligen hade jag gärna sett att nazisterna inte demonstrerat alls, men faktum är att de på just denna punkt agerar i linje med en lång historisk tradition. Folk har alltid stulit högtider från varandra. Det kändaste exemplet är julfirandet, som ursprungligen var en hednisk styggelse för prästerskapet, men under medeltiden omformades till en fest till åminnelse av Jesu födelse – något som antagligen skulle ha gjort fornkyrkans kristna mycket förbryllade. När det gäller just första majfirandet har detta varit föremål för åtskilliga övertaganden och imitationer.

Ursprungligen hade första maj ingenting med arbetare och protester att göra. Det var en vårfest som firades på mångahanda vis i flera europeiska länder. Ett känt element, som vi också anammade i Sverige men av klimatskäl flyttade till midsommar, var resandet av en lövad (”majad”) stång mitt i byarnas grönområden. Ett annat element var Valborgsmässobålet, uppkallat efter det anglosaxiska helgonet Wealdburg alias Valborg, som avled i tyska Heidenheim på 770-talet och vars reliker högtidligen förflyttades till Eichstätt den 1 maj omkring 870. Listan över kulturella särutvecklingar kan göras lång. I 1500-talets England ordnades Robin Hood-fester med bågskyttetävlingar och kollektinsamling till fromma för lantförsamlingarnas fattiga.

Annons
Annons

Demonstrationen i Chicago den 4 maj 1886 krävde flera dödsoffer och var anledningen till att arbetarrörelsen började hålla demonstrationer den 1 maj för att högtidlighålla minnet av de döda arbetarna.

Foto: Everett Collection/IBLBild 1 av 2

Förstamajfirande i Stockholm 1952.

Foto: StockholmskällanBild 2 av 2
Demonstrationen i Chicago den 4 maj 1886 krävde flera dödsoffer och var anledningen till att arbetarrörelsen började hålla demonstrationer den 1 maj för att högtidlighålla minnet av de döda arbetarna.
Demonstrationen i Chicago den 4 maj 1886 krävde flera dödsoffer och var anledningen till att arbetarrörelsen började hålla demonstrationer den 1 maj för att högtidlighålla minnet av de döda arbetarna. Foto: Everett Collection/IBL

Seden att gå ut och fira på första maj var alltså synnerligen väl inarbetad när den internationella arbetarrörelsen bestämde sig för att ta över helgen och göra den till sin. Den omedelbara bakgrunden var kravallerna mellan polis och demonstranter, vilka krävde åtta timmars arbetsdag, i Chicago den 4 maj 1886. Bråket urartade till väpnad kamp och dödsfall, den så kallade Haymarketmassakern. Några år senare beslöt Andra Internationalen att hålla demonstrationer den 1 maj för att högtidlighålla minnet av de döda arbetarna (”Chicagomartyrerna”) och öka trycket på arbetsgivare och myndigheter att acceptera kravet på åtta timmars arbetsdag. Initiativet var amerikanskt, men övriga socialistiska delegater ställde sig bakom det. Redan 1890 hölls demonstrationer i Sverige på första maj.

Förstamajfirande i Stockholm 1952.
Förstamajfirande i Stockholm 1952. Foto: Stockholmskällan

Det dröjde inte länge förrän demonstrationsdagen började transformeras till folkfest och allmän fridag, något som kulminerade i 1939 års beslut att göra första maj till svensk helgdag. Under de år som följde blomstrade firandet som aldrig förr, något som framför allt berodde på andra världskriget. Istället för att använda dagen för att protestera mot kapitalismens förtryck gick folk från många politiska läger samman i manifestationer av nationell enhet inför hotet från omvärlden. Krigets slut ledde till att arbetarna för en tid fick tillbaka ”sin” dag, men det har inte saknats exempel på andra politiska rörelser som utnyttjat tillfället till att sprida konkurrerande budskap. I synnerhet under decennierna efter millennieskiftet har icke-socialistiska partier, till exempel kristdemokrater i Uppsala, valt att demonstrera på första maj. Nazisterna, som intresserat sig för fenomenet sedan 2011, är bara de senaste i raden.

Och så lär det fortsätta. Ingen religion, ideologi eller politisk strömning har någonsin lyckats monopolisera en helg. Alla snor av alla. Därmed inte sagt att vi behöver acceptera vad som helst. Ett nazistiskt demonstrationståg med kriminella, hatfyllda och kränkande symboler mitt i vår vardag bör självfallet väcka indignation.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons