Fredrik Sandberg, Helena Landstedt, Anders Good,Claudio Brescian  Illustration Staffan Löwstedt
Fredrik Sandberg, Helena Landstedt, Anders Good,Claudio Brescian Illustration Staffan Löwstedt

Är Sverige världens bästa land att leva i?

Sverige är paradiset på jorden enligt internationella undersökningar. Samtidigt hävdas ofta att vårt samhälle är genomsyrat av rasism. Hur ligger det till egentligen? undrar Nina Solomin och söker svaret bland människor vid ett färglöst förortstorg.

Uppdaterad
Publicerad

Sverige ligger högt på flera av de internationella topplistor som publiceras med jämna mellanrum. Dessa listor kallas ibland för index, sammanställs av aktörer som FN, World Economic Forum, OECD, tankesmedjor och marknadsundersökningsföretag och rankar till exempel allmänhetens bild av ett visst land (inom eller utom landet). Hur lyckliga invånarna är, hur det står till med jämställdheten, innovationskraften, konkurrenskraften eller graden av korruption.

Sverige har en myndighet, Svenska institutet, som håller stenkoll på dessa listor, och vårt lands position på dem. Det måste hittills ha varit ett tacksamt uppdrag, eftersom Sverige med sina futtiga 10 miljoner medborgare tillhör den globala gräddan på en rad viktiga områden, som samhällsstyre, demokrati, livskvalitet, låg korruption, jämställdhet, klimat och innovation.

Vi är också ett av världens godaste länder. När organisationen Center for Global Development 2018 mätte hur mycket stater bidrar till utveckling i fattiga länder hamnade Sverige som nummer ett i världen. Och nu i mars rankades Sverige högt i World Animal Protections topplista över kvaliteten på djurskydd.

Det senaste decenniet har det talats mycket om rasism. Är Sverige ett rasistiskt land?

Däremot kvalade vi inte in på listan när resemagasinet Condé Nast Traveler rankade de fyrtio vackraste länderna i världen. Vi hamnade heller inte bland tio i topp när det gällde en undersökning med över 14 000 personer om i vilket land i världen invånarna har mest sex.

Många svenskar verkar växa upp med en inre visshet om att Sverige till syvende och sist är bästa landet att leva i, dels för att det är välordnat och rikt, dels för att människor ofta naturligt anknyter till platsen där de växer upp.

Annons

Övertygelsen om att Sverige är bäst kan också komma sig av att man faktiskt har något att jämföra med. I min ursprungsfamilj, vars öde präglats av både Hitler och Stalin, var det en oomkullrunkelig sanning att Sverige var ett paradis. Varken mer eller mindre.

Nyhetsprogrammen på SVT gjorde min mamma på särdeles gott humör. De innehöll ju sällan några riktigt dåliga inrikesnyheter, utan bekräftade att hon hade fått förmånen att leva i ett land som var totalt händelselöst.

– Ah! Det händer absolut ingenting allvarligt här. Det är helt enkelt underbart … och tänk vad folk har det bra, kunde hon belåtet utbrista efter ett socialreportage om en familj som ägde radhus, bil, tv och en videoapparat, men som för en inkännande reporter beklagade sig över att de inte hade råd att åka på solsemester.

Det var då det, på 1980-talet. I dag innehåller nyheterna mer dramatik – bombdåd, skjutningar och papperslösa som lever i ett parallellt skuggsamhälle. Vi har djupare segregation och allvarligare utmaningar än för fyrtio år sedan. Men det tycks vara krusningar på ytan. I de internationella topplistorna hänger Sverige i. Allt beror på vad man jämför med.

Annons

Det senaste decenniet har det talats mycket om rasism. Är Sverige ett rasistiskt land? Nej, säger attitydundersökningarna, där Sverige rankas högt vad gäller tolerans mot människor av annan etnicitet. Ja, säger de aktivister som är övertygade om att hela vårt samhälle är genomsyrat av rasistiska strukturer.

Jag läser mig mätt på index och Svenska institutets årsrapport och undrar vad folk kring ett färglöst förortstorg har att säga. Är Sverige bästa landet att leva i – och i så fall varför?

Jag skulle inte tveka en sekund att försvara Sverige i krig.

Först kliver jag in hos skräddaren. Han har en kompis där, som bor vid torget och är pratsugen.

– Som ung flydde jag från Irakkriget. Sverige gav mig asyl – och därmed livet. Här är människor jämlika. Och det är lugnt. Samma regler gäller för alla. Jag är högutbildad, var forskare i fysik när jag kom hit. Men Ericsson hade inget jobb för mig. Det låg tungt på hjärtat en tid … tills jag fick jobb som bagare. Det var så jätteroligt att jag stannade i fyrtio år.

Hans brytning är lika påtaglig som hans patriotism.

