Annons

Elisabet Andersson:Är museichefen vår tids syndabock?

Chris Dercon var chef för teatern Volksbühne i Berlin, men avgick efter att ha utsatts för en smutsig kampanj med inslag av hat.
Chris Dercon var chef för teatern Volksbühne i Berlin, men avgick efter att ha utsatts för en smutsig kampanj med inslag av hat. Foto: IBL
Under strecket
Publicerad

”Hej då, Chris” är budskapet som framfördes utanför teatern Volksbühne i Berlin när det blev klart att chefen Chris Dercon lämnade uppdraget.

Foto: Björn Kietzmann/IBLBild 1 av 1

Brasiliens nationalmuseum i lågor, bara några veckor innan landet väljer en högernationalist till president. ”Det har redan brunnit ned. Vad vill ni att jag ska göra?”, sa Bolsonaro till nyhetsbyrån AP efter branden.

Fotot av det nedbrunna museet, som den tyske konstprofessorn Jörg Heiser visar på Kulturhuset i Stockholm under en internationell museikonferens, blir en dystopisk slutpunkt på ett anförande om hur den politiska utvecklingen påverkar kulturen.

Heiser talar inte bara om ultrahögerns attacker på konstvärlden, utan om hur hela det politiska spektrat förändras samtidigt som många institutioner kämpar med nedskurna anslag och krav på publiksuccéer.

Konst- och kulturvärldens så kallade eliter får lätt bära hundhuvudet i ett polariserat klimat. Heisers tes är att museichefen ersatt bankmannen som syndabock. Han har flera aktuella exempel:

Kampanjen mot Chris Dercon, tidigare chef för Tate Modern, som i våras tvingades lämna chefsjobbet på Volksbühne i Berlin. Då hade han utsatts för en smutsig kampanj med bajs utanför kontoret, hat i sociala medier och ockupanter på teatern.

Annons
Annons

”Hej då, Chris” är budskapet som framfördes utanför teatern Volksbühne i Berlin när det blev klart att chefen Chris Dercon lämnade uppdraget.

Foto: Björn Kietzmann/IBLBild 1 av 1

Dercon, ofta klädd i sidenscarf, uppfattades som representant för en kosmopolitisk konstelit, vars närvaro leder till gentrifiering av staden och eventifiering av kulturen. Han sågs som ett hot mot det "autentiska Berlin". Själv menade han att frustration och rädslor som byggts upp i Berlin projicerades på honom: oro för hyreshöjningar, globalisering och arbetslöshet. I våras tvingades Dercon bort innan högerpopulistiska AFD, som just gått starkt framåt i valet, lyckades plocka poäng på situationen på Volksbühne.

”Hej då, Chris” är budskapet som framfördes utanför teatern Volksbühne i Berlin när det blev klart att chefen Chris Dercon lämnade uppdraget.
”Hej då, Chris” är budskapet som framfördes utanför teatern Volksbühne i Berlin när det blev klart att chefen Chris Dercon lämnade uppdraget. Foto: Björn Kietzmann/IBL

Även Okwui Enwezor, chef för Haus der Kunst i München, har tvingats gå under förnedrande former. Officiell förklaring: museets dåliga ekonomi. Enwezor antyder i stället att hans utställningsprofil, byggd på global dialog, inte passade i rådande politiskt klimat. Utställningen med video- och performancekonstnären Joan Jonas, som skulle öppna nu i november, har ställts in.

Sedan finns turerna kring Documenta, som bland annat ledde till att AFD stämde konstnärlige ledaren Adam Szymczyk och använde begreppet ”vanställd konst” (Entstellte Kunst). Och utanför Tyskland har tre kvinnliga museichefer under 2018 blivit av med jobbet på ett sätt som oroat konstvärlden: María Inés Rodríguez vid Bordeaux museum för samtidskonst, Laura Raicovich vid Queens Museum och Helen Molesworth vid MoCa i Los Angeles.

Det är sannolikt ett av Kultursveriges svåraste jobb att leda Kulturhuset Stadsteatern.

En fjärde kvinna som blivit av med jobbet är Beatrix Ruf. 2017 lämnade hon chefsposten på konstmuseet Stedelijk i Amsterdam, efter att ha skandaliserats. En oberoende utredning visade att det inte fanns någon grund för de anklagelser om intressekonflikter som riktats mot henne.

Beatrix Ruf har liknat affären vid att bli påkörd av en buss. Men hon har sagt att hon vill tillbaka till museibranschen igen; nu nämns hon i spekulationerna kring chefsjobbet på Moderna museet.

Stockholm behöver för övrigt också en vd till den kommunala kulturinstitutionen vid Sergels torg där syndabockstesen får ett särskilt allvar efter Benny Fredrikssons död. Det är sannolikt ett av Kultursveriges svåraste jobb att leda Kulturhuset Stadsteatern; det blir intressant att se vem som vill – och vågar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons