Annons

”Är hatbrott uttryck för en fobi?”

Svenska myndigheter använder begrepp som kristofobi och islamofobi som förklaring vid kriminalitet. Men detta innebär att man förringar och ursäktar handlingar som mobbning, förföljelse och våld mot religiösa grupper. Det skriver debattören Ulf Ulfvarson.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Foto: Henrik Montgomery/TTBild 1 av 2

Ulf Ulfvarson

Foto: privatBild 2 av 2
Foto: Henrik Montgomery/TTBild 1 av 1
Foto: Henrik Montgomery/TT

DEBATT | KRIMINALITET

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) definierar hatbrott enligt följande: ”Brott mot person, grupp, egendom, institution eller representant för dessa, som motiveras av rädsla för, fientlighet eller hat mot den utsatta grundat på hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning samt könsöverskridande identitet eller uttryck som gärningspersonen tror, vet eller uppfattar att personen eller gruppen har.”

BRÅ har också identifierat gruppen antireligiösa hatbrott och inom denna ett antal undergrupper, hatbrott med bland annat antisemitiska, kristofobiska och islamofobiska motiv. Enligt BRÅ:s definition bygger ett islamofobiskt motiv på en ”rädsla för, fientlighet eller hat mot islam och muslimer och som aktiverar en antiislamisk reaktion mot islam, muslimsk egendom, dess institutioner eller den eller dem som är, uppfattas vara muslimer eller representanter för muslimer”.
På liknande sätt definieras antisemitiska och kristofobiska motiv.

Annons
Annons

Det framgår inte om BRÅ anser att det är någon skillnad mellan hatbrott med prefixet ”anti” och hatbrott med suffixet ”fobi”. Innebörderna skiljer sig dock väsentligt.

En fobi innebär ohälsa för den drabbade och är enligt Vårdguiden ett ”tydligt hinder i vardagen”. I Vårdguiden står det: ”När man har en fobi känner man en stark rädsla eller ångest och upplever det som att man måste undvika eller komma bort från det man är rädd för.” Fobier anses de kunna botas med kognitiv beteendeterapi, KBT: ”I terapin arbetar terapeuten och patienten tillsammans för att patienten gradvis ska få utsätta sig för föremålet eller situationen som orsakar rädslan.”

Istället för att undvika fortsatt exponering för det som provocerar, konfronterar den som begår hatbrott det förhatliga. Därför är det inte en fobi. Den som lider av en fobi vill bli frisk. Vårdcentralerna har ingen kö av kristofober och islamofober, som vill bli behandlade för sina hatkänslor.

Definitionerna av de antireligiösa motiven för hatbrott blandar samman religionskritik, rädsla för religioner och dess utövare och hat mot religioner och dess utövare samt främlingsfientlighet. En undersökning gjord av Forum för levande historia kommer fram till bland annat följande: ”Det är ofta oklart om islamofobi är negativa attityder till en grupp människor – att jämföra med xenofobi (främlingsfientlighet) – eller reflekterar en kritisk position till Islam. (Antisemitism och islamofobi av Birgitta Löwander och Mirjam Hagström)”.

Gruppen ”andra antireligiösa hatbrott” är lika stor som gruppen hatbrott med islamofobiskt motiv. Den handlar om hatbrott mot personer med religioner, som inte täcks in av statistiken, exempelvis buddhister, yazidier eller hinduer och hatbrott mellan personer inom samma grundreligion, exempelvis sunni- och shiamuslimer eller katoliker och protestanter.

Annons
Annons

Ulf Ulfvarson

Foto: privatBild 1 av 1

För att ta exempel från pågående och historiska väpnade konflikter skulle exempelvis IS krig i Syrien och Irak och trettioåriga kriget i Europa (1618–1648) med denna vokabulär betecknas antireligiösa. Det blir väldigt konstigt.
De religioner, som utgått från den hebreiska bibeln, judendomen, kristendomen och islam, kännetecknas av texttolkning och ständig omtolkning av texterna. Det innebär religionskritik. Med religionsfriheten i Sverige sedan 1951 har följt en stor tolerans för debatt om kristendomen och dess dogmer och ritualer samt en öppenhet för att, inom yttrandefrihetens gränser, fritt använda religioners idévärld i konst och litteratur.

Fundamentalister med olika religionstillhörighet uppfattar all kritik som fientlig. Det gäller såväl kristna som muslimer. Ordet islamofobi, som med BRÅ:s vidöppna definition innehåller allt från kritisk hållning till islam till våld mot muslimer, används gärna av dem, som av politiska skäl inte gör någon skillnad mellan religionskritik och främlingsfientlighet. Att stämpla seriös debatt om exempelvis islams innehåll och ställning i samhället som uttryck för en fobi är ett bekvämt sätt att avfärda den utan att bemöta kritiken.

”Ord utan tanke, aldrig himlen når” lät Shakespeare Hamlets farbror uttala. Ordets makt över tanken är mycket stark. Genom begreppen kristofobi och islamofobi förringar och ursäktar man handlingar som mobbning, förföljelse och våld mot religiösa grupper. Dessutom blir det underförstått att förövarna inte är fullt ansvariga för sina handlingar.

Ulf Ulfvarson

professor em, industriell ergonomi, KTH

Ulf Ulfvarson
Ulf Ulfvarson Foto: privat
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons