SvD Perfect Guide
Annons
Krönika

Estelle Nordenfalk:Är kedjebrevet en anledning till att lägga upp en het bild på sig själv?

Foto: Pexels

SPG:s krönikör Estelle Nordenfalk, som driver studion Yogayama och föreläser inom hälsa och livsstil, funderar kring det digitala kedjebrevet #womensupportingwomen.

Text: Estelle Nordenfalk - 31 juli 2020

Ni som har sociala medier kan inte ha undgått att missa den rörelse som pågår, där kvinnor utmanar och nominerar varandra i en challenge kallad #womensupportingwomen. Som ett digitalt kedjebrev kan man säga. Det finns olika förklaringar till hur rörelsen startade.

Några menar att rörelsen startade för att kasta ljus över hur våldet mot kvinnor ökat i de länder som backat undan från Istanbul-konventionen som behandlar kvinnors rättigheter. Att det just är en svartvit bild som ska läggas upp har att göra med den svartvita bild som publicerats i tidningar och sociala medier på en kvinna som avlidit av våldet. I solidaritet lägger andra kvinnor upp en svartvit bild på sig själva för att markera att man kan vara näst på tur.

Ett annat spår kring utmaningens ursprung är att det har hittats på av Instagram och Facebook själva. Hur når de bäst maximal räckvidd? Jo, genom att uppmana kvinnor att lägga ut snygga bilder på sig själva i ett smart och attraktivt kedjebrevssystem.

Oavsett ursprung så har detta i sociala medier i västvärlden blivit en rörelse vars syfte uppenbarligen ska vara att kvinnor lyfter andra kvinnor. Detta genom att lägga ut en bild på sig själva och i texten tacka de som utmanat dem, sedan skall de själva nominera och välja ut nya kvinnor. Många skriver också i sitt inlägg starka och upplyftande superlativ kring hur kvinnor stöttar varandra, verkar tillsammans och påminner om att kvinnor skall vara snälla mot varandra.

Annons
Annons

Så vad vill man att effekten av detta skall bli? Förhoppningen är väl naturligtvis att #womensupportingwomen inte ska vara en rörelse full med tomma ord och ytterligare en anledning till att få lägga upp en het bild på sig själv. Den avser väl att vara en påminnelse om att vara villig att göra det riktiga jobbet IRL? Det som görs ju i vardagen när avundsjukan och missunnsamheten mot en annan person tar tag i oss. Det är då vi behöver påminnas om att välja ett annat spår som innebär att vi lyfter och stöttar istället.

En sådan påminnelse vill jag gärna vara med på, men att jag personligen valt att inte gå med och anta den här utmaningen handlar om andra saker. Mina egna erfarenheter gör att jag reagerar på att det finns något exkluderande i hur rörelsen är utformad i ett system där vissa kvinnor ska bli utvalda av andra, jag får lite sist-vald-på-gympan-feeling. De gånger jag själv blivit utsatt för en icke-stöttande omgivning så har metoden för att trycka ner mig ofta varit att just exkludera. Därför försöker jag vara lite petnoga själv, så att jag inte omedvetet är med och bidrar till känslan av att någon ska känna sig exkluderad. Det vore ju olyckligt om effekten av allt det här engagemanget bidrog till känslan av osäkerhet för några som undrar över varför de inte har blivit utvalda eller uppmärksammade. Kanske är det det som skaver lite hos mig. Förmodligen hade jag tilltalats av en mindre exklusiv rörelse som kändes mer varm, konstruktiv och inkluderande för alla, eftersom att lyfta, stötta och behandla andra med respekt är något vi alla behöver påminnas om och uppmuntras till.

Annons