Annons

– Jag skulle inte tveka en sekund att försvara Sverige i krig. Jag älskar det här landet! Det har skyddat mig. Det gav mig frihet. Jag kommer aldrig att glömma det. Det berättar jag för mina barn.

Jag frågar om han inte tycker att Sverige är rasistiskt?

– Rasism ligger i alla människors gener. Men det finns lagar mot sådant. Det är okej.

Vid förortstorget finns två frisörer, och jag sticker in huvudet hos den ena.

– Är Sverige bästa landet att leva i? frågar jag.

– Ja, svarar frisören, som är småbarnsfar och kommer från Irak. Mina barn går på dagis och i skolan. Vi är glada här. Det är lugnt och skönt. Det finns regler.

Enligt topplistorna har han helt rätt. Sverige anses erbjuda sina medborgare en bra balans mellan arbete och familjeliv och utmärker sig vad gäller jämställdhet. En tjänsteman på Svenska institutet berättar att just dessa faktorer, liksom hbtq-frågan, är vad som lockar utländska studenter till Sverige.

– Människor är jättesnälla här. Och hjälpsamma, fortsätter frisören.

– Har du inte varit utsatt för rasism?

– Nä.

Vid förortstorget ligger tunnelbanestationen. Utanför den pågår det sedan något år tillbaka knarkhandel. Så är det numera på många förortstorg i Stockholm. En vanlig uppställning är: skräddare och kemtvätt, café, frisör, Coop och minderårig knarklangare.

Annons

I Pressbyrån arbetar en 22-årig blond man.

– Sverige är absolut bästa landet för mig. Här får man utbildning och kan skapa sig en framtid, säger han. Tänk på USA, säger han. Där kan man inte ens gå till läkaren utan att bli ruinerad.

– Är Sverige rasistiskt?

– Jag hör kommentarer av folk som kommer in här ibland, så visst finns det rasism.

I tunnelbanespärren arbetar en kvinna som bryter på spanska. Hon gillar inte plankare, och haffar en i farten, innan hon svarar på min fråga:

– Sverige är ett bra land att bo i. Här är folk fria. Man visar hänsyn och respekterar djur och natur. Jag blir förbannad på folk som skräpar ner. Det är mycket mer sådant nuförtiden. Men det kan vara svårare att få jobb om du bryter på svenska. Jag jobbade med ekonomi på ett företag förut. De ville inte att jag skulle ha kontakt med nya kunder. De var rädda för att jag skulle skrämma bort dem, med min brutna svenska.

– Om Sverige är rasistiskt? Ja, lite. Men rasism finns i alla länder. I mitt hemland Chile är de mycket värre, de säger n-ordet till och med! ”Din jävla n****, stick härifrån du stinker”, kan de häva ur sig till en invandrare från Haiti, säger spärrvakten och himlar med ögonen.

Annons

Det är lugnt och skönt här.

I närheten av förortstorget bor också en författare. Han är en sann kosmopolit och rör sig ofta mellan Berlin, London, Paris, New York och Gotland. Tycker han också att Sverige är det bästa landet att bo i? Nä. Bästa landet är Paris.

– Frankrike är både intellektuellt och sinnligt. Sverige är varken intellektuellt eller sinnligt – men bra nog. Det är fungerande. Jag skulle inte säga välfungerande, med tanke på de problem vi har numera, men fungerande.

Sedan träffar jag ett medelålders par, de är domare och bor i närheten. Tycker de att Sverige är det bästa landet att bo i eller ej?

Hon svarar tveklöst ja, och framhåller jämställdheten som det mest positiva. Som kvinna har hon kunnat förverkliga sina yrkesdrömmar. Han svarar också ja, men tror att Sverige kan vara ett tufft land att integreras i för den som kommer utifrån.

– Det positiva är att rekryteringen till exempelvis domstolen, går strikt på meriter. Men samtidigt är det fortfarande få personer med utländsk bakgrund i den miljön. De som tagit sig in kan nog känna att de har andra kulturella referenser på fikastunden, och får kanske sällan någon gratisskjuts i karriären. Men jag tycker att Sverige är bästa landet att bo i, tack vare vår yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen. Den frihet och transparens de lagarna bidrar till, gör Sverige till ett bättre och mindre korrupt land.

Till sist går jag in i caféet. I kassan står en kvinna som kom hit från Eritrea för 27 år sedan. Hon säger att hon älskar Sverige. Hennes fyra barn är födda här.

– Det är lugnt och skönt här. Som familj kan man fokusera på sitt, och tycka och tänka fritt, utan att behöva oroa sig för ekonomi eller politik.

Det är omöjligt att säga hur representativ denna åsikt är, men kanske är det just det som allt kokar ner till. Vilket är det bästa landet att bo i? Jo, det land där man kan unna sig lyxen att strunta i ekonomin och politiken, där den stora världen inte tränger sig på och stökar till i ens liv.

Låt oss hoppas att det fortsätter så i Sverige.

Nina Solomin

Författare, journalist och skribent i SvD